Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 5
TekniskTidskrift
FACKAVDELNING
ELEKTROTEKNIK
REDAKTÖR: JULIUS KÖRNER
2 MÄJ 1942
INNEHÅLL: Keramiska material för radio- och elektrovärmeindustrierna, av Gösta Lindberg. —
Förenklade beräkningsmetoder för energiförluster vid variabel belastning, av Henrik östlund. — Insänt. —
Notiser. — Litteratur. — Föreningsmeddelanden.
Keramiska material för radio- och
elektrovärmeindustrierna.
Av GÖSTA LINDBERG.
Den elektrotekniska industrien arbetar med två
olika materialslag, material som leder elektrisk
ström och material som isolerar. Man kan också
uttrycka saken så, att det finnes
elektrongenomsläpp-ligt material och åtminstone praktiskt taget
elek-trontätt dylikt. Det senare materialet utövar det
tvång på elektricitetstransporten, som förhindrar
elektronerna att lämna den avsedda vägen i ledaren.
Absolut elektrontäta material finnas nu tyvärr icke,
även den bästa existerande isolatorn är icke en ideal
isolator, utan den reella isolatorn uppvisar vissa
ofullkomligheter. — Bland de vanligaste
isolations-materialen inta sedan gammalt de keramiska en
dominerande roll. De sista 10 årens utveckling har
även visat, att den keramiska industrien för
radio-tekniskt och elektrovärmetekniskt bruk kunnat
leverera en hel del nya material för de alltmer
skiftande och skärpta krav, som dessa industrier gjort
aktuella. I marknaden ha också förts en hel del
keramiska isolatorer under mer eller mindre
fantasi-betonade fabriksnamn. Det kan därför vara av värde
att söka få till stånd en klassificering av dessa
material i vissa huvudgrupper samt keramiskt och
elektrotekniskt söka identifiera dem.
De materialegenskaper, som i varje särskilt fall
mer eller mindre utpräglat intresserar
elektrotekni-kern på de radio- och elektrovärmetekniska
områdena, äro följande:
Elektriska ledningsförmågan samt dennas
temperaturberoende (såväl inre ledningsförmåga som
ytled-ningsförmåga.)
Elektriska genomslagshållfastheten och
värmege-nomslagshållfastheten.
De dielektriska förlusterna och dessas
temperatur-och frekvensberoende.
Dielektricitetskonstanten och dennas
temperatur-och frekvensberoende.
Mekaniska hållfasthetskonstanterna och
elasticitets-konstanterna.
Förhållandet vid temperaturväxlingar.
Värmeutvidgningskoefficienten.
Värmeledningsförmågan.
Förhållandet vid variationer i temperatur och
relativ fuktighet, dvs. beständighet.
De keramiska materialens uppbyggnad.
Innan dessa materialegenskaper närmare
diskuteras, kan det vara skäl att beröra de keramiska
materialens inre uppbyggnad. Dessa material äro
uppbyggda av dels kristalliserad materia och dels
för-glasad materia. Dessa båda materietillstånd
förekomma i allmänhet samtidigt i den keramiska
isolatorn. Som regel äro isolatorerna silikater, men en
del undantag finnas.
Skall man försöka bilda sig en något fullständigare
föreställning om de keramiska isolatorernas
egenskaper, är det nödvändigt att kort gå in på frågan om
hur de i isolatorerna ingående kristallgittren äro
uppbyggda. — Det finnes 2 karakteristiska gittertyper,
vilkas olikartade uppbyggnad har utpräglade
återverkningar på de tekniska egenskaperna hos de
keramiska isolationsmaterial, i vilka de ingå. Det
är dels jongittret eller det heteropolära gittret, dels
molekylgittret eller det homopolära gittret. I
jongittret tänker man sig gittrets elementenheter, som i
detta fall förekomma som joner, resp. attraherade och
repellerade av elektrostatiska krafter. Kring varje
kärna kretsa elektronerna i sina banor och man får
en bild, som återgives i fig. 1 a. I molekylgittret, dvs.
i gitter, där enheterna bestå av hela molekyler,
hålles gittret ihop av relativt svaga intermolekylära
krafter och elektronerna i ytterskalen omkretsa
gemensamt gitterenheterna, varför de utåt förhålla sig
elektriskt neutrala (fig. 1 b). Dessa schematiska
bilder ge säkerligen starkt förenklade och idealiserade
bilder av de verkliga förhållandena, och i
sililcat-gittren torde det i många fall finnas
övergångsformer mellan jon- och molekylgitter. — Karakteristiskt
för kristallgitter, i vilka silikater ingå, är
kombinationen Si04. Denna grupp består av ett
tetraeder-format element, i vilket Si är omgivet av 4
syreatomer i tetraederläge (fig. 2). Detta
byggnadselement är mycket stabilt och grundorsaken till
sili-katernas höga beständighet. Då Si är fyrvärdigt och
6 juni 1942
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
