Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig1. 7. Böjhållfasthet hos oglaserat och
glaserat sanitetsporslin.
glasyr mätt på ett i keramiska industrien brukligt
sätt. Här anger den heldragna linjen det normala
tryckförhållandet mellan glasyr och skärva.
Tryckförhållandet är angivet i mm avböjning, som en
ensidigt glaserad i ena änden inspänd stav utvisar vid
laboratorieprovning. Det är tydligt, att en sådan
stav vid uppvärmning böjer sig åt ena eller andra
sidan beroende på tryckförhållandena mellan
glasyren och skärvan. I diagrammet har till nollpunkt
valts det spänningslösa tillståndet, när glasyren har
nått en sådan mjukhet, att den icke längre utövar
vare sig tryck eller dragning på skärvan.
Plusspänning enligt den heldragna linjen angiver, att glasyren
befinner sig i trycktillstånd, större ju större
avböjningen är. Den i samma diagram inlagda prickade
linjen visar, hur en från början riktig glasyrspänning
förändras, när skärvan genom den ovan nämnda
skärvsvällningen utvidgar sig vid
fuktighetsupptagning. Avböjningen vid mätningen enligt ovan byter
tecken, dvs. tryckpåkänningen övergår i
dragpåkän-ning hos glasyren, vilket är liktydigt med att glasyren
förr eller senare spricker. Detta utvisar med andra
ord risken för glasyrsprickor hos porösa massor.
De mekaniska egenskaperna hos isolatorerna på-
verkas rätt kraftigt av glasyren. Självklart nog har
glasyren större inverkan vid tunna skärvor än vid
tjocka. Vidare påverkar glasyren mera drag-,
böj-och slagböjhållfastheten än tryckhållfastheten. I
vilken riktning glasyren påverkar de mekaniska
egenskaperna beror till största delen på
spänningsförhållandena mellan glasyr och skärva. Vidstående fig. 7
visar en amerikansk undersökning11 över
böjhåll-fasthetens ändring å glaserat och oglaserat gods på
20 olika massor. Som synes har i de flesta fallen
böjhållfastheten ökat och i vissa fall avsevärt. I de
fall då böjhållfastheten minskat har glasyren stått
under mycket lågt tryck. Förhållandet belyses
ytterligare av några siffror, som erhållits på Gustavsbergs
porslinsfabriks laboratorium. På en steatitmassa
sattes en glasyr, som icke passade till skärvan utan
befann sig under dragpåkänning. Härvid minskades
böjhållfastheten från 1 320 kg/cm2 till 1000 kg/cm2.
Samma glasyr sättes sedan på en annan massa, till
vilken den passade, dvs. befann sig under lämplig
tryckpåkänning. I detta fall ökade böjhållfastheten
från 1 530 kg/cm2 till 1 890 kg/cm2. Försöken
utfördes på stavar 10 mm i diameter och 100 mm långa.
Litteratur:
1. Fajans, K., Sci. et Ind., Bd 62, 1930, s. 107.
2. Zachariasen, W. H. X, Amer. Chem. Soc., Bd 54, 1932,
s. 3841—51.
3. Böning, P.: "Elektrische Isolierstoffe" Sammlung
Vieweg, Hert 114, och av samme förf., Kolloidzeitschrift, Heft 2,
aug., 1940, s. 136—141.
4. "Wagner, K. AV., Theoretische Grundlagen. I Kapitel i
H. Schering: "Die Isolierstoffe der Elektrotechnik."
5. Debye, P.: "Polare Molekyle."
6. Salpeter, J.: "Das periodische System der Elemente
und die mekanisch-technologischen Eigenschaften von
Glä-sern", Z. f. techn. Phys., 1923, 4, s. 36.
7. Winkelmann & Schött: "über termische
Widerstands-koefficienten verschiedener Gläser in ihrer Abhängigkeit von
der chemischen Zusammensetzung", Ånn. id. Phys. 1894,
N. F. 51, s. 730.
8. Espe & Knoll: "Werkstoffkunde der
Hochvakuum-technik."
9. Gilchrest & Klinefelter: The Electric Journal 1918,
No. 2 a. 3.
10. Sieger, W.: "Messung von Spannungszuständen in
gebrannten keramischen Mässen Ber., D. K. G., 1930, s. 124.
11. Bell, W. C., och Koenig, J. H.: "Effect of glaze film
ön properties of a Vitreous China body", J. Amer. Cer. Soc.,
nov. 1941.
Förenklade beräkningsmetod er för energiförluster
vid variabel belastning.
Av HENRIK ÖSTLUND.
Vid dimensionering av anläggningar har man i de
flesta fall att utgå från belastningar, vilka variera
med tiden på ett okänt sätt. Endast i undantagsfall
kunna variationerna exakt förutbestämmas och
beräkningarna genomföras utan mer eller mindre grova
uppskattningar och antaganden. Civilingenjör
Beck-Friis framhöll i ett föredrag den 18 okt. 1940 vid
Svenska elektroingenjörsföreningens sammanträde
vikten av att vid anläggningars dimensionering
utgå från den belastning, som med största sannolik-
72
het kan beräknas föreligga och relaterade en metod
för beräkning av belastningars sammanlagring. Han
utgick därvid från den normala fördelningsfunktionen
såsom den sannolikaste karakteristikan för
belastningsvariationernas varaktighet.
Dr Lundholm har senare (Teknisk tidskrift
Elektroteknik, sept. 1941) angivit en metod för beräkning
av effekt och energiförluster vid variabel belastning
ävenledes med hjälp av den normala
fördelningsfunktionen. Man skulle kunna uttrycka det så, att beräk-
2 maj 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
