Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
ningsmetoden ger det sannolikaste värdet på
förlusterna. De numeriska beräkningarna äro emellertid
ganska besvärliga och tidsödande, om de skola
genomföras med stor noggrannhet.
En förenklad metod samt några jämförelser.
I Elektroteknisk handbok har jag publicerat en
enkel formel (nr 5 här nedan) dock utan att härleda
den. I det följande ges denna härledning och
framlägges dessutom ett nogrannare förfaringssätt, som
ej medför större fel i förlustberäkningarna än som
kan tillåtas med hänsyn till förekommande fel i
utgångsvärdena (kvarttimmeseffekter, energimängder
m. m.) Vidare har innebörden av den grundläggande
ekvationen i dr Lundholms metod förtydligats och
samtidigt i framställningen införts de storheter och
beteckningar, som vanligen användas inom
elektrotekniken.
Den aktiva belastningens varaktighet antages följa
den normala fördelningsfunktionen, som bestämmes
av följande uttryck:
p (p — p i’
t 1 r - m
1— ~ = ( e 2 a’ ,dP
1 a\j2n J
— 00
där t = varaktigheten i timmar för effekten P,
T = den undersökta periodens hela längd i
timmar,
P = belastningens variabla effekt i kW,
Pm= „ medeleffekt under perioden
i kW,
a = „ medelawikelse från medel-
belastningen.
För a = 1 har man följande samhörande värden
t
mellan (P — Pm)a==l och -:
För andra värden på a ändras P — Prn i proportion
till a, dvs.
P-Pm = a{P-Pm)a = 1 (1)
Energiförlusterna uttryckta i kWh kunna nu
analogt med dr Lundholms förfarande skrivas
o
där c är anläggningens resistans, dividerad med
kvadraten på systemspänningen. Försummas
variationerna i spänningen blir c konstant. Då vidare
integralens siffervärde är = 0,5 T1 erhålles
W, = Tc(Pj + a2) (2)
Energiförlusterna äro således lika med summan av
förlusterna på grund av medelbelastningen och
förlusterna på grund av belastningens medelavvikelse
från medelbelastningen.
I ekvation (2) ingående storheter äro i allmänhet
kända med undantag av a. Värdet av a, som är
medelavvikelsen hos belastningens momentanvärden,
skulle kunna beräknas ur ekvation (1) med hjälp av
tabellen, om varaktigheten för en godtycklig
momentanbelastning P är bekant, dvs. värdet på I
allmänhet äro dock ej de momentana
belastningsförhållandena kända. Frågan blir då hur ekvation (2) skall
kunna användas.
Dr Lundholm har angivit en metod, varvid han ur
ekv. (1) bestämmer medelavvikelsen ay4 för
belastningens kvarttimmesvärden och sätter a — \jh • «)/4,
där h är en korrektionsfaktor, vilken varierar mellan
1,09 och 1,25 beroende på hur stor medelavvikelsen a
för den momentana belastningen under en mätperiod
är i förhållande till a\ß. Ju oroligare belastningen är,
dvs. ju större a, desto större ’blir värdet på h.
För bestämning av a1n utgår dr Lundholm från
en varaktighet för kvarttimmesmaximum Pmal av
t= 0,35 tm, där tm är mätperiodens längd.
Professor J. Salin2 har med en något olika definition
kommit till ett värde t = 0,59 tm. Betecknas det mot
dessa värden enligt tabellen svarande värdet på
[P — Pm)a=i med | kan ekvation (2) skrivas
Wt = T c \PJ + h AV ■ (/>_ - Pm)*} (3)
I efterföljande diagram har värdet på h •
k2uppritats som funktion av undersökningsperioden T dels
för h =1,09 och t = 0,35 • tm, vilket ger minsta
förluster, dels ock för h = 1,25 och t — 0,59 • tm, vilket
ger största förluster.
Vid de undersökningar, som jag företagit, har det
emellertid visat sig, att man utan större fel kan
antaga att maximieffekten uppmätt med
kvarttimmes-mätare har en varaktighet i den mot belastningens
momentanvärden svarande normalfunktionen av en
halvtimme, dvs t=2tm.
Med detta antagande kan värdet på a bestämmas
1 i Lundholms uppsats hade konstanten 0,5 felaktigt
angivits till 0,4, vilket senare beriktigades.
2 Se Teknisk tidskrift, Elektroteknik nr 9, sept. 1937.
il « ? i t 1 (.P—Pm)a=1 t T
4,2 0,000 014 2,1 0,017 860
4,1 021 2,0 22 751
4,0 032 1,9 28 717
3,9 049 1,8 35 929
3,8 073 1,7 44 563
3,7 108 1,6 54 795
3,6 159 1,5 66 800
3,5 233 1,4 80 746
3,4 338 1,3 96 810
3,3 483 1,2 0,115 077
3,2 686 1,1 135 672
3,1 971 1,0 158 658
3,0 0,001 352 0,9 184 059
2,9 1863 0,6 211850
2,8 2 554 0,7 241 953
2,7 3 470 0,6 274 236
2,6 4 661 0,5 308 514
2,5 6 205 0,4 344 549
2,4 8 200 0,3 382 10G
2,3 10 738 0,2 420 452
2,2 13 885 0,1 460 178
2,1 0,017 890 0,0 0,500 000
2 maj 1942
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
