Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Litteratur
Normer för elektriska maskiner, SEN 22, har
utkommit i ny upplaga, som utgör ett nytryck av 1938
års, utan ändringar i innehållet. Priset är även
oförändrat, kr. 3: —.
Formella regler för skrivning och tryckning av
SEN-normer, SEN 0-1942, är ett nytt häfte i SEN-serien,
vars innehåll framgår av rubriken. Syftet är att för
framtiden ernå största möjliga enhetlighet i fråga om
SEN-normernas redaktionella och typografiska
uppställning, skrivning av matematiska formler, ritning
av figurer och kurvblad etc. Åtskilliga beaktansvärda
anvisningar lämnas. En anmärkning kan måhända
framställas i fråga om matematiska formler, där förf.
konsekvent använt multiplikations-(punkt-) tecken
mellan ingående faktorer. I själva verket medför det
ofta ej endast mindre besvär utan även ett redigare
intryck, om punkttecknen utelämnas. Jfr t. e.
formeln för provspänningen vid maskiner
Eis 2 • E + 0,2 • P + 1 000
resp.
Eh — 2 E + 0,2 P + 1 000
Särskilt vid multiplikation av ett stort antal
faktorer blir punktsättningen ofta mer till nackdel än
till gagn för översiktligheten, och den bör över huvud
taget ej användas i andra fall än där den påtagligt
bidrager till underlättande av läsningen.
Häftets pris är kr. 1: —.
Elektroteknisk handbok. Under redaktion av J.
Körner, E. Lundström och Chr. Beck-Friis.
Bokförlaget Natur och kultur, Stockholm 1941—42. 2 256
sid. Pris klotb. kr. 130, halvfr. band kr. 145.
Fjärde och sista bandet av det brett upplagda
samlingsverket Elektroteknisk handbok har nyligen
utkommit. De tre första banden äro ägnade åt
starkströmstekniken, nämligen Band I anläggningar för lägre
spänningar, Band II elektriska maskiner och
tillämpningar, samt Band III högspänningsanläggningar och
distribution. I Band IV behandlas teletekniken och
dess olika tillämpningar.
Den allmänna dispositionen av detta verk avviker
från den traditionella däruti, att framställningen icke
börjar med elektricitetsläran utan presenterar denna
i samband med behandlingen av de olika praktiska
tillämpningarna. Elektricitetsläran blir härigenom
uppdelad på samtliga fyra band, en anordning som
givetvis avser att göra den mera lättsmält.
Författareregistret upptar, förutom redaktörerna,
icke mindre än 33 namn, samtliga representerande på
respektive ämnesområden välkända fackmän.
Verket riktar sig till elektrotekniker av alla
kategorier. De teoretiska delarna av arbetet torde få
anses ligga på mellanstadiet, dvs. motsvara ungefär
undervisningen vid våra tekniska gymnasiers och
fackskolors elektrotekniska linjer, möjligen ligga dock
vissa avsnitt närmare högskolornas kurser. De
praktiska tillämpningarna ävensom vissa specialområden,
t. e. föreskrifts- och normväsendet, den elektriska
lagstiftningen m. m. behandlas dock mera ingående än
vad i allmänhet torde vara fallet vid våra
undervisningsanstalter. Verket innehåller överhuvud en
myckenhet vetande, som utan större svårigheter bör vara
smältbart även för de elektrotekniker, som utrustats
med jämförelsevis lätt teoretisk ballast.
Anmälaren kan av naturliga skäl icke göra anspråk
på att med önskvärd sakkunskap betygsätta samtliga
i det digra verket förekommande författarealster.
Författarnas namn torde dock vara borgen för att de olika
avsnitten behandlats med erforderlig sakkunskap.
Pedagogiskt synes verket ligga på ett högt plan, och
framställningen är i stilistiskt avseende vårdad.
Illu-strationsmaterielet är utmärkt.
Handboken torde i avseende å omfattning och
mångsidighet överträffa andra liknande arbeten på svenskt
språk och utgör utan tvivel ett synnerligen värdefullt
tillskott till vår tekniska litteratur. Den kan
rekommenderas som lärobok på mellanstadiet och —
åtminstone i vissa avseenden — på högskolestadiet samt
för installatörer och andra som genom självstudier
önska fördjupa sin utbildning. Även den mera
erfarne och beläste ingenjören torde hava nytta av att
hava detta verk på sin bokhylla för att ha till hands,
då han i sin gärning konfronteras med problem, som
ligga vid sidan av de områden, på vilka han är
intränad. Redaktionen och de övriga medarbetarna äro
värda en honnör, och särskilt handbokens
huvudredaktör J. Körner, är värd ett oförbehållsamt erkännande
för det säkerligen mödosamma arbete han nedlagt pä
detta gedigna verk. Nils Malm.
Elektricitetslära och elektroteknik för tekniska
läroverk, av Helge Bohlin. Andra upplagan. P. A.
Norstedt & Söner 1940. 554 sid., 455 fig.
Andra upplagan av denna goda lärobok skiljer sig
endast obetydligt från den föregående. Huvudparten
av arbetet omfattar sålunda elektricitetslära och
elektromaskinlära, medan anläggningstekniken ägnats
ett jämförelsevis litet utrymme (ca 50 sid.) och
teletekniken ett ännu mindre. Som önskemål för
framtida upplagor skulle man därför vilja tänka sig
någon utvidgning av dessa senare avsnitt, varigenom det
elektrotekniska stoffet i dess helhet skulle bliva mer
proportionerligt behandlat. J. K.
Elektricitet og Magnetisme, av T. Bjerge. 262 sid.
Utgiven av Ejnar Munksgaard, Köpenhamn 1941. Pris
inb. sv. kr. 16: 50.
Denna lärobok är närmast avsedd för
fysikundervisningen vid Danmarks Tekniske Højskole.
Kapitelrubrikerna ge en översikt över innehåll och disposition.
1. Elektrostatik, 2. Magnetostatik, 3. Den
elektriska strömmen och dess magnetiska verkningar,
3 a. Mätinstrument och mätmetoder för likström,
4. Induktion, 5. Växelström, 5 a. Mätinstrument och
mätmetoder för växelström, 6. Elektriska maskiner
och transformatorer, 7. Elektriska svängningar, 8.
Maxwell’s teori för det elektromagnetiska fältet.
Elektromagnetiska vågor.
Framställningen är klar och redig och tar överallt
sikte på det fysikaliska med undvikande av
matematiska komplikationer. Av matematiska
förkunskaper fordras endast grunderna av differential- och
integralräkningen. Den vektoriella framställningen
anföres blott i förbigående. Enheterna äro de praktiska
och de Gauss’ka.
Den moderna utvecklingen har väl
uppmärksammats. Så ha t. e. de gamla influensmaskinerna fått
stryka på foten för Graaff-generatorn och den
Marx-kopplade stötgeneratorn. Tillämpningarna inta
ett relativt stort utrymme. Utförligt redogöres
sålunda för de vanligaste instrumenttyperna och
mätmetoderna för lik- och växelström, ävensom för de
elektriska maskinerna. Teletekniken har dock, som
vanligt kan man säga, blivit rätt styvmoderligt
behandlad. Det förefaller som en allvarlig
disproportion att behandla de elektriska maskinerna på ett
tjugutal sidor och sedan avfärda elektronrören jämte
2 maj 1942
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
