Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Fig. 11. Hydrofonkompensator med anordning- för korrektion
av olika ljudhastigheter. Kontaktborstarna äro fjädrande
monterade pä en ring och löpa på den koniska delen av
lamellplattan. Genom att skjuta borstarna mer eller mindre in över
könen ändrar man deras inbördes avstånd och kan alltid ställa
in skalan för avbildningen av mottagarnas placering så att
den stämmer med förhandenvarande ljudhastighet i vattnet.
eller 3 000 p/s. Härvid försvinner större delen av
de störningar, som förorsakas av egna fartygets
buller, och en noggrann pejling kan göras.
Resultatet vid hydrofonpejling är i högsta grad
beroende på observatören. En person, som har verklig
fallenhet för arbetet och som är vältränad, pejlar
med lätthet mål med en noggrannhet av 1°—2°, där
en mindre tränad överhuvud icke hör annat än
starka störningar runt hela horisonten.
Perifoner.
De beskrivna hydrofonanläggningarna ha vissa
nackdelar. Med dem kan man endast bestämma
riktningen till ljudkällan och ej distansen, för så vitt
man icke kan ordna korspejling som vid
botten-hydrofoner. Vidare måste mottagaren placeras
åtminstone några ljud våglängder under vattenytan
för att anordningen skall fungera riktigt, varför de
endast kunna användas för fasta stationer eller stora
fartyg.
Distansmätning kan emellertid utföras med
ekometod, och den apparatur, som härvid användes, passar
även för lyssning på mindre fartyg. Vanlig
ekolodning tillgår i princip sålunda (jfr fig. 12). På en
motoraxel sitter en kontaktanordning och en
indikatoranordning, bestående av ett glimrör, som rör
sig framför en fast skala. Då vid rotationen
glim-röret passerar skalans nollpunkt, gives en strömstöt
från en kondensator till en i fartygets botten
placerad "svängare", som kan vara av magnetostriktiv
eller piezoelektrisk typ. Denna ger då upphov till
en ultrasonor ljudvåg, vilken fortplantar sig till
havsbottnen, reflekteras därifrån och uppfångas av
en mottagare, som är utförd identiskt likadant som
sändaren. Ljudimpulserna omsättas till elektriska
impulser, som via förstärkare tillföras glimlampan.
Denna lyser upp och markerar på skalan hur långt
axeln vridit sig, sedan O-impulserna gått ut. Eftersom
rotationen sker med konstant hastighet, blir
indikeringen ett direkt mått på den tid ljudet varit på väg.
Då man känner ljudhastigheten, kan alltså skalan
graderas direkt i vattendjup.
För avståndsmätning användes samma metod med
den skillnaden, att ljudalstrarna placeras så, att
ljudstrålen utgår horisontellt. Man kan verkligen tala
om en Ijudstråle, emedan man använder våglängder
av en storleksordning, som är liten i förhållande till
de svängande ytor, som alstra desamma. Det är
bekant, att ju mindre man kan göra våglängden i
förhållande till det alstrande membranet, desto skarpare
blir riktningsverkan. Det vore följaktligen önskvärt
att arbeta med korta våglängder, dvs. med höga
frekvenser, för att man skall kunna göra ljudalstrarna
så små som möjligt och få små lätt vridbara
apparater. Om man emellertid går upp med frekvensen,
minskar man samtidigt den möjliga räckvidden för
mätningen. Dämpningen genom förluster i mediet
är nämligen proportionell mot kvadraten på
frekvensen. I praktiken stannar man därför vid 30- à
40 000 p/s, motsvarande våglängder av cirka 4 cm.
En s. k. perifon (fig. 13) består av en
magnetostriktiv svängare, placerad på en vridbar konsol
under fartygets botten. Denna svängare är till
skillnad från vad som är fallet vid ekolodet gemensam
för såväl sändning som mottagning, varvid
omkoppling sker med ett relä. Den kan vara uppdelad i
Fig. 12. Ekolodets princip. Motorn (4), som styres av
centri-fugalregulatorn (5), driver en axel med kontaktvalsen (3)
och glimlampan (1). Då den senare passerar noll på skalan
(2), ger kontakten en impuls till sändaren (6), som ger en
strömstöt till sändare-svängaren (7). Denna råkar i
vibrationer och utsänder ljudvågor av hög frekvens, vilka gå mot
bottnen, reflekteras och uppfångas av mottagare-svängaren
(8). De i denna alstrade spänningarna förstärkas i
förstärkaren (9) och komma glimlampan att lysa upp. Bottendjupet
avläses på skalan invid den punkt där lampan tänder sig.
6 juni 1942
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>