Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1. Sammanlagring av förlusterna från enfasig och trefasig belastning.
Pm=fPdt
Pe2=fP2dt
Pv2= fx2 dt
Pe2 = Pm* + Pv2
Fig. a.
Pm = U
Pe2 = u
Pv2 = u—U2
Fig. b.
Fig- Trefas Enfas ; Enfas/Trefas
Ensam last a Pe* 2Pe2 2
n st sammanlagrade a n2 Pm2 + n Pv2 n2 Pm2 + 2 n P„2
b n2 u2 + n(u — u2) n2.u2 + 2 n (tf — u2) 1+ - nu + l —-u
Sammanlagring med trefas belastning P a PPm + IV PPm + 2 / V
b u (P + 1) u (P + 2) 1 1 + P+1
lastningskurva, dels för en konsekutiv
belastningskurva i form av fullast under viss tid följd av en
tom-gångsperiod. Man finner därav t. e., att en
enfas-belastning uppgående till så mycket som 10 % av
nätets trefasbelastning (P=10 i sista radens sista
kolumn) endast förorsakar 9 % större förluster än
om belastningen varit trefasig. Då enstaka
enfas-belastningar av denna storleksordning knappast
någonsin äro tänkbara, följer härav att förlustökningen
på grund av belastningens enfaskaraktär saknar varje
praktisk betydelse.
Asynkronmotorer anslutna till nätet röna en viss
påverkan av den av det oSymmetriska
spänningsfallet förorsakade osymmetrien i nätspänningen. Av
andra i det följande anförda skäl kan man
emellertid räkna med att minusföljdskomponenten i
spänningen aldrig överstiger 2 % av nätspänningen och
i regel väsentligt underskrider detta värde. Även om
motorn har en så stor kortslutningsström som 7,5 ggr
normalströmmen blir minusföljdskomponenten i
motorströmmen endast ca 2X7,5’=15 % av
normalströmmen och förorsakar i motorn förluster av
storleksordningen 1,5 % av dess normala totalförluster.
Uppenbarligen är även denna inverkan, i motsats
mot vad som ofta antages, alldeles oväsentlig.
Generatorer tåla utan nämnvärt’ ökad uppvärmning
en minusföljdskomponent av 10 à 20 % och således
tydligen med säkerhet mer än vad som i praktiken
kan tänkas ifrågakomma.
Spänningsfallet från en enfasbelastning fordrar för
sin beräkning en viss försiktighet särskilt om man
genom kompensering av enfasbelastningëns reaktiva
effekt med t. e. kondensatorer försöker att minska
eller till-och med, såsom vid symmetrisk trefasbelast-
ning är möjligt, helt upphäva spänningsfallet.
Spänningsfallet uppträder nämligen med olika storlek
mellan olika faser. Dessa olika spänningsfall uppnå
icke heller samtidigt sina minimivärden, utan man
måste för varje särskilt belastningsfall undersöka
mellan vilka faser spänningsvariationen är störst.
Särskilt om D/Y-kopplade transformatorer
förekomma eller om belastningsobjekt äro anslutna både
mellan faserna och mellan fas och nolla, erhållas icke
mindre än sex olika spänningsfall, av vilka man har
att utvälja det största.
Yid beräkningen utgår man lämpligen från den
relativa spänningsfallsvektorn
Z P
e — - —
W
där
Z = nätimpedansen i ohm per fas,
Ps = enfasbelastningen i YA (alt. MVA),
E = nätets huvudspänning i V (alt. kV)
och sätter det verkliga relativa spänningsfallet
e = k ez
Faktorn k varierar sinusformigt med fasvinkeln
mellan resp. spänningar oøh spänningsfallsvektorn såsom
visas på fig. 2, där dessutom de kurvstycken, som ge
det största spänningsfallet, äro dragna med grova
linjer. De med A markerade delarna gälla
huvud-spänningarna, de med B markerade fasspänningarna,
om belastningen är ansluten mellan två faser och
inga D/Y-kopplade transformatorer förekomma. Har
man icke noggrann kännedom om
transformator-kopplingarna eller sättet för belastningsobjektens
anslutning, gör man klokast i att räkna med den kurva,
som ger största A-värde.
110
4 juli 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
