Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
Fig. 2. Beräkning av spänningsfall från enfasig belastning. Om belastningen är ansluten mellan två faser gälla
kurvorna A huvudspänningarna, B fasspänningarna. Om transformatorer med blandad koppling förekomma i nätet, bör den
kurva som ger största fc-värde väljas.
Den för värdet av k bestämmande fasvinkeln
bestämmes av belastningens effektfaktor (eos <p) eller
förhållandet mellan reaktiv och aktiv belastning
(QIP) samt förhållandet mellan nätets reaktans och
resistans (X/B); fig. 2 har genom inläggande av
skalor för dessa storheter kompletterats till ett
linjaldiagram för bestämning av denna vinkel.
Impedansen Z skall vara impedansen för hela nätet
med transformatorer, linjer och generatorer fram till
den punkt, där variationerna skola undersökas. Om
sålunda svetsbelastningen t. e. är ansluten till en
särskild transformator, från vars primärsida
strömkretsarna för övrig belastning avgrenas, skall givetvis
icke transformatorimpedansen utan endast den för
båda belastningarna gemensamma strömkretsens
impedans medräknas. Man har därför i uppdelningen
på skilda transformatorer för belysning och svetsning
ofta ett värdefullt medel att i ömtåliga fall minska
spänningsvariationerna.
Värdet på Z bestämmes lämpligen enligt de
metoder, som användas för beräkning av
kortslutningseffekten i anslutningspunkten, varvid man endast
har att beakta, att man för att komma på säkra
sidan bör eftersträva att erhålla ett undre gränsvärde
på denna och icke, som eljest brukar vara fallet, ett
övre gränsvärde.
Känner man kortslutningseffekten Pk behöver Z
icke ens beräknas. Man har nämligen
och ekvationen för ez tar därför den enkla formen
För värdet på X/R kan man i regel använda ett
uppskattat värde 1 à 2, såvida man icke på grund
av förekomsten av särskilt klena ledningar har
anledning att förmoda ett lägre värde. I sådana
specialfall har R även ett avsevärt inflytande på
storleken av kortslutningseffekten och måste därför
beaktas.
Som synes av fig. 2 varierar k i stort sett mellan
gränserna 1 och 2, och man får alltså den enkla
minnesregeln, att spänningsfallet i procent av
nätspänningen är 1 à 2 ggr så stort som enfasbelastningen i
procent av anslutningspunktens kortslutningseffekt.
De i fig. 2 såsom exempel inlagda linjerna motsvara
ett nät med X/R = 1 och en effektfaktor för
belastningen av dels 0,7 (Q/P t= 1), dels 1 (Q/P — 0). Som
synes har k endast sjunkit från 2 vid Q/P— 1 till
1,65 vid Q/P — 0; då emellertid vid oförändrad aktiv
belastning Ps genom faskompenseringen reducerats
till 0,7 ggr sitt värde vid eos (p = 0,7, stå
spänningsfallen till varandra i förhållandet 2 :1,65 • 0,7 = 1 : 0,58.
Hade man i stället räknat med X/R = 2, skulle man
ha fått fc-värdena 1,9 och 1,4; inverkan av X/R är
sålunda vid oförändrat värde på den totala impedansen
ganska obetydlig.
Faskompensering vid enfasbelastning.
Givetvis kan man vid enfasbelastningar såväl som
vid trefasbelastningar med hjälp av t. e.
kondensatorer minska den reaktiva belastningen.
Möjligheten att med hjälp härav påverka spänningsfallet
har redan berörts i föregående avsnitt. Det bör här
endast påpekas, att man fö,r att erhålla någon vinst
i spänningsvariationer från en variabel
enfasbelastning givetvis måste in- och urkoppla kondensatorn
1 aug. 1942
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
