Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 15. Reflexionskoefficienten ß = ß0e7a för mark, £ = 9,
ö = 0,
enligt fig. 12. Härvid kunna dessa ömsesidiga
impe-danser Zjk samt självimpedanser Zu ej beräknas
enkelt utan fås i allmänhet empiriskt, då de utgöra
samverkan av strålnings-, induktiv och kapacitiv
koppling. Dessa impedanser finnas i kurvform för
olika multiplar av 1/4-våglängder.3 För att beräkna
ingångsimpedansen hos Yagiantennen med matning
enligt figuren har man alltså att lösa det lineära
ekvationssystem med 6 ekvationer, som innehåller
villkoren för ömsesidig inverkan mellan de 6
kopplade kretsarna. Detta leder till en 6-radig
deter-minant, vilken utan förenkling är praktiskt
oanvändbar såsom lösning. Dock äro i detta fall två av
kretsarna symmetriskt belägna, nämligen de två
sidoreflektorerna Rz och R3 motsvarande, varför antalet
obekanta reduceras till 5. Därtill äro samtliga
kretsar utom antennens i avsaknad av emk, varför i alla
ekvationer utom en högra ledet blir noll. Därmed
reduceras determinanten i täljaren till 4-radig. Även
en 4-radig determinant är dock ej särskilt enkel att
utveckla, då samtliga element äro komplexa
storheter. För att reducera till en 3-radig determinant
kan man då göra den approximationen, att inverkan
av staven D„ försummas. Vidare har här gjorts det
förenklande antagandet, att resonans råder i
samtliga kretsar, vilket i praktiken vanligen icke är
fallet. I verkligheten äro samtliga stavar mer eller
mindre sidoavstämda, vilket analogt med för
kopplade kretsar med koncentrerade element betydligt
komplicerar problemet.
Beräkning àv reflekterande metallspeglars inverkan.
Det finnes ej något enkelt ekvivalent schema med
koncentrerade element för en ledande platta analogt
med för en ledande stav. I praktiken utnyttjas ej
heller en ledande platta såsom en mer eller mindre
3 T. e. Proc. of the I. R. E., jan. 1937, sid. 78—145:
"Di-rectional antennas" by G. H. Brown.
sidoavstämd svängningskrets. Tvärtom skall
plattans dimensioner väljas’långt från resonans. Vid
beräkningen av dess inverkan antages dels, att
plattan har oändligt stor utsträckning och dels att den
har oändligt god ledningsförmåga. Liknande
förenklande antaganden bruka göras betr. jordytans
inflytande. Man kan därigenom enkelt beskriva
plattans inverkan på fältet genom ersättning med
ekvivalenta punktladdningar i enlighet med lagarna för
ett elektrostatiskt fält.
Den s. k. vinkelreflektor-antennen4 blir sålunda
ersatt med punktkällor, 6 stycken vid 60° vinkel enligt
fig. 13, i enlighet med det kända exemplet från
elek-trostatiken. Ur denna ekvivalenta anordning kan
man sedan beräkna grafiskt eller analytiskt
fältstyrkediagrammet. Denna beräknade strålningsfigur
stämmer nästan exakt med den experimentellt
erhållna, även när vinkelbenen ej äro större än en hcl
våglängd.
Diverse förenklingsmetoder vid antennberäkningar.
Antennstavar och reflekterande metallplåtar
antagas vara oändligt smala respektive oändligt tunna.
Härigenom kunna dessa ledare inläggas i nivålinjer
och -ytor i fältet. Denna approximation medför intet
mätbart fel vid beräkning av stavarna och plattornas
inverkan på varandra. Vid dimensioneringen av en
stav med hänsyn till en viss resonansfrekvens får man
dock medräkna stavens ändliga längd i form av en
extra kapacitet. Härigenom måste stavens längd
alltså väljas några procent mindre än
resonanslängden.
För att erhålla en ungefärlig uppfattning om en
riktantenns strålningsfigur kan man ersätta den med
punktladdningar och dipoler. Sålunda är t. e. en
cirkulär ram enligt elektricitetsläran ekvivalent med
en elektrisk dipol placerad i ramens mittpunkt och
1 Proc. of the I. R. E., nov. 1940, sid. 513—519: "The
Corner-Reflector Antenna" by J. D. Kraus.
Fig. 16. Reflexionskoefficienten R = R0elatör sjövatten vid
50 Mc, s = 80, o = 4 • 10 —11 e. m. e.
118
1 aug. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
