Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
i
riktad vinkelrätt emot normalplanet. Denna dipols
strålningsdiagram är enligt ekv. (2) bestämt av
H oo sin fp, vilket även gäller för den cirkulära
ram-antennen.
Grafisk beräkning av vertikaldiagram vid närvaro
av-mark.
Om man bortser från fältstyrkans avtagande med
och enbart betraktar den på grund av interferens
/
mellan den direkta och den mot markytan
reflekterade vågen uppkomna fasutjämningen, blir den
direkta vågens amplitud oförändrad, medan den
reflekterade vågens amplitud måste multipliceras med
reflexionskoefficienten R. Denna storhet är vid
dessa frekvenser komplex,
R = R0.ei« (11)
varför förutom olika vägskillnad måste tas hänsyn
till fasvinkelns ändring genom reflexionen. Med
beteckningar enligt fig. 14 fås alltså fältstyrkan
Hr = H(l + R0-eia .enr2-ri)% (12)
Reflexionskoefficientens beroende av infallsvinkeln
har en viss betydelse för den grafiska metodens
användning, i det att den för mycket små vinklar vid
vertikal polarisering har en mycket stor variation i
närheten av den s. k. polarisationsvinkeln, där
cot <x = \Jn, enligt fig. 15 och 16. Dessa små vinklar
komma därför att inverka på fasutjämningskurvans
form, varför beräkningen måste utsträckas till ett
relativt stort antal våglängders avstånd från sändaren.
Härvid kunna de genom vägskillnader uppkomna
fasskillnaderna försummas, alltså sinus — tångens.
Dessutom sker bestämningen av vinkeln bäst
analytiskt, eftersom man vid dessa små vinklar kan
övergå från sinus- och tangensfunktionerna till bågmåttet.
Således fås infallsvinkeln för den reflekterade vågen
enligt fig. 15,
H + h 360
där höjderna mätas i våglängder samt n anger
antalet våglängder från sändaren.
Notiser
Modellundersökningar av kraftnät utföras vid
Sie-mens-Schuckertwerke med hjälp av en nätmodellapparat,
som för ett par år sedan togs i bruk. Apparaten, som till
skillnad från en del äldre anordningar av liknande slag
är helt växelströmsdriven med normal nätfrekvens,
bjuder mycket av intresse, varför följande referat av en
beskrivning i Siemens Zeitschrift (h. 1 1940, s. 20) må
lämnas.
För efterbildning av induktansen hos generatorer,
transformatorer, ledningar och belastningsobjekt finnas
några tusental lösa drosselelement av olika storlek,
fördelade i grupper på samma sätt som vikterna i en
viktsats. Härigenom kan varje reaktansvärde mellan 1 och
100 000 ohm erhållas. På motsvarande sätt har man
anordnat ohmska motstånd och kondensatorer till
erforderligt antal. De olika elementen kunna lätt
sammansättas på önskat sätt genom insättning och
sammankoppling på enhetliga apparatplintar med
stickkontakt-anordning i ena änden.
Fig. 1.
I ett stort stativ finnes plats för 242 apparatplintar.,.
Härifrån gå ledningar till en kopplings- och mättavla,
där nätmodellen kan sammankopplas på önskat sätt och
där 192 mätuttag finnas, så att mätning kan utföras i
varje nätpunkt av intresse. Fig. 1 visar en bild av
modellrummet; vid väggen t. v. står stativet med
apparatplintarna och mitt i rummet kopplings- och mättavlan.
Framför och vid sidan av denna synas två mätpulpeter
med inbyggda instrument och erforderliga
regleringsanordningar (jfr nedan). Fig. 2 visar en plint med spolar,
kondensatorer och motstånd (av de sistnämnda ser man
två, fastskruvade mellan spolar i den bortre raden).
Som strömkällor till modellen användas
skjuttransformatorer med särskild finreglering, vilkas spänning
kontinuerligt kan varieras mellan 0 och 100 V. För att
efterbilda olika fördelning av aktiv och reaktiv effekt
hos ett kraftverk använder man två sådana
transformatorer med seriekopplade sekundärlindningar;
primärlind-ningarna matas från skilda faser av ett trefasnät.
Mätinstrumenten i mätpulpeterna äro känsliga
likströmsinstrument, kopplade till mätpunkterna över
halv-vågslikriktare av vibratortyp. Dessa drivas av
kalibrerade induktionsregulatorer, anslutna till trefasnät. Sedan
man med hjälp av induktionsregulatorn inställt
maximalt instrumentutslag, avläser man den sökta storheten.
Utslagets maximum är som lätt inses alltför flackt för
bestämning av den undersökta storhetens fasvinkel
genom avläsning av induktionsregulatorns inställning.
Denna svårighet kringgår man emellertid lätt genom att
efter instrumentavläsningen omställa
induktionsregulatorn omkring 90° åt endera hållet, varvid man vid
noll-utslag på instrumentet får ett skarpt indicium för
fasbestämningen.
Nätmodellapparaten har under den tid den varit under
användning i hög grad underlättat lösningen av många
sådana invecklade problem, som gärna uppträda vid
behandlingen av mera omfattande distributionsnät. Man
framhåller särskilt kortslutnings- och
spänningsproblemen, som vid komplicerade nät bjuda stora
svårigheter vid den teoretiska behandlingen. En undersökning
med hjälp av modellapparaten kan ofta vara lättare att
Fig. 2.
1 aug. 1942
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
