Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektroteknik
teten ß och borde därför uppvisa ungefär samma
karakteristiska förlopp som en permeabilitetskurva. Så
är även fallet med Lrkurvorna, medan däremot
R-kurvorna åter stiga kraftigt vid de högre
strömstyrkorna. Detta beror på temperaturens inverkan.
Resistansen vid temperaturen t kan skrivas
Rt = R [1 + a t + ß
där R = resistansen utan temperaturstegring (men
vid samma strömstyrka som Rt),
t = temperaturstegringen.
cc är här aa O,i0t05 och ß Sä 5 • 10—’s. Detta innebär,
att man för t < 100° kan försumma andra termen vid
de approximativa beräkningar det här oftast gäller.
Formeln gäller visserligen exakt endast för
likströms-resistansen, men enligt Peukert5 är motståndsfaktorn
oberoende av temperaturen för t < 100 och a <2 mm
(klena parter). Under dessa förutsättningar ändras
alltså växelströmsresistansen med temperaturen
enligt:
R, = R (1 -f a t)
(3)
För den inre induktansen gäller en motsvarande
formel. Temperaturkoefficienten är emellertid här
enligt utförda mätningar < 0,’fWl, varför inre
induktansen temperaturberoende kan försummas vid låga
temperaturstegringar.
Reduceras resistansen i fig. 2 till en konstant
temperatur enligt formel (3), erhållas liknande kurvor
som för inre induktansen (som enligt ovan ej behöver
reduceras). Allt i enlighet med ovanstående
resonemang. Man kan på detta sätt även upprita
motstånds-R
faktorn † = - (där R och R0 skola vara uppmätta
Ro
vid samma temperatur) och erhåller då liknande
kurvor som Gustrin.3
För att erhålla totala induktiva spänningsfallet
måste den yttre induktansen Ly läggas till den inre.
Enligt Dwight2 är
2 . In — -f k) • 10~4ff/km enkelledning
a0 /
där d = avståndet mellan linorna,
a0 — radien hos en massiv tråd med samma area
som linan,
k = sifferkonstant som har följande värden:
Tråd 3-trådig lina 7-trådig lina 19-trådig lina
0 0,174 0,315 0,256
K
Sedan alltså resistans och induktans bestämts för
de olika järnlinor, som kunna ifrågakomma för en
viss kraftledning, dimensioneras denna efter de
spänningsfall, som kunna tillåtas. I normala fall torde
järnlinorna belastas med högst 0,5 A/mm2. Vid denna
strömtäthet har motståndsfaktorn hos t, e. 16 mm2
tråd hunnit till maximum öä 1,6, medan den däremot
för 16 mm2 tretrådiga lina endast utgör Sä 1,15 (max.
för den senare öl 1,3 vid s öi l,i3). Man finner alltså
här, att stora vinster kunna göras genom förnuftig
linkonstruktion. Med beaktande av detta tillåter
numera Kommerskollegium järnlina av 16 mm2, medan
förut endast järntråd var tillåten för denna area.
Det räcker dock ej att dimensionera kraftledningen
efter spänningsfallen. Den måste enligt det
föregående dessutom kontrolleras med avseende på tem-
W 20 30 40 50 60 70 - 80 90 100 <10 120 A
Fig. 3. Temperaturstegring hos järnlinor vid
stationär ström. Heldragna kurvor: Enligt formel 4
beräknad temperaturstegring. Punkterna ånge
uppmätta temperaturstegringar. Samma linor som på
figur 2.
peraturstegringen, tillåten korttidsström och
impedansen vid korttidsström.
3. Temperaturstegringen vid stationär ström.
Då järnlinan genomgås av en stationär ström,
uppvärmes den. T. Holmgiren4 har för en
koppartråd härlett följande formel för temperaturstegringen:
t»_ü-
3,95 A + 1,72 AL^
där / = strömstyrkan i amp.,
A — arean i mm2.
Enligt ett vid Tekniska högskolan av Bergquist
och Wahlström utfört examensarbete över
koppartrådars temperaturstegring synes denna formel dock
ge värden, som ligga alltför mycket på säkra sidan.
I stället anges där följande formel:
P
t =–
7,95 A+ 1,87 A1’
För att anpassa denna formel att gälla för
järnlinor, måste man multiplicera med en faktor
eFe
Kxf.
■ Cu
där
/ = motståndsfaktorn vid ifrågavarande ström,
QFe ,=r järnlinans spec. motstånd,
@Cu — koppars „ „ =0,0175,
= konstant, som tager hänsyn till den större
effektiva kylytan hos lina gentemot tråd:
K,
1-trå dig
i
3-trå di g
0,78
7-trådig
0,77
19-trådig
0,74
Temperaturstegringen hos en järnlina vid stationär
ström och vindstilla kan alltså skrivas:
t = K,- †■
■Fe
P
(4)
QCi, T,95 A + 1,87 Ah
I fig. 3 har temperaturstegringen, beräknad enligt
denna formel, uppritats som funktion av den
stationära strömmen för några av Vattenfallsstyrelsens
standardlinor. I diagrammet ha även inprickats de
5 sept. 1942
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
