Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Dalälven intager en särställning. Där finns det
ännu — i enskild ägo — några stora fall, som kunna
utbyggas för måttlig kostnad.
De stora kraftbeloppen komma dock numera från
Norrland.
På grund av den knappa tillgången på
ledningsmaterial kan man tillsvidare icke i övre Norrland
utbygga kraft annat än för lokala behov.
I mellersta Norrland har man redan utbyggt eller
håller på med utbyggnad av de bästa fallen i
Indalsälven. Vid fortsatt utbyggnad i denna älv har
Vattenfallsstyrelsen för sin del att välja mellan tvenne
10 m höga fall, Näverede och Stugun, som kunna
utbyggas på relativt kort tid, men som draga rätt hög
utbyggnadstid, samt Österåsforsarna med 26 m
fallhöjd, som äro billiga i utbyggnad men som kräva en
utbyggnadstid av 4 à 5 år.
I Ångermanälven och Fjällsjö älv har staten gott
om välbelägna vattenfall. Men dels äro dessa
vattendrag oreglerade, dels är utbyggnadstiden för flertalet
fall rätt lång på grund av de tunnlar, som erfordras.
Det är sålunda icke lätt att mobilisera nya statliga
vattenfall, som både äro välbelägna, som kunna
utbyggas snabbt och med låg utbyggnadskostnad och
som äro gynnsamma ur regleringssynpunkt. Läget
torde vara ungefär detsamma för de enskilda
kraftproducenterna.
Naturligtvis är det rätt litet tilltalande att nu ge
sig in på andra nybyggnader än dem, som kunna
färdigställas snabbt och före krigets sannolika slut.
De pågående kraftutbyggnaderna.
Längst norrut öka vi Porjusanläggningens
produktion dels genom att något öka dämningshöjden i
Porjus dels genom att påbygga dammen vid Suorva med
ytterligare 3 meter, varigenom ovanför Suorva
skapas ett magasin, som, utnyttjat på den 58 m höga
fallhöjden i Porjus ger ett kraftbelopp av ungefär
300 MkWh.
I Indalsälven utbygges i Midskog en fallhöjd av
30 m. Utbyggnadsvattenmängden blir 350 m3/s., och
maximieffekten 85- à 90 000 kW. Bygget beslöts för
ett år sedan. Byggnadsplatsen ligger, såsom namnet
antyder, mitt i skogen. Avståndet från närmaste
större samhälle, Östersund, är 40 km. I Midskog
har det nu ordnats ett samhälle för 1 300 personer med
familjebostäder och hotell för tjänstemännen och
underbefäl, baracker och restaurang för arbetarna,
sjukstuga och biograflokal, stora verkstads- och
förrådslokaler m. m. Det första aggregatet skall vara
färdigt den 1 juni 1944, alltså på 23/4 år efter det
beslut fattades om bygget. Den normala byggnadstiden
för en sådan anläggning skulle eljest varit 4 år.
I Torpshammar utbyggas 128 m i Gimån, ett
biflöde till Ljungan. Till mitten av nästa år kommer
det första aggregatet att bli klart; det skall lämna
ca 45 000 kW.
Längre upp i samma vattendrag inlägges i den
stora regleringsdammen för sjön Leringen och
Holmsjön en kraftstation med 16 m fallhöjd.
I Trollhättan har i början av året igångsatts det
första aggregatet i den nya Hojumstationen — den
första anläggningen kallades Olidestationen efter den
egendom, Olidan, på vilken den ligger, medan den
andra kallas Hojumstationen, därför att marken till-
hört egendomen Hojum. Maskinaggregatet är det
största, som finns i Sverige. Det ger vid stor
fallhöjd en effekt av ca 50 000 kW. Det andra
aggregatet blir färdigt nu i dagarna.
Redan före Hojumstationens utbyggnad var
vattnet väl utnyttjat i Trollhättan, men då relativt
likformigt året om. Nu är det som bekant meningen,
att köra Trollhätteanläggningeii företrädesvis under
vintern och naturligtvis framför allt under
.vardagarnas lågbelastningstid, med begränsning av
ångkrafttillskottet under vintern och
toppbelastningstiden.
En väsentlig del av det krafttillskott, som
påräknas, kommer från de pågående regleringarna i
Indalsälven, och man får hoppas, att dessa kunna fortgå
och att den överarbetning av lagen om provisorisk
vattenreglering, som nu pågår, skall på ett lyckligt
sätt tillgodose både kraftproduktionens och övriga
intressen,
Utvecklingen av stamlinjenätet.
Som alla veta, finns det nu två 220 kV linjer från
Indalsälven till mellersta Sverige, av vilka den
statliga går till Västerås och den privata till Horndal
samt därifrån till Stockholm och Nässjö.1 Det
bygges f. n. två nya 220 kV ledningar’ från Indalsälven
söderut, och sedan dessa färdigställts kommer
Vattenfall att få ett linjepar från Indalsälven till
Hallsberg (den ena linjen via Västerås), medan Krångede—
Stockholm—Sydkraft får sitt linjepar. Vardera
220 kV ledningen överför maximalt 170 000 kW, och
med den höga utnyttningstid, som karakteriserar
belastningen, kan man räkna med 1 à 1,3 milliarder kWh
per linje och sålunda för alla fyra med 4 à 5
milliarder kWh.
Med de utbyggnader, som nu pågå, komma linjerna
att bli praktiskt taget fullbelastade alla fyra. Även
detta verkar hämmande på startandet av nya
kraftanläggningar i Norrland. Man kan icke gärna
fort-sättet med 220 kV spänningen vid nytillkommande
linjer. Om det kommer att överföras ytterligare
10 milliarder kWh från Norrland till mellersta och
södra Sverige, vilket är mycket sannolikt, skulle det
vid 220 kV erfordras 8 à 10 nya linjer. Det blir
varken ekonomiskt eller med hänsyn till jordintrånget
tilltalande med detta ledningsantal. Man måste gå
över till en högre spänning.
Nu veta vi, att det icke hittills utförts kraftöverföring
för högre spänning än 285 kV, och denna spänning
avser då generatorstationens spänning, som vid våra
svenska 220 kV överföringar är 230 kV, vadan man
hittills icke haft förebilder med mer än 25 % högre
spänning än de nu hos oss använda. Det säges, att
nian för närvarande bygger en stor överföring i
Tyskland för 380 kV, men några bestämda uppgifter
därom har jag icke erhållit. Mig förefaller det
emellertid självklart, att vi i Sverige skola efter lämplig
genomarbetning av problemen övergå till en
väsentligt högre spänning än 220 kV, och närmast siktar
jag därvid på 380 kV. Vid denna spänning kan man
per linje överföra inemot 3 gånger mera än vid
220 kV, varigenom överföringskostnaden minskas,
trots att naturligtvis 380 kV linjen blir dyrare.
Spänningen bör helst vara så tilltagen, att den
jämväl räcker även för överföring av kraft från
Lule älv och ned till Mellansverige.
140
1 aug. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
