Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 6. Kabelprovning med 500 kV i Trollhättan.
Spänningen på transformatorn Ts bör pådragas
successivt, så att ej för hög ström erhålles i
densamma. I synnerhet vid kapacitiv last, såsom
kablar och kondensatorer, vilka ju vid provets början
innebära ren kortslutning av apparaten, är det
viktigt att denna pådragning sker tillräckligt långsamt.
Vid belastningar på 0J5—1 p.F, såsom vid långa
kablar, får man vid 600 kV räkna med en
uppladdningstid av 1 till 2 minuter. Eftersom kondensatorer vid
samma spänning ha mindre kapacitans än nämnda
värden, kan uppladdning under
kondensatorprov-ningar i allmänhet ske inom 10 sekunder, så att vid
urladdningsprov 5 urladdningar kunna erhållas inom
en minut, vilket ofta föreskrives.
En stor fördel är att kalibreringen medelst kulgap
kan göras en gång för alla före spänningsproven och
utan att provföremålet behöver vara inkopplat.
Detta möjliggöres genom att kulgap och mätmotstånd
äro anslutna i samma punkt på högspänningssidan.
Om t. e. en kabel hade måst vara ansluten under
kalibreringen, hade detta inneburit att kabelns hela
laddning urladdat sig över kulgapet med svåra
brännskador hos detta som följd. Vidare skulle
kabeln dels bli utsatt för spänning före själva provet
och dels vid urladdning få icke önskvärda
påkänningar genom oscillationer.
Mätmotståndet fyller också en viktig funktion som
urladdningsmotstånd, vilket är av stor betydelse vid
prov på föremål med hög kapacitans, särskilt då
kablar och kondensatorer. Då
transformatorspänningen slås ifrån, börjar nämligen urladdningen
automatiskt. Vidare kan man sänka spänningen under
pågående prov, om den tenderar att bli för hög,
genom att helt enkelt reglera ned transformatorn.
Utan sådant motstånd hade det varit nödvändigt att
invänta spänningens sänkning genom provföremålets
läckning, om man inte vill bryta provet, göra en
urladdning och gå upp med spänningen på nytt. Det
är fördelaktigt, att metoden för spänningsmätning
även möjliggör kontinuerlig övervakning av
urladdningsförloppet.
Apparaten har i provrummet använts för
spänningsprov med 600 kV vid kapacitiv belastning samt med
650 kV vid prov på isolatorer, där strömuttagningen
är liten.
Spänningsprov på förlagda kablar.
Såsom omnämnts i inledningen har
den ovan beskrivna apparaten redan i
två fall använts för spänningsprov på
förlagda kablar. I det förra fallet gällde
det de av Sieverts kabelverk åt K.
vattenfallsstyrelsen levererade 132 kV
oljekablarna mellan transformatorerna i den
nya Hojumstationen och
utomhusställverket i Trollhättan. Provspänningen
var 500 kV. Kablarna äro enfaskablar
med en längd av ca 400 m och en
kapacitans av 0,072 /(F per fas. Några
skarvmuffar finnas ej.
Emedan plats saknades i
transformatorcellerna för uppställning av
likspänningsgeneratorn, måste densamma
placeras framför ändmuffarna i
utomhusställverket i enlighet med fig. 6.
Sammansättning och förvaring skedde i ett
av presenningar uppbyggt tält. Vid
provningen kördes apparaten hopsatt och på egna
hjul över en plankbädd ut till lämplig plats framför
muffarna.
Förbindelseledningarna mellan apparat och
kabel-muff, resp. kulgap, utgjordes av 35 mm
Bergmannrör. Dessa rör lindades sedan med wellpapp till en
diameter av 100 mm, vilket trots avsaknaden av
yttre metallbelägg avsevärt minskade glimningen.
Positiv och negativ polaritet äro likvärdiga, då det
gäller att prova kabelisoleringen samt muffarnas inre
och yttre hållfasthet. Förhållandena äro här
liknande dem som föreligga vid stötspänning.
Kabelisoleringen uppvisar mycket litet polaritetsberoende
och detsamma gäller ändmuffarna, eftersom de ha
karaktär av genomföringar, där fältfördelningen ju
är en annan än vid stödisolatorer.
Polaritetseffekten är däremot utpräglad för fältet från tilledningar
och muffar till angränsande föremål, En positiv
likspänning orsakar i detta fall betydligt större
glimning än en negativ vid samma spänning, och därmed
större belastning på apparaten. Utrymmena i
utom-husställverken äro dock i allmänhet så rikliga, att även
positiv polaritet orsakar relativt liten glimning. Om
emellertid såsom i det aktuella fallet ena ändmuffen
befinner sig inomhus och med jämförelsevis kort
avstånd från en bergvägg, kan den positiva polariteten
orsaka mycket kraftig glimning. Under den tid
likspänningsprovet varar, ökar joniseringen allt mer och
mer, så att till slut fara för överslag kan föreligga.
I sådant fall är negativ polaritet att föredraga. Den
nämnda överslagsrisken är ej lika utpräglad vid
inkommande stötvågor på grund av deras korta
varaktighet.
Vid proven i Trollhättan kalibrerades först
spän-ningsavläsningen medelst ett 500 mm kulgnistgap
(se fig. 6). Därefter provades varje fas för sig med
500 kV negativ likspänning under 5 minuter utan
anmärkning. Relativt stor fuktighet rådde under
proven.
Den andra utförda provningen gällde en av
Sieverts kabelverk till Sydsvenska kraft a.-b.
levererad 55 kV oljekabel mellan ångkraftverket i Malmö
och transformatorstationen. Kabeln är en
trefaskabel med skärmad ledarisolering och med en längd
av ca 1100 m och en kapacitans av 0,35 /jF/fas. Tre
172
1 aug. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
