- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Elektroteknik /
187

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

föranden civilingenjören Harald Håkansson och förste
byråingenjören Gustaf Swedenborg. I föreningen
invaldes ingenjörerna Hjalmar P. Olsson, Georg
Schönan-der och Erie Ledin. Ordföranden anmälde, att
civilingenjörerna Johan von Utfall, Olof Kaving, Sven
La-lander och Carl Erie Ericsson inträda i föreningen på
egen anmälan.

Dagens eko bestod av en redogörelse för 7tiöjliglieter
att spara på material vid tillverkning av
rundradio-mottagare, lämnad av civilingenjören Mats Holmgren.
Utvidgad standardisering bör eftersträvas och
dimensionerna nedbringas. Mässing och aluminium kan ofta
utan olägenhet ersättas med järn och i vissa fall trä.
För att nedbringa åtgången av lödtenn har man i rätt
stor omfattning börjat tillgripa svetsning.
Kopparförbrukningen, som tidigare i medeltal utgjort
omkring 600 g per apparat, har reducerats genom ett
flertal åtgärder: förkortad apparatsladd med klenare
area, förbättrade nätfilterkonstruktioner, begränsning
av utgångseffekten med ty åtföljande besparingar i
transformatorlindningar osv. Sammanlagt har
härigenom åstadkommits en med omkring 150 g per
apparat minskad kopparförbrukning, vilket med
nuvarande tillverkningsvolym innebär en årlig besparing
av 20—25 ton koppar inom landet.

Aftonens med ljusbilder rikt illustrerade föredrag
hölls av civilingenjören JojEak von Utfall och var
betitlat Radioprogrammen och tekniken därbakom,.

Föredraget inleddes med en överblick av den svenska
rundradions förutsättningar och organisation, varefter
tal. berörde de tekniska problem och svårigheter av
mera allmän natur, som kunna föreligga vid
förberedandet av olika programpunkter. Såsom exempel
nämndes, att lokaler och ledningar i god tid skola
reserveras, förstärkare och personal transporteras,
mikrofoninställningar utprovas osv. Även under själva
utsändandet blir situationen ibland brydsam, såsom en
gång, då ett fullständigt referat skulle ges från en
landskamp i Köpenhamn. Det närmast föregående
programmet kunde icke avslutas förrän en halvtimme
efter matchens början, varför man började med att
ta upp referatet på skivor, som 30 minuter senare
började spelas upp i riksprogrammet. Man hoppade
emellertid vid uppspelningen över en del pauser och
sorl i referatet och kunde därför, efter att hava "spelat
ifatt" verkligheten, en bra stund före matchens slut
omärkligt "blända över" till direktsändning.

Efter att ha beskrivit programmets väg från
mikrofonen till sändarestationerna kom tal. in på de
akustiska problemen. Han citerade härvid ett uttalande
från 1874 av parisoperans arkitekt Charles Garnier,
som efter de mest ingående litteraturstudier och
praktiska undersökningar av en mångfald lokaler i olika
länder, vilka undersökningar han systematiserat och
studerat i avsikt att finna akustiska lagar, blott nått
ett enda resultat: "en bestämd ovisshet". Numera har
man dock kommit fram till en tämligen pålitlig teori,
och tack vare denna kunna mera påtagliga fel, såsom
ekon och onormal efterklangstid, undvikas redan vid
projekterandet av en lokal. Tal. berörde närmare de
formler, som användas för beräkning av
efterklangstiden, och de olika omständigheter, som påverka denna.
Vidare omnämndes de grundregler och
försiktighetsmått, som skola iakttagas vid utformandet av en
studiolokal.

Sedan tal. beskrivit de möjligheter man har att
åstadkomma konstgjord efterklang och ekoeffekt på
elektrisk väg övergick han till att lämna en översikt
av olika system för ljudreproduktion. Tidigt
användes härför det vanliga grammofonsystemet, vilket
alltjämt hävdar sin plats. Radiotjänst tillämpar såväl
den fulländade tekniken med vaxplattor, vilka
antingen kunna uppspelas direkt eller tjäna som moder-

plattor vid tillverkning av vanliga skivor, som ock
det mera enkla och prisbilligare systemet med
inspelning på cellulosaskivor, vilka icke kunna mångfaldigas
men i kvalitetshänseende äro fullt användbara för
exempelvis kortare reportage, dagens eko osv. Tal.
uppehöll sig i detta sammanhang något vid
grammofoninspelningens teori och visade en del bilder av
inspelningsapparater samt fotografier i stark
förstoring av grammofonspår vid olika frekvenser och
amplitud, som gåvo en god inblick i inspelningsteknikens
problemställningar.

Vid sidan av grammofonutrustningarna användas
de mera komplicerade stålbandsapparaterna, som
medgiva upptagning av halvtimmesprogram på en enda
rulle. På instruktiva bilder förevisade tal. hur
bandet, som löper med en hastighet av 1,5 m/s,
förmagne-tiseras och sedan i samma maskin magnetiseras med
den tonfrekventa växelströmmen. Maskinen är även
försedd med anordningar för avspelning, och den
arbetar med sinnrika regulatorer för jämn avspolning,
frammatning och uppspolning av det tunna
stålbandet. Tal. nämnde, att brusnivån på en
stålbandsupp-tagning sjunker märkbart om bandet arkiveras några
veckor mellan olika inspelningar, vilket troligtvis
beror på att molekylarmagneterna i bandet därvid få
tillfälle att "ordna upp sig" något.

En motsvarighet till stålbandsmaskinen men av
lättare utförande utgör magnetofönen, som arbetar med
kortare cellulosaband, överdragna med molekylärt
järnpulver. En magnetofonutrustning är lätt att
transportera; en komplett sådan hade uppställts i
sammanträdeslokalen och demonstrerades efter
föredraget.

Tal. framhöll, att många program, i synnerhet
orkestermusik, ha en omfattande dynamik, stundom upp
till 100 dB. Emedan de flesta överförings- och
reproduktionssystem icke kunna påtryckas större
dynamik än omkring 40 dB måste kompression företagas.
Hitintills har denna skett, huvudsakligen manuellt,
men på senaste tiden hava önskemål framförts att
få fram tillförlitliga apparater för automatisk
kompression.

Som sista avsnitt av föredraget förevisades ett
antal bilder från Radiotjänsts reportageverksamhet i det
fria, vilken som regel upprätthålles med hjälp av s. k.
ljudbilar, försedda med fullständiga grammofon- eller
magnetofonutrustningar. Det nyaste på området är,
att programmet sändes direkt från upptagningsplatsen
via frekvensmodulerad ultrakortvågsförbindelse till
Radiotjänst.

Som avslutning uttalade föredragshållaren sin
tillfredsställelse med att tekniken även på rundradions
programsida vunnit storartade framgångar och visat
sig utgöra en fast grund att bygga den framtida
utvecklingen på.

I den diskussion, som följde på föredraget, yttrade
sig hrr Dahlstedt, Esping, Alexandersson, Holmgren
och föredragshållaren samt en tillfällig åhörare, red.
Holmberg. Man uppehöll sig mest vid frågan om
kompressionen av dynamiken, vilken enligt fleras
uppfattning borde kunna ske ännu kraftigare än redan
är förhållandet. Föredragshållaren upplyste, att
många musiker och dirigenter icke alltid ha förståelse
för fördelen med att redan vid framförandet
åstadkomma en viss grad av kompression. Detta ökar
svårigheten att nå avsett resultat med manuell elektrisk
reglering, vilket är en av anledningarna till att man
med glädje skulle hälsa tillkomsten av ett automatiskt
kompressionsaggregat.

Ordföranden tackade å föreningens vägnar hrr
Holmgren och von Utfall för deras värdefulla bidrag
till sammanträdet, varefter detsamma förklarades
avslutat. I den efterföljande supén deltog mer än

1 aug. 1942

187

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:26:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1942e/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free