Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
ter produktionsfaktorer: material, arbete, kapital. De
kostnader, som icke kunna hänföras till någon av
dessa grupper, få grupperas på ett för det enskilda
företaget lämpligt sätt. I vissa fall torde man önska
en uppdelning efter tillverkningsomkostnader,
försäljningsomkostnader och eventuellt
admininstra-tionskostnader, men i andra fall ordnar man
kostnaderna endast efter arter, utan hänsyn till den nämnda
huvudindelningen. För erhållande av en
summarisk kostnadskontroll över tillverkningskostnader och
försäljningskostnader respektive, är det av visst
intresse att göra indelningen av kostnadsslagen som
en underindelning av verksamhetsgrenen, men det
möter vissa svårigheter att få denna indelning i klass
3 erkänd som standard. Den kan emellertid
rekommenderas i vissa fall.
I klass 3 förekommer en grupp för "övriga
kalky-latoriska merkostnader". Detta innebär en
motsvarighet till den parallellt ordnade gruppen i klass 2:
övriga bokföringens merkostnader. Anledningen till
att dessa grupper kallas: "övriga...", är att man så
långt som möjligt söker ordna kostnaderna efter art,
oavsett om de äro kalkylatoriska eller baseras på
anskaffningar. Så är det naturligt att man samlar de
kalkylatoriska avskrivningarna under gruppen
kapitalkostnader (32).
Klass 4 innehåller indirekta avdelningar och
förvaltningsverksamheter samt övriga kostnader, som
ha sammansatts för en förvaltningsverksamhet, en
hjälpande (indirekt) avdelning eller en bestämd
funktion, t. e. utvecklingsarbete etc. Gränsen
mellan 3 och 4 kännetecknas av att klass 4 måste
mottaga sina kostnadsbeståndsdelar direkt eller via
klasserna 5, 6 från klass 3. Samtliga kostnader,
som gå in i redovisningen som faktiska eller
kalkylerande kostnader för en period, måste passera över
klass 3, innan de gå till klasserna 4 eller följande.
Gränsen mellan klasserna 4 och 5 är icke fullt så
klar i principiellt hänseende. Man har möjligheten
att här anlägga olika synpunkter på
gränsdragningen, och vilken synpunkt man än väljer, torde
man icke kunna undgå tveksamma mellanfall. Om
man skulle vilja placera alla hjälpavdelningar i klass
4 och produktionsavdelningar i klass 5, så uppstår
den svårigheten, att de flesta
produktionsavdelningar även äro hjälpande avdelningar, som utföra visst
hjälparbete åt andra avdelningar. Även de
hjälpande avdelningarna (kraftavdelning, materialavdelning
etc.) äro i viss mån ofta produktionsavdelningar.
Man har förenat synpunkten att få en parallell
ordning av vissa produktionsmedels kostnader med
önskemålet att kunna disponera vissa konton i klass
4 på ett alternativt sätt. Detta har skett så att i
kontogrupperna 40, 41, 42 först uppläggas konton för
respektive produktionsmedels förvaltning. Företag
som önska använda en del av kontogruppen för
andra avdelningar ha möjlighet härtill ■— blott de vid
en eventuell jämförelse åtskilja de avdelningar som
förvalta produktionsmedlen.
En ytterligare utveckling av denna organiska
princip skulle leda till att följande grupper skulle
användas för bl. a. kraftförvaltning och utvecklingsarbete.
Genom att dessutom lägga in en särskild grupp för
reparationer har man i klass 4 sammanfattat de
viktigaste förvaltningsverksamheterna, dvs. arbetet med
förvaltningen av de viktigaste produktionsmedlen:
materialet, arbetet, realkapitalet, energien, och den
tekniska nyskapande verksamheten. Alla dessa
verksamheter röra förvaltningen dvs. vården av
produktionens hjälpmedel men icke direkt den fortlöpande
produktionen eller organisationsarbetet.
Det har föreslagits att man skall draga gränsen
mellan klasserna 4 och 5 så att man i klass 5 avräknar
varje verksamhet vars resultat kalkyleras på
grundval av en tekniskt bestämbar produkt som
kostnadsbärare. Alla verksamheter, som ha orderkalkylering
(t. e. reparationer) eller som genomsnittskalkyleras
på ’basis av en bestämd produkt (t. e. kilowattimme),
skulle placeras i klass 5 under det att avdelningar
vilkas kostnader blott fördelas på andra avdelningar
skulle placeras i klass 4. Detta ger icke en indelning
användbar för interna eller externa jämförelser. Om
ett företag skulle gå över från att fördela sina
kraftkostnader efter motoreffekt i vissa avdelningar till
kilowattimme skulle därmed kraftavdelningens plats
flyttas från 4 till 5. På liknande sätt skulle en
reparationsavdelning, som arbetade åt andra
avdelningar, placeras i klass 4 om dess löne- och
materialkostnader uppdelades restlöst på de mottagande
avdelningarna, under det att om man företog en
noggrann orderkalkylering för varje utfört arbete,
avdelningen skulle placeras i klass 5. Även detta skulle
störa alla jämförelser.
Om man fasthåller vid den väsentliga grundtanken
att klassen 4 skall användas för kalkylering och
jämförelser av kostnader för förvaltningsverksamheter
och produktionsförberedelser etc., så höra de
avdelningar, som syssla härmed, även till klass 4, oavsett
huru deras kostnader beräknas eller fördelas. Detta
bör vara utgångspunkten för avgränsningen mellan
klasserna 4 och 5.
Yill man sedan till klass 5 hänföra varje
verksamhet, vars produkt avräknas i klass 6, så får man
lägga upp ett avdelningskonto för respektive
verksamhet som produktionsverksamhet i klass 5, och
överföra den del av avdelningens kostnad, som är
förvaltningsarbete till motsvarande avdelningskonto
i klass 4. En verktygsavdelning, som tillverkar
verktyg för egen räkning och eller för avsalu hör till
klass 5, men den verktygsförvaltande avdelningen
till klass 4. Man kan naturligtvis icke få en
uppdelning som är hårfin mellan dessa avdelningar, utan
det mest praktiska torde vara, att man hänför de
viktigaste förvaltningsavdelningarna till klass 4, och
låter avdelningar som övervägande syssla med
produktion av produkter hänföras till klass 5.
Avgränsningen i detalj mellan klasserna 4 och 5
skulle således bli föremål för diskussioner inom
mindre grupper inom maskinindustrien, men
placeringen av följande grupper borde vara obligatorisk i
klass 4:
materialförvaltning,
personal- och arbetsförvaltning,
realkapitalförvaltning: byggnads- och
maskinförvaltning etc.
reparationer,
kraftförvaltning,
utvecklingsarbete,
driftsfrämmande verksamhet.
Klass 5 skulle som nämnts innehålla konton för de
avdelningar, vilkas produkter vanligen erhålla
konton i klass 6.
18
3 jan. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
