Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industriell Ekonomi och Organisation
— KORREKTION
— R6RL. AOniM]STRATIOtlS- 9 FÖRSÄLJNINGSOMK
— FASTA ADMINISTRATIONS-a FÖRSAUmNGSOMK
— FASTA TIlLVERKNlNliSOMKOSTNAOER
— FASTA MATERIAL OMKOSTNADER
— RÖRL TILLVERKN1NC&OMKOSTNADER
— PRODUKTIV ARBETSLON
— RORL MATERIALOMKOSTHADER
PRODUKTIV MATERIALFOR BRUKNING
ÖKNING AV STANDAROKOSTNAOER
SEPT IW
samtidigt. Med hänsyn härtill tillåter
jag mig föreslå och definiera ett nytt
begrepp, nämligen
ProcLuktionstimmar = summa
timmar för betjänade produktiva
arbetsmaskiner samt för
produktiva bänkarbetare under en viss
period.
I sådana företag, vid vilka varje
arbetsmaskin betjänas av en man, blir
således produktionstimmar detsamma
som produktiva arbetstimmar.
Med hänsyn till vad som ovan
framhållits skulle jag därför vilja föreslå
följande regel:
Normalsysselsättningen bör
lämpligen mätas i produktionstimmar
under förutsättning att det
relativa utnyttjandet av olika
arbetsmaskiner är detsamma som vid
"produktionskapaciteten", dvs att
tillverkningens relativa
sammansättning är konstant.
Vidare bör:
Normalsysselsättningen uttryckas i procent av
en konstant, som fastställes på enahanda sätt för
hela den mekaniska verkstadsindustrien, i det
följande förslagsvis kallad "kapacitetskonstanten".
Ett komplex av frågor uppstår, när
normalsysselsättningens proportion till kapacitetskonstanten skall
fastställas, och jag skall om en stund återkomma
härtill. Jag anser det emellertid lämpligt att först
i all korthet nämna några ord om det så kallade
vinstdiagrammet. De flesta närvarande känna
säkerligen till detta framställningssätt, men då det sällan
synes komma till användning, torde några ord om
detsamma kanske vara på sin plats. För att inte
min framställning skall uppfattas som rent teoretiska
spekulationer vill jag nämna, att det exempel jag
valt för detta ändamål, fig. 1, är typiskt för de
vinstdiagram, som periodiskt uppgöras vid Atlas Diesel,
ehuru naturligtvis uppgjort under andra
förutsättningar. Dessa diagram utarbetas för olika ur
tillverkningssynpunkt någorlunda likvärdiga
produktgrupper och ha nu varit i användning ett 10-tal år
samt visat sig vara mycket värdefulla, i all synnerhet
då det gällt att fatta mera vittgående beslut
beträffande bolagets politik.
För att kunna uppgöra ett dylikt diagram måste
man som känt först göra en uppdelning av
kostnaderna i fasta och rörliga samt helst ha till stöd några
års tillförlitlig statistik.
Abskissaaxeln i diagrammet visar
produktionskvantiteten, som kan representeras av t. e. de rörliga
kostnaderna eller som i detta fall av antalet
produktionstimmar. Ordinataxeln representerar kostnaderna resp.
försäljningsvärdena i kronor.
Samtliga rörliga tillverkningskostnader utgå från
origo och å dessa lagras de fasta
tillverkningskostnaderna. Över de totala tillverkningskostnaderna
komma sedan rörliga och fasta administrations- och
försäljningskostnader. Av olika anledningar, som jag i
detta sammanhang ej skall gå närmare in på, stå de
rörliga kostnaderna emellertid i verkligheten ej i
direkt proportion till produktionskvantiteten. Lin-
PROOUKTIONST! MMAR
Fig. 1. Vinstdiagram för produktgrupp.
jerna borde därför egentligen vara böjda, men då det
är enklare att handskas med räta linjer, och det
dessutom är svårt att uppdela orsakerna till avvikelserna
på de olika kostnadsarterna, har jag valt en annan
väg fram. över den totala självkostnaden har lagts
en korrektion, som representerar de totala
avvikelserna vid olika produktionskvantiteter. Karaktären
av denna korrektion har erhållits genom en grundlig
analys av olika bokslut under en konjunkturcykel.
Den linje, som representerar försäljningsvärdet,
utgår givetvis från origo, och dess skärningspunkt med
korrektionslinjen, dvs. med de faktiska
totalkostnaderna, benämnes i allmänhet kritiska punkten.
Överskott uppstår först, sedan den årliga
produktionskvantiteten överskridit denna punkts abskissa.
Under normala förhållanden är penningvärdet så
stabilt under de perioder, för vilka vinstdiagrammen
gälla, att någon hänsyn ej behöver tagas härtill.
Under kristider som de nu rådande blir förhållandet
annorlunda.
Liksom man i redovisningen föredrar att utgå
ifrån konstanta baspriser samt att använda sig av
särskilda prisdifferenskonton, är det likaledes
praktiskt att använda sig av en liknande metod vid
uppgörandet av diagrammet. Jag inlägger därför
periodvis differenserna å fasta och rörliga kostnader under
abskissaaxeln, vilket med hänsyn till totalresultatet
visserligen innebär en approximation men dock visat
sig fullt försvarbart med hänsyn till det faktum, att
något vinstpålägg å kostnadsökningarna ej
förekommer i vårt fall.
I detta sammanhang vill jag ej underlåta påminna
om, att vinstdiagrammet får olika karaktär vid
stigande resp. fallande konjunkturer, samt att även
förändringar i sociala förhållanden och lagar kunna
inverka på diagrammets karaktär.
För att inte göra min framställning onödigtvis
komplicerad skall jag i fortsättningen hänvisa till ett
förenklat vinstdiagram, i vilket som exempel använts en
verkstad organiserad för 2-skiftsarbete, fig. 2.
Jag skall nu försöka framlägga en lämplig
utgångspunkt för bestämmandet av sysselsättningsgraden.
Min första tanke var, att året för enkelhetens skull
7 febr. 1942
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
