- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Industriell ekonomi och organisation /
29

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Industriell Ekonomi och Organisation

Diskussion.

Ordföranden, direktör Klemming, hälsade aftonens
föredragshållare och gäster välkomna.

Undervisningsrådet Fredriksson. För att den
gemensamma kontoplanen skall komma till avsedd nytta
måste företag inom samma bransch bemöta varandra
med större öppenhet. Man måste ha olika normer för
sysselsättningsgraden inom företagets olika grenar.

Doktor Mjeblad. Normalsysselsättningen måste
ställas i relation till försäljningsmöjligheterna inom
branschen och denna fråga blir därför till stor del en
omdömesfråga.

överingenjör Starck. Gemensamt för de flesta
mekaniska verkstäder är att de utföra ett förädlingsarbete.
För att få fram rättvisande jämförelser mellan
branschföretag böra förädlingskostnaderna ej
inkludera patentkostnader, experimentkostnader o. d. Ej
lyckligt jämställa bänkarbetstimmar med maskintimmar.
Bättre räkna med timkostnaden för varje enstaka
produktionsenhet. I denna kostnad ingår företagets
samtliga kostnader, utom försäljningskostnader och ej
försäljningsvinst. Den ideala sysselsättningen skulle vara
att räkna 2 300 arbetstimmar för varje anställd. Yid
bedömandet av sysselsättningsgraden undersökes hur
många timmar varje produktionsenhet fungerat och
timtalet multipliceras med timkostnaden. Summan
av dessa produkter ger talet för förädlingskapaciteten.
Normalsysselsättningen är det antal timmar som man
måste få ut för varje enstaka produktionsenhet för att
kalkylerna skola gå ihop under ett år.

Direktör Pyk. Det är den relativa
sysselsättningsgraden jag vill ha fram. Den faktiska har man ingen
användning för.

överingenjör Thorelli efterlyste ett bättre namn än
kapacitetskonstant. Mest praktiskt är att bestämma
normalsysselsättningen på basis av tidigare
produktion och den man kan hoppas på i framtiden, alltså
inte på basis av produktionsmöjligheterna utan på
försäljningsmöjligheterna.

Direktör Pyk. Med tanke på framtida
driftjämförelser skall man enligt min mening vid beräkning av
normalsysselsättningen utgå från kapacitetsbegreppet.

Professor Kristensson. Utredde kapacitetsbegreppet.
Normalsysselsättningen måste bli beroende av
effektivitetsgraden. Procentsiffran för normalsysselsättning-

en stiger med rationaliseringsgraden. Detta är av
betydelse vid branschjämförelser.
Normalsysselsättningen i en bransch kan därför ej anges som genomsnittet
för de olika företagen, utan man måste för varje
företag även utgå- från dess rationaliseringsgrad.

Diskussion efter professor Kristenssons
föredrag.

Ordföranden tackade föredragshållaren för hans
klarläggande framställning.

Revisor Hörlin. Enligt inledaren är kontoplanens
huvuduppgift att belysa ställningen och resultatet av
verksamheten. Det väsentliga enligt min mening är
dock att få fram kalkylunderlag och kostnadskontroll.
Kontoklassen 0 bör därför enligt Schmalenbachs
förslag göras till vilande konto. Genom att isolera
kalkylen i kontoplanen kan man noga följa företagets
produktion, vilket är det väsentliga. Det är tillräckligt att
binda redovisningen vid tio vertikala konton. Att även
binda den horisontellt går ej i praktiken. Talaren fann
Schmalenbachs kontoplan beundransvärd i sin
konsekvens och enkelhet.

Doktor Iiiljeblad fann professor Kristenssons förslag
innebära en förbättring i jämförelse med såväl
Schmalenbachs kontoplan som även den för Asea utarbetade
planen. De krav som Aseas redovisning uppställer kan
uppfyllas inom planens ram.

Professor Törnqvist. Horisontella jämförelser gör
det lättare för dem som ej äro rutinerade bokförare
att bedöma förhållandena.

Professor Sillén. Det är möjligt att Schmalenbach
numera skulle ansluta sig till vissa av de synpunkter
som här ha framförts. Ett par avvikelser från
Schmalenbachs system finner jag mycket värdefulla.

Herr Nyström. För budgeteringsändamål måste
kostnadssiffrorna kunna jämföras med motsvarande
prestationer. Man måste därför ha kostnadsställena
som utgångspunkt.

Ekonomichef Bratt. Redogjorde för en del
diskussioner, som förekommit inom kommittén med
anledning av professor Kristenssons förslag till kontoplan.

Professor Kristensson. Gjorde några påpekanden
med anledning av den under diskussionen framförda
kritiken.

Transportmedel och transportekonomi.

Av civilingeniör TÖRE SVENNBERG.1

Titeln transportmedel och transportekonomi
innefattar ett mycket stort begreppsområde. Det kan
därför här endast bliva fråga om en översikt av vissa
spörsmål, som erbjuda särskilt intresse.

"Transport" skulle jag i det här sammanhanget
vilja definiera så, att därmed avses förflyttning från
en plats till en annan av en materiell nyttighet, var-

1 Föredrag hållet vid avd. I:s sammanträde den 19 nov.
1941.

vid förflyttningen tänkes genomförd med hjälp
av-särskilt därför avsedda eller tillfälligt apterade
anordningar. Det bör således understrykas, att med
transport icke avses befordring av personer.

Transporter kunna vara av de mest skiftande slag,
och man torde bekvämligen kunna indela dem i
exempelvis fyra grupper:

1. Mellan skilda kontinenter, försörjningsområden
och länder, vilka kunna benämnas interkontinentala
transporter.

7 febr. 1942

29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:26:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1942i/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free