Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
FACK AVDELNING
INDUSTRIELL EKONOMI och ORGANISATION
HÄFTE 3 Redaktör.-ERIK SWARTLING 7 MARS 1942
INNEHÅLL: Standardisering och industriell ekonomi. — Maskinindustrien standardisering. —
Standardisering av sjukvårdsmaterial. — Föreningsmeddelanden.
Standardisering och industriell ekonomi.
Föredragshållaren började sin framställning med
att ge uttryck åt Sveriges
standardiseringskommissions och de svenska standardiseringsmännens
tacksamhet mot styrelsen för avd. I som tagit upp
ämnet standardisering till behandling.
Standardisering och industriell ekonomi höra uppenbarligen
samman. Ty varje form av organisation som syftar till
en förbättring av det industrielit-ekonomiska utbytet
måste även omfatta ett visst standardiseringsarbete,
åtminstone om man tar ordet standardisering i
vidsträcktare bemärkelse. Med standardisering förstår
man nämligen alla besparingsåtgärder avsedda att
eliminera dubbelarbete. Det gäller att fastställa
standardiserade utföringsformer, om ej annat så i form
av standardiserade blanketter såsom tidkort,
inventariekort, leveranslistor och dylikt.
Många händelser i det förgångna kunna rubriceras
som standardiseringsåtgärder, även om man ej har
vant sig att betrakta dem som sådana. Påvemakten
med sin förr i tiden dominerande internationella
ställning har ofta fungerat som det auktoritativa organ
som fastställde standard. Det mest slående exemplet
härpå är vår nuvarande, av påven Gregorius XIII år
1592 fastställda kalender. Vänsterregeln som av
Kungl. maj:t och riksdagen fastställdes som svensk
standard är ett annat exempel på äldre tiders
standardiseringsarbete.
Förutsättningarna för att en standardisering skall
leda till ett verkligt resultat äro dels ett sakkunnigt
förberedande arbete, som oftast är av teknisk natur,
och dels en auktoritativ myndighet som antingen har
rättighet att fastställa standard eller tillräcklig
myndighet att genomföra standardiseringen. I vissa fall
måste det tillkomma en övervakande myndighet, som
ser till att standarden efterleves. Så sker när en
standard blir lag, då polismakten blir den
övervakande myndigheten. De myndigheter som i Sverige
kunna fastställa standard äro i första hand självfallet
Kungl. maj:t och riksdagen och statliga organ som
t. e. Industrikommissionen samt Sveriges
standardiseringskommission. Kommissionens beslut om nya
standard föregås alltid av grundliga utredningar, så
att man kan vara förvissad om att de fattade besluten
skola stå sig för lång tid framåt.
Standardiseringskommissionen har ingenting att göra med sådana
uppgifter som uteslutande höra kristiden till såsom
mjölkens standardisering och liknande.
1 Referat av dr Törnebohms föredrag- vid Avd. I :s
sammanträde den 23 jan. 1942.
De beslut om standardisering som fattas av de
statliga myndigheterna karakteriseras därav att de få
lagens form, varför det automatiskt blir en
övervakande myndighet som beivrar överträdelser mot
standardföreskrifterna, Sveriges
standardiseringskommission arbetar däremot på frivillighetens grund
och sätter sin ära i att åstadkomma sådana resultat,
att var och en som beröres av ett standardbeslut skall
finna det med sin fördel förenligt att acceptera den
nya standarden. Icke desto mindre måste
standardiseringsmännen med hänsyn till den mänskliga
trögheten göra en viss propaganda för sin verksamhet.
På sistone har detta blivit särskilt uppenbart, och
standardiseringsmännen ha nu genom föredrag,
artiklar i pressen m. m. låtit höra av sig på ett annat
sätt än tidigare. SIS-spalten i Teknisk tidskrift är
ett led i detta propagandaarbete.
Teoretiskt sett är det naturligtvis möjligt för varje
enskild person eller firma att fastställa sina egna
standard, men om de som beröras av sådana standard
ej vilja godtaga dem är det föga bevänt med
standardiseringsarbetet. Varje ny standard måste vara
sådan, att den vinner konsumenternas gillande. Den
moderna standardiseringsrörelsen inriktar sig därför
på att utreda, hur en standard skall vara beskaffad
för att bäst passa såväl producenter som
konsumenter. Problemet kompliceras i hög grad i fråga om
internationella standard. Exportindustriens
produkter måste självfallet vara standardiserade, så att de
kunna godtagas i utlandet. Detta faktum har
framtvingat en mellanfolklig standardiseringsverksamhet
som under de senaste decennierna bedrivits med stor
intensitet.
För att ett arbetsresultat skall ernås måste ett
arbete utföras. Varje arbete kostar pengar, även på
standardiseringsområdet. Här i landet ha
kostnaderna för standardiseringen till övervägande delen
bestridits av den privata industrien, ehuru ett visst
statsanslag har utgått. Det har emellertid gjorts
gällande, att standardiseringsarbetet borde bekostas av
dem som ha fördel därav, och man har därvid
förutsatt, att det i första hand skulle vara producenterna
som ha nytta av standardiseringen. Så förhåller det
sig dock inte, utan det är konsumenterna som äro
mest betjänta av att industriens produkter
standardiseras.
För producenternas vidkommande är uppläggandet
av en ny standard alltid liktydigt med mycket
kraftiga kostnader, dels verktygskostnader, åtminstone
4 april 1942
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
