- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Industriell ekonomi och organisation /
51

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Industriell Ekonomi och Organisation

kraftigt utvecklas. Två nya linberedningsverk
avsedda för linets rötning ha byggts i Laholm och Hybo,
och ytterligare tre verk beräknas bli färdiga i år. Så
snart linodlingen erhållit den beräknade
omfattningen, torde därför linindustrien något så när kunna
hållas i gång på basis av inhemsk råvara.

De fabriker som arbeta med jute och hampa äro
kanske de grenar av textilindustrien som ha haft det
svårast med råmaterialet under det gångna året.
Lyckligtvis lämpa sig emellertid de spinnmaskiner
som användas inom dessa industrier mycket väl för
spinning av pappersgarn, som har funnit användning
som bindgarn och i vissa fall även vävts till säckar,
mattor o. d.

Tack vare den omständigheten att det varit möjligt
att tillgripa inhemska råvaror har den svenska
textilindustriens sammanlagda årliga produktion sedan
krigets utbrott icke sjunkit under 1935 års nivå.

Förutom den omställning av textilindustrien som
betingats av den begränsade råvarutillgången ha
statliga ingripanden medfört en omformning av denna
industri. Som torde vara bekant har Statens
industrikommission uppdragit vissa linjer för
textilproduktionen. Det har sålunda fastställts vissa
standardvävnader, t. e. skjorttyg, blåtvills och för underkläder,
vilka ha ansetts nödvändiga, och det har föreskrivits,
att vissa procent av det råmaterial som har tilldelats
fabrikerna skola användas för tillverkning av sådana
standardvaror.

En annan form av statsingripande är ransonering-

en, som efter vissa linjer begränsar försäljningen och
därmed indirekt tillverkningen. Med tanke på
nödvändigheten att övervinna allmänhetens fördomar
mot cellullen hade man nog väntat, att celliillen skulle
stödjas genom en mindre poängbelastning, och man
vågar kanske hoppas på att en ändring i den
riktningen skall företagas.

En annan fråga som i viss mån hänger samman
med de här ovan berörda är den, huruvida
textilvarorna ha den ändamålsenligast möjliga
konstruktionen. När knapphet på råvara råder, är det ju av
stort intresse, att de framställda varorna få bästa
möjliga konstruktion. Staten skulle här kunna räcka
en hjälpande hand genom att stödja en forskning som
tog sikte på användningen av textilvaror. Hittills
har staten icke särskilt beaktat dessa synpunkter
beträffande tillverkningen, då standard för vävnader
ha fastställts.

Då textilindustriens omformning i stor utsträckning
betingas av konstfibrernas frammarsch, frågar man
sig, huru detta kommer att verka, när freden en
gång kommer. Genom de nya materialen har
textilindustrien sannolikt fått en starkare förankring inom
landet. Hittills har cellullen förbättrats för varje år,
och allt talar för att denna utveckling är långt ifrån
avslutad. Man får hoppas, att den omformning av
textilindustrien som det genom kriget ändrade
råvarulaget framtvingat skall visa sig vara till gagn
icke endast för textilindustrien utan för landet i dess
helhet.

Några ytbehandlingsfrågor i kristid.1

Med ytbehandling avses i detta sammanhang endast
en beläggning av ett föremåls ytor med ett
skyddande överdrag, som även kan bidraga till att höja
produktens skönhetsvärde, vilket senare är av vikt
ur kommersiell synpunkt.

De svårigheter som i’ första hand möta på
ytbehandlingens område hänföra sig till de två
huvudtyper av ytbehandling som förekomma inom
maskintekniken, dvs. beläggning av detaljerna med
metalliska överdrag, bl. a. kadmium eller nickel å ena
sidan och med diverse organiska material, vad man
i dagligt tal kallar lackering, å den andra.

De material vilkas ytbehandling i det följande
kommer att behandlas äro järn, zink och trä, såsom
varande de viktigaste.

Vad aluminium- och kopparlegeringarna beträffar
äro dessa så pass korrosionsbeständiga att frågan är
om man ej, med hänsyn till den rådande bristen på
lämpligt material, kunde underlåta att ytbehandla
detaljer framställda av dessa legeringar.

Zinklegeringarna fingo under det förra världskriget
ett mindre gott anseende, beroende på att man då för
tiden ej förstod betydelsen av att de framställdes
tillräckligt fria från föroreningar. Goda zinklegeringar
korrodera emellertid icke interkristallint och
förtjäna även under normala förhållanden större använd-

1 Referat av bergsingenjör B. Steffenburgs föredrag vid
Avd. I:s sammanträde den 24 febr. 1942.

ning. Ytbehandlingen av fullgoda zinklegeringar är
ej förenad med några större svårigheter.

Metallisk ytbehandling av järn.

På detta område har nog kadmieringen tidigast
mött svårigheter på grund av bristen på
kadmiumanoder. Som rostskydd på järn kan emellertid
kadmium lätt ersättas med zink, som torde få anses
överlägset ur rostskyddssynpunkt, fastän ytan ej blir så
vacker med vanligen använda metoder. Kadmium
kan f. n. ej framställas inom landet. Ej heller zink
framställes i Sverige trots god tillgång på
zinkmalmer, men importen av ren zink har hittills varit
tillfredsställande. I stället för kadmium användes i
viss mån zink, s. k. glanszink, för beläggningsändamål.

Även på förnicklingsanläggningarnas verksamhet
har bristen på råvaran, nickelanoder, inverkat
menligt och en del anläggningar torde redan ha nedlagt
driften. Förbrukningen av nickel för ytbehandling är
under normala förhållanden avsevärt mindre här i
landet än t. e. för tillverkning av rostfritt stål av den
s. k. 18—8 typen. Bristen på inhemska nickelmalmer
gör det nödvändigt att bortse från denna metall för
ytbehandlingsändamål. Man bör därför snarast övergå
till förzinkning för att kunna reservera nicklet för
sådana detaljer som kräva nickelbeläggning.

I den mån tillgången på kromsyra inom landet så
tillåter, kan man förse zinkbeläggningen med ett
överdrag av krom, som förhindrar förändringen av

4 april 1942

51

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:26:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1942i/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free