Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Industriell Ekonomi och Organisation
kritik mot försök att frigöra oss från import, så att vi
vinna erfarenhet till nästa krig.
Civ.-ing. Willner. Vilka framsteg har
träförsockringen gjort på allra sista tiden?
Professor Velander. Det pågår ett mycket
omfattande forskningsarbete på detta område.
Livsmedelskommissionen lär ha tillstyrkt ett anslag för fortsatta
undersökningar, bl. a. beträffande kvävebindande
bakterier. En tysk forskare berättade här nyligen att han
hade varit på en provmiddag, där alla rätterna hade
varit syntetiska, såväl socker och fett, och proteinet var
gjort av jäst. Måltiden innehöll alla de kalorier och
näringsämnen, som en vanlig god middag ger. De
vetenskapliga metoderna äro således lösta, nu gäller
det endast utformningen i praktiken. Träsocker blir
tyvärr väldigt dyrt. Ingen syntes blir så billig som
den naturliga sockerbetans.
Ordf. prof. Sällfors. Framförde ett tack till alla dem
som hade bidragit till att göra sammanträdet givande,
såväl föredragshållarna som deltagarna i diskussionen.
Verktygskostnadernas behandling i
kostnadsberäkning och kostnadsbokföring.
Vid Företagsekonomiska föreningens sammanträde
den 27 januari i år höll ekonomichefen K. A. Bratt i
A.-b. Bofors ett inledningsföredrag till en diskussion
om verktygens behandling i kostnadsberäkning och
kostnadsbokföring.
Allt efter omständigheterna kan ett verktyg
betraktas som en förbrukningsartikel eller en fast tillgång.
I förra fallet införes kostnaden för verktygets
anskaffande i kalkylen såsom en kostnad. I det senare
fallet fördelas denna kostnad över ett lämpligt antal
kalkyler eller kalkylationsperioder.
Efter att närmare ha utvecklat de synpunkter som
kunna läggas på frågan om verktygskostnadernas
bokföring och införande i kalkylen övergick talaren
till att redogöra för hur man ser saken vid A.-b.
Bofors. Vid detta företag tages ingen hänsyn till
verktygens större eller mindre livslängd. Att betrakta
verktygen som en tillgång och successivt avskriva dem
förekommer alltså icke. Kostnaderna för de allmänna
verktygen, svarvstål o. d., debiteras ett
omkostnadskonto, benämnt "Underhåll och reparation av
verktyg". På detta konto föres emellertid icke endast
kostnaderna för underhåll av allmänna verktyg utan
även nyanskaffning. Kontot är uppdelat i
underkonton för de större verkstadsavdelningarna såsom
kanon-verkstaden, projektilverkstaden etc. Kostnaderna på
dessa konton omräknas till normalårskostnader för att
få underlag för beräkningen av omkostnadspåläggen
för de olika maskingrupperna. Den detaljerade
fördelningen på maskiner och maskingrupper sker genom
sakkunnig bedömning. Verktygskostnaderna inräknas
i maskinpålägget, och någon uträkning av absorberade
verktygskostnader förekommer icke.
Specialverktygen belastas den beställning för vilken
verktygen genom inköp eller egentillverkning ha
anskaffats. En genomgående princip är att verktygen
icke få upptagas i balansen som anläggningsföremål.
I vissa fall betalar kunden kostnaderna för den
första anskaffningen av varje särskilt verktyg, under det
att tillverkaren står för verktygens underhåll,
reparation, justering liksom för återanskaffning av förslitna
verktyg. Det blir alltså i det fallet endast
underhållskostnaderna som belastas verktygskostnaders konto.
Metoden fungerar tillfredsställande, då man dels
uppnår överensstämmelse mellan
försäljningsavdelningens sätt att kalkylera och kostnadsbokföringen
och dels får full kontroll i bokföringen över
verktygskostnaderna.
r.
Litteratur
Bokanmälan.
Kapitalmarknad och räntepolitik, av Bertil Ohlin.
K. F:s bokförlag, Stockholm 1941. Pris kr. 6: 50.
När sätter man, som det heter i den sedan
föregående världskris hävdvunna terminologin,
"sedelpres-sarna i gång?" Tydligen äro de budgetära
underskotten i och för sig inte den hävstång för inledande av
denna farliga process, som man tidigare tänkt sig; det
sammanlagda budgetunderskott på i runt tal 3
milliarder kronor vid en utgiftsbudget på sammanlagt 7
milliarder, som, enligt vad finansministern upplyste om
i årets statsverksproposition, den svenska riksstaten
haft under tiden hösten 1939—hösten 1941, borde
annars redan ha orsakat en inflation av förfärande mått.
Sådana proportioner hade ju på intet vis våra
svenska budgetunderskott under 1914—18 års kristid. X
sin nu utkomna bok "Kapitalmarknad och
räntepolitik" framhåller professor Bertil Ohlin, att ej heller den
direkta upplåningen i riksbanken eller riksbankens
köp av obligationer på marknaden — vilka bägge slag
av operationer ansetts i det närmaste lika farliga —
behöva innebära öppnande av alla portar till inflation.
Det kan tvärtom finnas situationer, i vilka en sådan
politik kan anses lika försvarlig som vilka andra
åtgärder som helst från centralbankens sida i syfte att
sörja för dess väsentliga uppgift: att åstadkomma en
viss likviditet inom penning- och bankväsendet.
Professor Ohlin vidhåller med mycken bestämdhet
den åsikt, som han tidigare givit uttryck åt i tal och
skrift, nämligen att just sådana åtgärder borde de
penningvårdande myndigheterna i landet ha tillgripit för
att förebygga den åtstramning med åtföljande
räntehöjning, vilken infann sig vintern 1939’—40 och dels
gjorde sitt till för att försvåra upprätthållandet av en
byggnadsproduktion, för vilken då förutsättningar
funnos i fråga om materialtillgång, dels förorsakade
staten onödigt höjda ränteutgifter för 1940 års
4%-pro-centiga statslån och 1940 och 1941 års statslån, bägge
till 4 % ränta. En räntefot av denna höjd var ej
heller på något sätt behövlig för att tjäna det högre
ändamålet att hålla tillbaka byggnadsproduktionen
till förmån för rustningsproduktionen. Redan i
möjligheten att låta materialpriserna stiga och reglera
materialtillförseln lågo behövliga förutsättningar att
anpassa byggnadsproduktionen efter den produktion,
som riksintressena då gåvo förmånsrätt och som de
väl alltjämt ställa i första rummet.
För professor Ohlin är den "naturliga
jämviktsräntan", dvs. den räntenivå, vid vilken jämvikt mellan
verkligt sparande å ena sidan och kreditgivningens
omfattning å den andra kommer till stånd, en fiktion.
Framför allt gäller detta i nuvarande bundna
hushållning. Räntesättningen, vilken är en av de
penningvårdande myndigheternas åtgärder för penning- och
kapitalmarknadens reglering, kan därför väsentligen ske
på politisk väg. Den "middleway"-räntefot, vilken i
nuvarande läge enligt professor Ohlins åsikt fyller de
krav, som kunna ställas ur denna synpunkt, är 3
procentsräntan, vilken enligt hans åsikt borde ha
införts under åtstramningsperioden 1939—40 och sedan
konserverats utan variationer. Visserligen är det i
nuvarande läge av synnerlig betydelse att stimulera
sparandet, vilket nedgått i takt med nationalinkomstens
4 april 1942
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
