Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Termisk Tidskrift
lokal överslutenhet eller luckighet kunde uppkomma.
Geometriskt innebär likformigt fördelad stämpling
helt enkelt att träden tre och tre skola bilda
hörn-punkter i liksidiga trianglar med ständigt lika stora
sidor, dvs. varje grupp om sju träd skall bilda en
liksidig sex-hörning med ett träd i centrum.
Schematiskt ter sig grupperingen enligt fig. 7.
a. Förflyttningen sker mellan trädens stubbar.
Vid huggning av gagnvirke utväljes alltid en
redskapsplats i närheten av stubben, där redskapen
läggas ned vid ankomsten till trädet och där de hämtas
när trädet är färdigavverkat. Stubben bildar således
i detta fall utgångs- och slutpunkt för förflyttningar
mellan träden.
Tänkes huggningen ske inom den givna arealen
(A) (se fig. 7) och antalet träd i varje rad — x samt
antalet rader — y, blir x • y — N, där N betyder totala
antalet träd. Vidare’ är avståndet mellan två träd i
en rad := s och avståndet mellan två rader enligt
flg.=Æ
ë 2
Arean A = (x ■ s) [y ■ —g—j = Ns2 ■
Således
s = Vy%’i = omAim2 (7)
b. Förflyttningen sker icke mellan trädens stubbar.
Vid huggning av småved — kol- och kastved —
användes ofta endast yxa, varför någon
redskapsplats icke förekommer. Huggaren kan således sätta
sig i rörelse mot nästa träd så snart det aktuella
trädet färdigarbetats och utgångspunkten blir i stället
i medeltal mittpunkten på sista biten. Kallas
genomsnittliga bitlängden för l och genomsnittliga antalet
bitar per träd för u befinner sig huggaren enligt dessa
förutsättningar på ett avstånd L från stubben vid
rörelsens början, som är:
L — [u — 1) -1 + 0,51?= (u — 0,i5i) • l.
Om träden falla fullkomligt slumpmässigt, kan man
räkna med 50 % sannolikhet för att trädet faller i
riktning mot nästa träds stubbe och 50 %
sannolikhet för att fallet sker i motsatt riktning. Halva
antalet träd kommer därför att förorsaka en kortare
väg än som erhålles enligt formel (7), och halva
antalet en längre. Emellertid inser man utan vidare, att
i-.
Fig. 8.
då L är < s, de på detta sätt förorsakade
förändringarna i väglängderna precis taga ut varandra, dvs.
formel (7) ger riktigt resultat.
Då L är > s framgår av fig. 8 att vägen (st) i
riktningen I blir := L — s och s i riktningen II är,— L
-f-+ s. Genomsnittliga vägen sm:
si + su L — s + L+s
Sm = -_–=––––––- = L
1 detta fall blir alltså medelvägen = L, varför
formel (7) icke äger tillämplighet. Som synes har vid
härledningen endast räknats med de två träd. som
falla på linjen mellan de båda trädens stubbar. För
de träd, som falla i andra riktningar, är formel (8)
icke längre riktig, men någon härledning under dessa
förändrade förhållanden kan icke göras, enär antalet
träd härvid skulle påverka medelvägen. Icke dess
mindre har det visat sig att formel (8) likaväl som
formel (7) ger mycket goda resultat.
För att kunna använda dessa beräkningsmetoder
måste man ha kännedom om antalet stämplade träd
på viss areal. Antalet fås ur de s. k.
prickningslistor-na, som uppgöras i samband med stämplingen, och
arealens storlek kan merendels med tillräcklig
noggrannhet erhållas från skogskartorna. Resultaten från
arbetsstadierna, i samband med vilka huggarnas
förflyttningar genomgående mätts upp, ha visat att de
härledda formlerna på medelvägen ge mycket god
noggrannhet. Sålunda har den i formel (7) uppgivna
teoretiska faktorn 1,08 till följd av erfarenheterna från
arbetsstudierna måst ändras till 1,05, alltså med endast
2 %.
Trots att skogsarbetarna själva helt och hållet få
utforma sin arbetsmetodik och i stort sett arbeta utan
överinseende av förmän, som kunna lägga
arbetsförhållandena och arbetsmetodiken tillrätta, och
dessutom arbetsobjekten, dvs. träden, äro på det mest
slumpmässiga sätt varierande i olika avseenden, kan
man ändock — varpå den föregående redogörelsen
avsett att tjäna som exempel — genom överväganden
av matematisk natur komma fram till samband och
uttryck för skogsarbetets olika moment, som ge en
synnerligen god överensstämmelse med de verkliga
förhållandena.
Något om fysiologiska undersökningar i skogsarbetet.
Som torde vara bekant för envar är skogshuggning
ett av de allra tyngsta kroppsarbetena. Sålunda visar
sig kaloriförbrukningen för skogsarbetare vara
ungefär dubbelt så stor som för en verkstadsarbetare. För
att rätt kunna bedöma huggarnas
prestationsmöjligheter och samtidigt lägga en grund för en rationell
indelning av arbetsdagen med hänsyn till arbetspass
och matraster ansågs det därför vid Värmlands
skogs-arbetsstudier önskvärt att låta utföra en fysiologisk
undersökning över skogsarbetet. I detta syfte har
samarbete sedan vintern 1941 varit etablerat med
laboratorn i fysiologi vid Karolinska institutet, med.
dr Y. Zotterman, under vars intresserade ledning en
serie energiomsättningsmätningar enligt Douglas’
säckmetod, vilken för övrigt översiktligt beskrevs i
professor Sällfors’ föredrag, blivit genomförda.
Dessa energiomsättningsmätningar ha sedermera
kompletterats med kostundersökningar för att klarlägga
hur huggarnas föda är sammansatt, hur mycket som
förtäres vid de olika måltiderna samt hur de
nuvarande ransoneringsbestämmelserna inverka på
näringstillförseln.
De fysiologiska undersökningarna ha emellertid
efter förslag från dr Zottermans assistent i
samband med dessa prov, med kand. Nils Lundgren,
drivits ännu ett steg utöver denna mer klassiska
uppläggning av hithörande frågor. Sålunda ha försök
gjorts att genom mätningar på blodsockerhaltens va-
78
4 juli 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
