- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Industriell ekonomi och organisation /
82

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

kontrollens och kostnadsberäkningens skull delvis
åtskiljas.

e. Övriga arbeten, som äro produktiva
arbetstempon, men som icke hänföras till individuella
produkter utan till avdelningen eller arbetsprocessen.
Exempel härpå äro ritsning, ytbehandling, plåtklistring
m. m.

Principer för indelningen av arbeten.

Den huvudprincip, som använts för ovanstående
indelning av arbetena, är den organisatoriska
huvudindelningen av arbeten för saluprodukter och arbeten
för företagets egen räkning. (De senare arbetena
falla inom "förvaltningens" område.) Det är klart,
att i praktiken icke ens denna gränsdragning kan
bliva fullt skarp. En produkt kan tillverkas för att
läggas på lager för försäljning men kan uttagas från
lager för användning för egen räkning. Det motsatta
kan även inträffa. I dessa fall är det den vid
tillverkningen normalt förutsedda huvudanvändningen,
som är klassificeringsgrund. Vissa andra synpunkter
ha använts för underindelningen i det föregående.
Arbeten ha underindelats efter funktionsprincip:
förberedelse, inspektion, kontroll som tillhöra ledningen
ha avskilts i en grupp. I en annan grupp ha
transportarbeten samlats. Då man här övergår till en
annan indelningsgrund, kan det icke undvikas att
indelningarna skära varandra. Så kunna
transportarbeten användas såväl för saluprodukter som för
arbeten för egen räkning. För att huvudindelningen
skall hålla streck har emellertid till huvudgrupp B
förts blott sådana arbeten, som icke direkt hänföras
till saluprodukter.

För underindelning av arbeten för saluprodukter
kan man använda principen: vem är beställare? Man
erhåller då följande alternativa underindelning:

1. Försäljningsavdelningen är beställare. Detta är
vanligt vid arbeten som beställas direkt från kund till
företaget (A: ä’ 3-dj i det föregående). Dessutom
händer det, att försäljningsavdelningen kan vara
beställare av arbeten, som avse helfabrikat för lager
(vanligen A: a: ac i det föregående).

2. Tillverkningsavdelningen står vanligen som
beställare av arbeten, som avse tillverkning av detaljer
för detaljförråd (A:b:bb i det föregående). Arbeten
för egen räkning (B i det föregående) beställas i regel
av avdelningar respektive funktionärer, som höra
under tillverkningen.

Man ser, att det finnes möjlighet för en
gruppindelning, som till väsentlig del överensstämmer
enligt de båda principerna. Detta sker genom att
man låter arbeten tillhörande viss grupp beställas av
viss avdelning. Det torde i vissa fall vara lämpligt
att även beträffande arbeten i grupp B göra en
utbrytning av brådskande arbeten till särskild
undergrupp —• oavsett vad arbetet gäller. En viss fara
föreligger dock, genom att bemyndiga flera olika
personer att klassificera brådskande arbeten.

Klassificering av kostnader genom användning av
ordernummer och konton.

För klassificering av kostnader användas såväl
ordernummer som konton. De senare böra uti en
rationell organisation även erhålla sina nummer. Då det
förekommer en stor oklarhet och splittring uti
användningen av begreppen lämnas till att börja med

en beskrivning av vad som bör menas med
ordernummer resp. konto.

Order är ett arbetsorganisatoriskt begrepp. Order
användes för att karakterisera, igångsätta och
kontrollera ett visst arbete. För en del av de arbeten,
som i det föregående äro nämnda, användes order.
De i företaget använda arbetsorderna kunna även
lämpligen klassificeras efter arbeten i samma
gruppindelningar som i det föregående visats. För alla
arbeten förekomma dock icke särskilda order. Vissa
arbeten ske fortlöpande, utan särskild ordergivning.
En viktig del av sådana, utförande arbeten är s. k.
rutinarbeten. Andra arbeten, som kontroll och
inspektion, som delvis representera ledningsfunktioner,
ske även utan särskild ordergivning. Detsamma
gäller vissa transportarbeten, under det att andra ske
efter bestämda order.

En del kostnader för arbeten samlas på sina
respektive order. Dessa äro vanligen på ett eller annat
sätt numrerade för att kunna åtskiljas. Själva
ordernumreringen är ett stort eget kapitel, som vi liär
endast kunna flyktigt beröra. Man kan i princip
skilja mellan två olika slag av ordernummer: löpande
ordernummer och fasta ordernummer. En
kombination av dessa är även möjlig. Med löpande
ordernummer menas, att man i löpande nummerföljd
numrerar olika förekommande arbeten av visst slag.
Fasta ordernummer äro oförändrade tal, som beteckna
visst slag av arbete, oavsett vilket speciellt arbete
som avses.

När ordernummer användas för klassificering och
samling av kostnader för olika arbeten, olika
produkter eller avdelningar blir begreppet även ett
redo-visningstekniskt begrepp och hjälpmedel. Det är då
av stor betydelse, att det erhåller en avgränsning
och utformning som passar redovisningstekniken och
som icke i onödan kolliderar med andra begrepp och
hjälpmedel som användas inom denna. Speciellt
gäller det att precisera innehållet av begreppet i
förhållande till begreppet konto.

Konto är primärt ett redovisningstekniskt begrepp
och hjälpmedel. På konton samlas i redovisningen
värdebelopp hänförliga till viss förmögenhetsdel eller
viss ändring av förmögenhetsdel under en
räkenskapsperiod. Redovisningen på ett konto kan avse
kostnadens slag eller art, det kostnadsställe eller den
process för vilken kostnaden uppoffras, den
kostnadsbärare eller produkt för vilken kostnaden göres. I
samtliga fall är det väsentliga för klassificeringen till
ett konto, att man samlar och avgränsar kostnaderna
för en avgränsad period. Det är endast i
undantagsfall och för mycket stora arbeten som man i
kontoindelningen går så långt, att man har ett konto för en
individuell arbetsprodukt. Däremot är det vanligt, att
man har konton för visst enhetligt slag av produkter.
Konto utgör därför vanligen ett medel att samla
kostnaderna för flera orter, som avse likartade produkter
eller likartat slag av arbeten under viss period. I det
sistnämnda fallet kan man antingen göra
klassificeringen genom ett fast ordernummer för visst slag
av arbete(n) under visst tidsavsnitt och/eller genom
ett konto för en periodavräkning av visst slag av
arbetsresultat. Fasta ordernummer få därför lämpligen
kontobeteckning.

I princip kan man säga, att man genom ordern
klassificerar själva arbetet och dess kostnader, genom

82

4 april 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:26:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1942i/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free