- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Industriell ekonomi och organisation /
83

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Industriell Ekonomi och Organisation

kontot arbetsobjektet: kostnadsstället eller produkten
med särskild hänsyn till periodisk avgränsning av
kostnader.

Indelningen av ordernummer bör således ske efter
en klassificering av arbetena exempelvis den som
beskrivits i början äv denna uppsats. Indelningen av
kontona bör ske efter klassificering av kontona i
kontoplanen. Man bör således för varje konto som
samlar kostnader göra klart för sig dess ställning i
kontoplanen. Därvid erhållas tre huvudslag av
konton som samla kostnader:

konton för kostnadsarter,

konton för kostnadsställen: hjälpkostnadsställen,
förvaltningskostnadsställen och "sista
kostnadsställen",

konton för kostnadsbärare eller produkter. Bland
produkter kan man skilja på saluprodukter och
interna produkter, liksom det har skett vid indelningen
av arbetena.

Kostnadsklassificeringen genom konton i en ordnad
kontoplan.

Varje kostnad i ett företag skall i princip hänföras
till konton. Kostnaderna i den ordnade kontoplanen
ordnas successivt efter olika, för den ekonomiska
kontrollen viktiga synpunkter. Den första
synpunkten under vilken kostnaderna grupperas är
kostnadsslaget. I det förslag till kontoplan för industri, som
utarbetats av SMF och publicerats i nr 1 i år av
denna tidskrift, äro de primära kostnadsslagen
samlade i kontoklass 3.

I två följande kontoklasser, klasserna 4 och 5, äro
kostnaderna grupperade efter kostnadsställen: dels
förvaltningsställen (materialförvaltning m. m.) och
andra, hjälpkostnadsställen (värmeavdelning m. m.),
dels direkt produktiva kostnadsställen som
omedelbart bearbeta (salu)produkter (sista kostnadsställen).

I den följande kontoklassen, 6, samlas kostnader
för olika produkters dvs. kostnadsbärares
tillverkning. Här skiljes mellan saluprodukters tillverkning
och vissa interna produkters tillverkning.
Saluprodukternas tillverkning indelas lämpligen efter
produktgrupper.

Slutligen samlas och klassificeras kostnaderna för
sålda produktkvantiteter i klassen 7. Dels samlas
här på skilda konton tillverkningskostnaderna för
sålda produktmängder av olika produktgrupper och
dels försäljningskostnaderna för dessa.

Varje uppoffring av olika kostnadsslag: material,
arbete och övriga kostnader bör hänföras:

antingen till produktion av viss eller vissa
kostnadsbärare, varvid ofta även kostnadsstället angives,

eller till kostnadsställe enbart.

Kostnader, som direkt hänföras till (produktion av)
viss kostnadsbärare kallas enligt det tidigare antagna
terminologiförslaget: direkta kostnader. Av största
betydelse äro råmaterial och direkt produktiv lön
för kostnadsbärare. Men icke allt råmaterial och all
produktiv lön för produktion av kostnadsbärare
bruka hänföras på direkt väg (t. e. genom
ordernummer) till viss kostnadsbärare. Vid användning
av divisionskalkyl samt vid tillverkning av serier
av likartade delar sker beräkningen av råmaterial
och lönekostnader ofta på indirekt väg genom en
fördelning av en kostnadssumma på visst produktantal.

Man bör därför skapa ett nytt begrepp för sådana

produktkostnader som (primärt) hänföras till
kostnadsställe enbart. Möjligen skulle man kunna kalla
sådana kostnader för produktkostnader (ehuru de
icke innefatta samtliga kostnader för tillverkade
produkter utan endast dem som primärt hänföras till
produkt och ej till process.) Allt råmaterial och
tillsats-material för produkter, som hänföres till enskild
produkt eller produktgrupp och ej endast till visst
kostnadsställe, är således produktmaterial, antingen
materialkostnaden kalkyleras genom divisionsmetod eller
påläggsmetod.

Allt material skall således för den generella
kontrollen genom konton hänföras till produktgrupp eller
enskild produkt (kostnadsbärare) och/eller
kostnadsställe. På liknande sätt skola alla lönekostnader
hänföras till produktgrupp eller enskild produkt
och/eller kostnadsställe.

Lön och material för hjälpverksamheter, t. e.
reparationer, kan man hänföra såväl till
hjälpverksamheten (reparationsavdelningen) som till de
avdelningar i vilka reparationer utföras. Detta är en typ av
kalkyl, som kan kallas för kalkyl med separat
avräkning av hjälpverksamheter. •

Ett annat sätt att kontomässigt kalkylera
hjälpverksamheter, är att låta löner, material och andra
kostnader som avse ifrågavarande hjälpverksamhet
direkt föras till de sista kostnadsställen som mottaga
tjänsterna. Detta kallas för: kalkyl utan separat
avräkning av hjälpverksamheter. Detta sistnämnda
kalkylsätt är det vanligaste i småföretag och där
förenkling eftersträvas.

Det mest noggranna sätt att kalkylera hjälparbeten
består uti att man för varje individuellt arbete gör
en sammanfattning av kostnaderna för arbetet genom
att betrakta arbetets resultat som en intern produkt.
Man gör då för hjälpverksamheten eller vissa delar
därav produktkalkylering av kostnader för material
och lön etc. Vanligen hänföras även i detta fall en
del allmänna omkostnader (primärt) till
kostnadsstället (exempelvis reparationsavdelningen).

Det väsentliga för den kontomässiga kontrollen av
kostnader är att man för varje klassificering och
uppteckning av kostnader hänför uppoffringen till
produkt-, produktgruppkonto och/eller
kostnadsställekonto.

Använder man ordernummer för klassificering av
olika slag av arbeten, så måste man göra klart för sig
huru varje ordernummer inpassas i kontoplanen, dvs.
vilka konton som beröras av varje
arbetsklassifice-ring med hjälp av ordernummer.

Klassificeringen av kostnader genom ordernummer
sedd i relation till kontoplanen.

Genom ordernummer klassificeras främst olika slag
av arbeten i företaget samt olika individuella arbeten
på produkter av olika slag.

Ordernummer användas lämpligen som en
komplettering och individualisering av klassificeringen på
konton. Främst vinnes genom ordernummer en
klassificering av produktkostnader på olika
individuella produkter. Genom ordernumret kan man
angiva såväl produktgrupp som individuell produkt,
eller tillverkad serie, men det är vanligen lämpligare
att låta kontonumret angiva produktgruppen och
låta ett löpande ordernummer ånge det speciella
arbetet resp. den individuella produkten.

1 aug. 1942

83

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:26:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1942i/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free