Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
larnas diameter samt omvänt proportionell mot
lösningens viskositet. Tvålpartiklarnas specifika vikt
är lägre än ren såpgels, ty de absorbera gaser, vilkas
närvaro i luten man i allmänhet ej helt kan förhindra.
För att ha betydelse måste gaserna vara mycket
finfördelade, varför lufttillförsel nämnvärt över det
oundvikliga i allmänhet endast medför skumning med
nackdelarna svartluthaltig såpa och ogynnsamma
strömningar i cisternen. Partikelstorleken
sammanhänger med koncentrationsförhållandena vid
utfällningen och med lösningens viskositet. Denna5 åter
ökar avsevärt med stigande koncentration och fal
lande temperatur. Genomgående föreligger alltså ett
motsatsförhållande mellan villkoren för maximal
utfällning och gynnsam avskiljning av såpa. Det är
endast vad man kan vänta, att exempelvis den
mycket ofullständiga utsaltningen från varm svartlut
av låg koncentration går snabbt och lämnar en nära
svartlutfri såpa, medan en nära fullständig
avskiljning från kallare och mera koncentrerad svartlut går
långsammare och lämnar en mera svartluthaltig såpa.
Svartlutens organiska substans komplicerar
ytterligare förhållandena. Försöker man öka
såpavskilj-ningen genom att tillföra natriumsalter — vid
fabriksdrift kan endast den mängd natriumsulfat, som
fordras för att täcka alkaliförlusterna, ifrågakomma
— inträffar snart utsaltning även av andra
organiska föreningar, som ej avskiljas och som kunna
hålla såpa och vålla olägenhet vid lutens indirekta
indunstning, även då utfällningen är obetydlig. Å
andra sidan kan man ej heller öka såputvinningen
genom att koncentrera luten mycket långt, ty lut med
mer än 50 % torrsubstans avskiljer ej såpa. Vid
denna koncentration är luten även vid 100°C så
viskös, att avskiljning sker mycket långsamt, och
lutens vattenhalt är så låg, att en stor del av dess
organiska och oorganiska beståndsdelar förekommer
i kolloidal eller kanske mera grovdispers lösning med
tvålarna, som den mindre beståndsdelen i de utfällda
eller kolloidalt lösta partiklarna. Man kan vänta,
att oxiderade fett- och hartssyrors salter och
sannolikt även andra organiska ämnen i svartluten under
alla förhållanden sträva att kvarhålla en del
utsalt-bara tvålar i lösning.
Om man närmare överväger de faktorer som
inverka, bör maximal såpavskiljning lättast kunna
erhållas genom att använda bästa möjliga
såpavskilj-ningsvillkor för måttligt koncentrerad lut, kanske
omkring 35 % torrsubstans, vid låg temperatur, helst
lägre än 60°C. I fabriksdrift förekommer svartluten
emellertid endast i vissa av arbetssättet betingade
koncentrationer och temperaturer. En kylning är
knappast lockande, ty svartlutens värmeinnehåll är
av vikt för värmeekonomien, och värmeväxlare
kräver kapitalinvestering samt komplicerar driften.
Det förr gängse arbetssättet var att lagra
huvuddelen av svartluten som diffusörlut, "tunnlut", med
ca 20 % torrsubstans. Från denna lut utsaltas såpan
lätt men mycket ofullständigt, om ej lutens
temperatur avsevärt sänkes, vilket stundom inträffade
genom stora värmeförluster. Numera brukar man
ofta återföra en del av den koncentrerade luten till
tunnluten, varigenom vissa fördelar, såsom minskad
skumningsrisk vid indunstningen och ökad lagrings-
5 Sv. papp.-tidn. 44, s. 15 (1941).
kapacitet för tunnlutcisternerna men även nackdelen
av sänkt värmeöverföringstal vid indunstningen
erhålles. Även såpavskiljningsvillkoren bli vid detta
arbetssätt betydligt gynnsammare och vid en
tunn-lutskoncentration av ca 30 % torrsubstans har man
stundom nått ett mycket gott såputbyte. Samma
eller ännu bättre möjlighet ha de fabriker, som ej
indunsta luten längre än till 30—40 % torrsubstans,
om de lämna denna lut tillfälle till såpavskiljning.
En elegant lösning av såpavskiljningsproblemet
finnes redan 1916 angiven av K. W. Sundblad6 i
den svenska patentskriften nr 43341.
Förfaringssättet har den största betydelsen för anläggningar,
som tidigare haft lågt utbyte, men synes möjliggöra
en höjning av även de bästa tidigare siffror med
5 à 10 kg flytande harts ptm.
Hittills har såpavskiljningen alltid gjorts i de för
driften nödvändiga svartlutcisternerna, och det har
då stor betydelse, att cisternytan utnyttjas väl genom
lämplig placering av till- och avlopp och undvikande
av onödiga strömningar. En stor volym svartlut i
cisternen är fördelaktig, och ett såplager på någon
meter förbättrar cisternens värmeisolering och såpans
kvalitet. Givetvis bör största möjliga cisternyta
lämnas den svartlut, som har de bästa avskilj
nings-möjligheterna. Om lutar av olika koncentration och
temperatur eller lut och saltlösning tillföras samma
cistern, är det sannolikt fördelaktigt, att de tillföras
till tiden likformigt och under god omblandning. Det
gynnar väl inte den utfällda primärfällningens
storlek men ger likformighet i cisternen; erfarenheter
från t. e. vattenrening visa, att sedimentationsytan
på detta sätt kan minskas. På flera håll tillmätas
mekaniska anordningar, som i allmänhet innebära
att luten får stöta mot ytor, stor betydelse. Detta
kan dock endast gälla såpa, som redan är utsaltad
och sannolikt i huvudsak endast sådan, som med
lätthet avskiljer sig även i en cistern. Mycket talar för
att ett ur driftssynpunkt väl dimensionerat
cisternutrymme rätt utnyttjat är tillräckligt även ur
såp-avskiljningssynpunkt.
Hartskokeridriften saknar, om den är något så när
lämpligt ordnad, betydelse för utbytet av flytande
harts, möjligen bör ett rationellt utnyttjande av
sulfatlösning och "lignin"-fällning beaktas. Däremot
visar erfarenheten, att störningar i
lutindunstnings-anläggningen ofta vålla oväntat stor försämring av
såpavskiljningen.
Åtskilliga faktorer kunna tänkas påverka utbytet
av flytande harts, utan att deras betydelse kan med
säkerhet avgöras. Ofta uppgives, att man genom
minskning av lutens alkalitet kan öka såputbytet.
Som redan angivits har
natriumhydratkoncentratio-nen en viss inverkan på tvålars utsaltning, men dess
effektiva koncentration i svartlut är svårare att
bedöma än de nackdelar som uppstå vid nämnvärda
förändringar.
Utbyten av flytande harts vid olika arbetssätt ha
bedömts efter resultat vid skilda tider, och det är
naturligtvis möjligt att andra faktorer, i synnerhet
vedens harts- och fettsyrehalt, kan ha varierat och
förorsakat felaktiga slutsatser. Den största
nackdelen med denna metod är dock, att den ej lämnar
o K. W. Sundblad: Sv. pat. 43341: Sätt att indunsta
begagnade koklutar från sulfat- resp. natroneellulosafabriker.
10 jan. 1942
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
