Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
oberoende av råämnen, som det icke äger. De ha
emellertid även i andra länder bidragit till
utvecklingen och skapandet av nya kemiska industrier..
Om man icke genom införandet av skydd för
uppfinningar och uppfinnare hade stimulerat människans
skapande förmåga och icke tilldelat uppfinnaren ma-
teriell och ideell lön för hans uppfinning, så hade den
kemiska industrien säkerligen icke tillnärmelsevis
tagit ett sådant uppsving som den i verkligheten
gjort. Teorien, att patentskyddet skulle komma att
verka hindrande på den kemiska industriens
utveckling, har således vederlagts på det mest glänsande sätt.
Finlands kemiska industri.
Nedanstående uppsats utgör ett referat
av prof. W. Qvists föredrag med denna titel
inför Svenska teknologföreningens
avdelning för Kemi och bergsvetenskap den
1/12 1941. Referatet har benäget
granskats av föredragshållaren.
Inledningsvis gav talaren en kort historisk
överblick över landets industri under äldre tider. I
äldsta tider och särskilt under 1600- och 1700-talet
utgjorde tjärbränning och milkolning de viktigaste
exportindustrierna. Härjämte funnos vid denna
tidpunkt glasbruk, textilindustri, sockerraffinering och
tobaksindustri. Järn- och kopparverk (Orijärvi) voro
även i viss utsträckning verksamma under denna
period. Omsorgen om bevarandet av landets
skogstillgångar för metallurgiska ändamål och speciellt
fruktan för att träkolstillgången för dylika ändamål skulle
minska eller priserna bliva för höga, gjorde att man
på alla sätt motarbetade skogens utnyttjande för
andra ändamål än träkolsframställning. Ångmaskinens
tillkomst medförde i början av 1800-talet en stark
industriell aktivitet på många håll, men för Finlands
vidkommande gick detta uppsving tämligen obemärkt
förbi. De stora kemiska framstegen i världen — le
Blanc-sodan, svavelsyran, salpetersyran, saltsyran och
blekmedlen — fingo inga motsvarigheter inom landet,
som i huvudsak fick lita sig till import av dessa
förnödenheter. Trävaruexporten uppgick ännu i slutet
av 1850-talet icke till mer än 45 000 stds. på grund
av att man icke ville röra vid skogstillgångarna. Stor
kapitalfattigdom rådde och de politiska förhållandena
voro förvisso icke ägnade att stimulera någon
företagsamhet på det industriella området.
Rädslan för att skogskapitalet skulle förödas gick
så långt, att användningen av ångkraft inom
sågverksindustrien helt förbjöds. 1857 blev emellertid på
flera sätt ett märkesår i det att förbudet mot
användning av ångkraft inom sågverksindustrien då
upphävdes samtidigt som Saima kanal öppnades,
varigenom det blev lättare att tillgodogöra de rika
Savo-karelska skogarna. Träförädlingsindustrierna togo nu
fart och år 1865 inleddes verksamheten vid landets
första bestående träsliperi i Tammerfors. 1870
öppnades järnvägen till S:t Petersburg varigenom
förbindelserna med avnämarna förbättrades. På 1880-talet
kom den kemiska cellulosaindustrien i gång. 1880
anlades den första sulfatcelluLosafabriken följd år
1885 av den första sulfitfabriken.
Världskrigets utgång medförde att
exportmarknaden på Ryssland gick helt förlorad. Det oaktat
karakteriseras utvecklingen efter år 1918 av ett snabbt
uppsving. Härvid utgjorde givetvis den vunna
politiska friheten den "katalysator" som verkade
befordrande på all företagsamhetslust. Så har det inträffat,
att den nu levande generationen kommit att inlägga
de ojämförligt största förtjänsterna om landets
industriella utveckling. En bild av denna får man om
man betänker att bruttovärdet av industrien år 1938
uppgick till 21 miljarder mark, under det att
skördevärdet av särskilda odlingsväxter samma år uppgick
till 7 miljarder mark. År 1930 utgjorde antalet
anställda i industri och hantverk ca 17 % och i
jordbruket 60 % av samtliga arbetsanställda inom landet.
Motsvarande siffror år 1880 voro 7 % och 75 %
respektive, vilket visar en stark förskjutning i
riktning mot industrien. Ännu mera talande är måhända
det faktum, att antalet effektiva hk år 1920 för
primärmotorer var ca 300 000 under det att detta belopp
år 1938 utgjorde 1 300 000. Under de första 18 åren
efter landets frigörelse blev alltså maskineffekten mer
än fyrdubblad.
Allt ifrån 1870-talet bilda träförädlingsindustrierna
stommen för exportindustriernas utveckling. Till en
början utgjorde träet den huvudsakliga exportvaran,
sedan följde mekanisk och kemisk trämassa samt
papper. Den relativt unga fanerindustrien har visat en
synnerligen stark uppgång och hör till de
livskraftigaste inom landet. Till denna grupp kan även
räknas tändsticksindustrien, tillverkning av möbler, lådor
etc. ävensom framställningen av konstsilke, cellull
och cellofan. Samtliga dessa industrier utgjorde
omkring 1938 såväl till produktionsvärde som till antalet
anställda arbetare ca 45 % av landets totala industri.
Av särskild betydelse är att dessa industrier basera
sig på landets viktigaste naturtillgång, skogen, med
användning av en annan inhemsk tillgång,
vattenkraften. Utvecklingen av träförädlingsindustrierna
har haft som naturlig följd att exporten av oförädlat
trä ej vidare ökat och har efter ett rekordår (1927)
med 1,5 miljoner stds. under en följd av år hållit sig
omkring 1 miljon stds. År 1938 hade landet 13
sulfat- och 26 sulfitfabriker. Sammanlagda
massaproduktionen utgjorde år 1920 ca 170 000 ton men
uppgick år 1938 till nära 1,5 miljoner ton. Särskilt stark
ökning visar produktionen av blekt sulfit och av
kraftmassa under senaste åren. En bild av den
finska cellulosaindustriens frammarsch erhåller man om
man betänker, att Finlands totala produktion av
cellulosa år 1920 var 17 % men år 1938 icke mindre än
62 % av Sveriges motsvarande totalproduktion.
Färdigfabrikaten (papper) ha ökat i liknande grad. År
1920 var Finlands pappersproduktion ungefär 50 %
av Sveriges, men år 1938 nära 90 % av denna.
Fanerindustrien omfattade år 1920 7 fabriker och år 1938
21 st.
Den finska textilindustrien bygger till största delen
på importerade råvaror ehuru försök pågå att
utveckla såväl fåravel som linodling. Inom landet fin-
22
14 mars 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
