Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
nas även fabriker för tillverkning av läderartiklar
samt skodon av läder och gummi. Förbrukningen av
rågummi uppgick år 1920 till endast ca 150 ton under
det att den år 1938 omkring femtondubblats till ca
2 300 ton. Samtidigt hade också värdet av de härav
tillverkade produkterna ungefär tiodubblats.
I gamla tider var Finlands metallurgiska industri
grundad på sjö- och myrmalm. I södra Finland
funnos även andra malmtillgångar ehuru dessa voro
fattiga. Forna tiders järnproduktion gick också
småningom tillbaka i konkurrensen med utlandet. Ett
starkt omslag inträffade emellertid när de stora
fyndigheterna vid Outokumpu började exploateras. År
1910 hade kopparkisflyttblock påträffats, vilka
antydde att större fyndigheter måste finnas. 3 år
senare hittades också modermalmen ca 50 km väster
om Joensuu, Som det har visat sig föreligger här
Europas största kopparmalmfyndighet med en hittills
konstaterad malmkvantitet av 20 miljoner ton med
genomsnittligt 4 % Cu, motsvarande omkring 800 000
ton metallisk koppar. Härjämte innehålla
fyndigheterna svavel, järn och ädla metaller som kunna
tillvaratagas. Malmbrytningen utgjorde i medeltal för
åren 1936—1938 ca 360 000 ton, som genom anlitande
av flotationsförfarande uppdelas i ett
kopparkoncentrat, ett svavelkoncentrat och små mängder av ett
zinkkoncentrat jämte avfall. En del av
kopparkoncentratet avrostas i en svavelsyrafabrik under det att
resten direkt bearbetas i ett år 1936 igångsatt
kopparverk. Den erhållna råkopparn raffineras sedan
ca 1 år tillbaka i ett särskilt raffineringsverk till
elektrolytkoppar, varvid samtidigt fås mindre mängder
nickel, silver, guld och selen. Svavelkoncentratet
rostas i olika sulfitcellulosafabriker, varefter
kisbränderna sändas till ett järnverk. Av särskilt intresse
under nuvarande världsläge är att malmen innehåller
kobolt, som vid järnverket utvinnes genom en
särskild metod. Malmbrytningen vid Outokumpu tog
verklig fart år 1928. Själva gruvan och
kopparverken äges av finska staten under det att järnverket
befinner sig i privat ägo. I järnverket tillverkas
såväl tackjärn som stål. Samma företag äger
dessutom en fabrik för framställning av ferrolegeringar.
Bl. a. kan numera ferromolybden tillverkas ur
inhemska råvaror sedan man påträffat
molybdenfyndig-heter i landet. Av andra för landet viktiga
malmförekomster framhöll tal. särskilt nickelmalmen i
Petsamo, som utgör en magnetkis-kopparkismalm
med omkring 2 % Ni och 1 % Cu. Här torde inom en
ej alltför avlägsen framtid en betydelsefull
metallurgisk industri komma att utvecklas inom ett område
som tidigare endast varit ett öde fjällmassiv.
Finlands första svavelsyrafabrik igångsattes år
1922. Till en början arbetade anläggningen enligt
kontaktmetoden men har senare utbyggts till att även
omfatta en anläggning enligt Petersens tornsystem.
Fabriken äges praktiskt taget helt av staten. En
superfosfatfabrik finnes i Kotka. De finska
åkerbruksjordarna äro så pass sura, att man icke tillverkar
vanligt superfosfat utan funnit det lämpligt att i
huvudsak stanna vid di-fosfat
(vattenolösligt-citrat-lösligt) vilket under namn av "Kotkafosfat" är
praktiskt taget det enda fosfat som tillverkas vid denna
fabrik. Tillverkningen förslår dock icke för landets
behov utan vad som i övrigt kräves importeras i form
av superfosfat. Saltsyra tillverkas bl. a. for använd-
ning i samband med den i Finland uppfunna
foder-konserveringsmetoden, den s. k. AlV-metoden.
Frågan om anläggandet av en inhemsk fabrik för
tillgodoseende av landets behov av bundet kväve har
varit på tal flera gånger och det ser ut som om den
nu skulle komma till stånd. Av allt att döma torde
den komma att baseras på luftkvävefixering enligt
mer eller mindre kända högtrycksmetoder i samband
med utnyttjandet av inhemsk vattenkraft. En mindre
elektrokemisk industri finnes även, omfattande
tillverkning av klorat för tändsticksindustrien och för
export samt några anläggningar för klor-alkali,
huvudsakligen i samband med cellulosatillverkning.
Genom det betydande klorbehovet för blekningsändamål
har ett visst överskott på alkali uppstått, vilket
emellertid torde komma att framdeles förbrukas av den
växande konstsilkesindustrien. En tillverkning av
speciell betydelse är framställningen av
pentaklor-fenol, som användes såsom skydd mot blånad hos trä.
År 1874 grundade det svenska Rörstrandsbolaget
Finlands största porslinsfabrik "Arabia", som förblev
i svensk ägo under 42 år. Detta företag blev av stor
betydelse för uppammandet av den finska
porslinsindustrien vars produktionsvärde år 1920 uppgick till
14 milj. Fmk och år 1938 hade vuxit till över 100 milj.
Fmk. En kraftig stegring inträffade efter år 1930
då Arabiafabriken övertogs av inhemska producenter
från en tidigare tysk ägare. Exportvärdet av
porslinsindustrien uppgick år 1938 till 35 milj. Fmk vilket
visar industriens växande nationalekonomiska
betydelse. År 1914 fick landet även en inhemsk
cementindustri. F. n. finnas tre fabriker nämligen i Pargas,
Lojo och Villmanstrand. Sistnämnda fabrik har
hittills specialiserat sig på tillverkning av s. k.
Ferrari-cement med låg aluminatmodul. Totala inhemska
cementtillverkningen var år 1920 440 000 fat à 170 kg
och år 1938 ca 3 milj. fat med ett värde av omkring
230 milj. Fmk.
Till den kemiska industrien kan även räknas
närings- och njutningsmedelstillverkningen som 1938
uppgick till ett värde av 3,6 miljarder Fmk.
Sockerraffinaderier ha funnits i Finland ända sedan
1700-talet men en bestående inhemsk tillverkning av
råsocker påbörjades först år 1926. Produktionen
motsvarar endast ca 15 % av landets normala behov.
Elektrifieringen har på senare år gått framåt med
stora steg, vilket visat sig vara av utomordentlig
betydelse för landets industriella beredskap. Från 130
milj. kWh år 1920 hade energidistributionen år 1938
ökats till icke mindre än 3 000 milj. kWh.
Industrien, som under tidigare år på grund av den
stora kapitalbristen fått lita sig till utländska källor
har under senare år alltmera övergått på finska
händer, varvid staten i många fall uppträtt såsom
delägare. Utbildningen av högskoleingenjörer bedrives
dels vid Tekniska högskolan i Helsingfors, dels för
kemister vid kemisk-tekniska fakulteten vid Åbo
akademi. Lägre ingenjörsutbildning bedrives vid ett
finskspråkigt tekniskt gymnasium i Tammerfors och ett
svenskspråkigt i Helsingfors. Teknisk forskning
förekommer vid ett flertal industrier och institutioner. Av
frågor som särskilt varit föremål för utredningar och
studium i Finland framhöll talaren framställningen av
fodercellulosa och foder jäst, sulfitsprittillverkning,
gengasdrift, träförsockring m. m., som i nuvarande
läge äro av betydelse för landets näringsliv. F. H. S.
14 nov. 1942
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
