Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
300–U––11 1
O to 20 30 40 50 60 70 30 90 100
Fe Vikts-%Zn In
Fig. 5.
dar en förening Cd21Ni5 med Cd, föreningarna Mg2Ni
och MgNi, med Mg, och med Zn föreningarna NiZn,
NiZn3 och tydligen även Ni2Zn15. Vid användning av
ett nickelrör kunna dessa förhållanden väntas
medföra osäkerheter i försöksresultaten, enär bildade
föreningar generellt, ofta i högst betydande grad, böra
nedsätta ångtrycken hos de ingående komponenterna.
Metalliskt järn löses däremot ej alls av smält Cd.
Detsamma är även fallet med smält Mg. Med zink
bildar järn däremot synbarligen två föreningar enligt
jämviktsdiagrammet fig. 5. Med hänsyn till de
gynnsamma förhållandena gentemot metallerna Cd och Mg
samt den omständigheten att Bilz6 vid sina
undersökningar över affiniteten hos metallföreningar har
funnit denna i regel vara större ju "oädlare" de foinära
komponenterna äro, valdes ett metalliskt järnrör.
Man borde därför vid närvaro av det "oädlare" Mg
kunna vänta sig inget eller åtminstone blott ringa
angrepp av Zn på Fe, vilket är den "ädlaste" av de
tre metallerna. Därjämte tillkommer, att Körber7 och
medarbetare vid studiet av affiniteten hos binära
metallegeringar ha funnit ett avsevärt högre
bildningsvärme hos legeringarna mellan det "oädlare" Al
till Co och Ni, än till Fe. Al är ju praktiskt taget
lika "oädelt" som Mg, vilket är "oädlare" än Zn. Man
skulle även av den orsaken kunna vänta sig en högre
affinitet mellan Mg och Zn än mellan Zn och Fe. —
Som material till ugnsröret valdes ett mycket rent
järn, som välvilligt ställdes till förfogande av
Domnar-vets Jernverk. Av dylik plåt med 2 mm tjocklek
gjordes ett rör med 25 mm inre diameter och en längd av
800 mm. Röret svetsades till de gemensamma
bottnarna för ett koncentriskt rör av samma material med
en inre diameter av 37 mm. Mellanrummet mellan de
båda rören fylldes med rent tenn, vilket vid samtliga
försökstemperaturer, som lågo över 500°, var helt
smält. Härigenom eftersträvades dels en möjligast
jämn temperaturfördelning utefter samt genom den på
dylikt sätt bildade "metallväggen" om ca 8 mm samt
förebyggdes åtminstone i görligaste mån en event.
diffusion av vätgas genom denna tjocka vägg.
Det yttre röret belades med ett ca 5 mm tjockt
lager av alundumcement, som försiktigt torkades. För
att ej deformera det ännu obrända alundumcementet
påklistrades utanpå detsamma tjocka pappersremsor,
8 Bilz: Z. anorg\ allgem. Chem. 134 (1924), 25.
^ Körber: Ståhl und Eisen 56 (1936), 1 401.
varefter lindningen av kanthaltråd: 2,6 X 5,0 mm,
kunde ske. Papperet bortbrändes, och lindningen
påfördes därefter alundumcement till ett ca 15 mm
tjockt lager. För att åstadkomma en så jämn
temperaturfördelning utefter röret som möjligt, lades
lind-ningsvarven successivt tätare mot rörets ändar samt
utöver de vid ändarna förefintliga till- och
avloppsrören, särskilt tätt över det senare.
Ugnen förseddes med ett cylindriskt hölje av
järnplåt: längd 1 000 mm och diametern 350 mm och med
gavlar av 10 mm tjocka järnbrickor. Yid
inträdes-röret för vätgas fanns en gastät förskruvning, till
vilken den tjocka gummislangen för vätgasen var
ansluten. Det inneliggande ugnsröret var medelst
packningar och klämringar fasthållet vid denna sida,
medan det kunde röra sig fritt i det omgivande
pulverformiga isoleringsmedlet och genom den andra
ugnsgaveln. Som tätning vid denna sida användes en ca
20 mm tjock, på utsidan planslipad cylindrisk
grafit-platta, vilken var fastsatt på avloppsröret men kunde
glida i den tjocka gavelplåten. Därtill kom en
tätning av asbestsnören, inlagda i tvenne urfrästa spår
i grafitplattan. Denna tätning visade sig vara
mycket effektiv mot den syrefria skyddsgas av kväve,
som infördes i ugnshöljet. Kvävgasen infördes i ett
grenrör av kvarts, som samtidigt tjänade som
in-föringsställe för ett termoelement av Pt-Pt-Rd.
Termoelementets lödställe vilade i en stuts av järn,
som räckte ned i det inre ugnsröret, där smältan
befann sig. Införandet av den syrefria kvävgasen på
angivet sätt avsåg att hålla borta eventuella för
termoelementet skadliga tennångor, ehuru tenn, som
bekant, har ett lågt ångtryck vid här förekommande
försökstemperaturer.
Vätgasen framställdes elektrolytiskt på känt sätt
och befriades från syrgas genom katalytisk
förbränning vid ca 250° över palladiumasbest i en speciell
elektrisk ugn. Den befriades från H20 genom
absorption i tvenne seriekopplade torktorn med CaCl, samt
slutligen över P205. För mätning av den genomförda
vätgasmängden användes ej kopparcoulometer såsom
vid Brännes försök utan en registrerande
precisions-millivoltmeter från AEG, som kopplades till en shunt,
mod. 58 från Siemens & Halske, för lämplig
inställning av mätområdet i ampère. Instrumentet hade
välvilligt ställts till förfogande samt provats på sin
noggrannhet av Institutionen för teoretisk
elektroteknik med mätteknik vid Tekniska högskolan. Med
den i intervall om 11/2 minut punktvis registrerande
ampèremetern avsågs att noggrant kunna följa och
därigenom även kunna korrigera de ojämnheter i
ge-nomsänd ström, som skulle kunna förekomma under
försökens gång. Dylika befarade ojämnheter ha
lyckligtvis varit dels mycket små och dels sällan
förekommande. Vätgasens hastighet genom ugnsröret har
därigenom befunnits vara mycket konstant, och den
genomsända mängden har med mycket stor
noggrannhet kunnat fastställas under de skilda försöken.
I den skildrade försöksapparaturen borde det så’
ledes vara möjligt att erhålla en fullständigt på
metallångor mättad vätgas i betraktande av den långa
metallytan av 800 mm med jämnt fördelad
temperatur i det låga ugnsrummet med en höjd av ca 12—15
mm. — Metallångorna gingo från ugnen in i en på
avloppsröret påsatt kondensor. Denna bestod av en
med botten försedd, tunnväggig plåtcylinder av järn
36
9 maj 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
