Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
värmet från en direkt fribrinnande ljusbåge mellan
elektrodparet "<£" avdrevs zinken i ångform och
ned-slogs till flytzink i kondensorn "e" och avtappades
periodvis genom tapphålet "/" samt göts i plattor.
Under destillationens förlopp anrikades en del i
rå-zinken ingående föroreningar i det smälta
råzink-badet, varigenom den överdestillerade finzinken
successivt förlorade i renhet. Finzinken visade en
fallande zinkhalt med 99,9 % Zn och högre ned till
99,00 % Zn — under successivt stegrade mängder av
framför allt Pb — då destillationen avbröts.
Fig. 8.
I råzinken dominera i allmänhet föroreningarna bly,
järn och kadmium. Medan järn och bly ej alls äro
lösliga i varandra i flytande tillstånd, liksom icke
heller är fallet med Cd och Fe, samt zink och bly
endast visa en mycket begränsad ömsesidig löslighet,
vilket även är fallet med Cd och Zn, bilda däremot
zinlc och järn föreningarna FeZn7 och Fe5Zn21. En
destillation av råzinken bör därför kunna ske under
framställning av en mycket ren finzink. Vid den
elektrotermiska destillationen har man tid efter annan
uttagit ur råzinken utsegrat bly men likväl erhållit en
successivt stegrad förorening av denna metall i den
överdestillerade finzinken. Vid slutet av
destilla-tionsperioden höjdes ljusbågstemperaturen i ugnen
så högt som möjligt — över 1 200° — för att avdriva
mesta möjliga zink ur den kvarvarande "hårdzinken",
varefter resterande hårdzink sönderbröts och
borttogs, sedan ugnen kallnat. Den legering mellan Fe
och Zn, som i praktiken benämnes hårdzink är således
en i flytande tillstånd och ännu vid mycket höga
temperaturer stabil förening. — Bilz6 samt Körber7 och
medarbetare ha vid sina undersökningar funnit flera
föreningar mellan metaller inom binära system med
bildningsvärden, i storleksordning jämförliga med de
motsvarande oxiderna och sulfiderna.
New Jersey Zinc Co. har vid destillation av råzink
till finzink slagit in på en annan väg genom att
införa den vid den kemiska storindustrien sedan länge
använda kolonnapparaten för noggrant särskiljande
av vätskeblandningar från varandra. Om även
kadmium ingår i råzinken, bildar zinken skiljevägen vid
destillationen, varvid man måste använda sig av
tvenne kolonner. I den första kolonnen införes den smälta
råzinken på den botten i kolonnen, som befinner sig
6 u c.
7 L. c.
på ca V3 av dennas höjd. Runt denna del av
kolonnen stryka upphettningsgaserna i medström till de
successivt nedsjunkande tyngre metallkomponenterna
— huvudsakligen Pb, Ag, Cu och bildad hårdziuk —
medan de lättare och samtidigt lättflyktigare
beståndsdelarna — huvudsakligen zink- och
kadmiumångor — under lämpliga avkylningsförhållanden
skrida från botten till botten uppåt. Medan de tyngre
och svårflyktigare föroreningarna under vissa
mellantider avlägsnas från kolonnens nedre del såsom
"tvättzink", avgå zink- och kadmiumångorna
kontinuerligt från kolonnens övre del — deflegmatorn —
till en kondensor, där de nedslås i flytande form.
Från denna kondensor flyter zinken med kadmium in
på den andra kolonnen och, som tidigare, vid ca 1/3
av dennas höjd. De yttre förbränningsgaserna följa
även här i medström den från botten till botten
nedåtgående finzinken, medan kadmium med zinkångor
avdestillera uppåt. Finzinken med en halt av 99,99 %
Zn och högre1"2 avtappas från kolonnens nedre del.
Kadmium utvinnes från kolonnens övre del i en
kylare, ansluten till deflegmatorn, tillsammans med zink
såsom ett stoft, hållande ca 40 % Cd.
För att erhålla en god värmegenomföring från de
yttre förbränningsgaserna till den innanför liggande
smältan, liksom även bästa möjliga
temperaturutjämning mellan bottnarna inom kolonnerna, äro dessa
helt byggda av kiselkarbid — SiC — vilken har en
värmegenomgångskoefficient ungefär lika hög som
gjutjärn.
Sammanfattning.
Undersökningarna ha visat, att affiniteten hos
föreningarna mellan Fe och Zn är större än mellan Mg
och Zn. Systemet Fe—Zn bildar ännu ett undantag
från Bilz i regel funna förhållande rörande affiniteten
hos föreningar mellan binära metallsystem av "oädla"
och "ädla" metaller.
Komponenterna hos bildade metallegeringar inom
binära system visa olika stor affinitet till varandra,
vilket ger vid handen, att flera av dem existera i
smält tillstånd ännu vid mycket hög temperatur över
tillkommande smältpunkter.
I anslutning härtill ha tvenne destillationsprocesser
för utvinning av rent magnesium och av ren zink
klarlagts.
Litteratu r
Elementära kemiska räkneuppgifter, av P. Nylén
och N. Wigren, 4:e utvidgade uppl., Uppsala 1942, 215
s., pris 5: 75.
Beteckningen "elementära" synes nästan väl
blygsam för en bok som behandlar problem rörande
jämviktskonstanter, redoxpotentialer m. m. Bokens värde
som hjälpreda vid självstudier förhöjes väsentligt av
att den innehåller svar och anvisningar för lösandet av
dess 483 räkneuppgifter.
F. Ii. S.
12 Metall und Erz 53 (1936), 280.
48
12 sept. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
