Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
11 april 1942
67
flyttningen visar, att provbitarna
vid samma mängd upplöst metall
(35—55 %) på något sätt bli olika
om upplösningen sker å ena sidan i
20-gradig syra och å andra sidan i
70-gradig. Metoden att på detta
sätt flytta över provbitarna kan
möjligen vara av intresse även vid
andra korrosionsförsök.
Det kanske här kan vara på sin
plats med ytterligare några
anmärkningar angående de senare
försöken med mera primitiv
apparatur. Som framgår av fig. 3 och 4
är ej upplösningshastigheten = 0
för 100 % upplöst zink. Detta är ett
försöksfel, som tydligen beror på
att utvecklad vätgas rycker med sig
något luft ur den icke urkokade
syran. Vidare var temperaturen vid
försöken i 0,5 n svavelsyra -(- 0,15 n
zinksulfat ej exakt =20° resp. 70°
utan ca 20°,4 och 70°,8. Vid de fem
försök, där provbitarna överflyttats,
varierade den varma syrans
temperatur mellan ca 69° och 71°, och
slutligen var noggrannheten vid
mätningen ganska ringa på grund
av den högre reaktionshastigheten
efter omflyttningen. Då emellertid
den erhållna effekten är synnerligen
stor, behöver i första hand ingen
hänsyn tagas till den mindre
noggrannheten.
Beträffande zinkens korrosion i
utspädd svavelsyra vid högre
temperatur har det vidare
framkommit en del andra anmärkningsvärda
förhållanden, t. e. att angreppet blir
mera ojämnt fördelat än vid
rumstemperatur, och att det synes bli
starkast på provbitens ena sida, ett
fenomen, som sannolikt beror på
den föregående valsningen av
plåten och som är föremål för en
närmare undersökning.
Som bekant är det mycket
sällsynt med en negativ
temperaturkoefficient för en kemisk
reaktionshastighet, och därför är det i varje
sådant fall av intresse att reda ut
orsaken till hastighetens avtagande
med stigande temperatur. Vid
zinkens upplösning i svavelsyra
skulle man kunna förmoda, att
Fig. 4. Denna figur representerar dels de
båda medelkurvorna enligt fig. 3 och dels
fem parallellförsök, där upplösningen
påbörjats i 20-gradig syra och sedan fått
fortsätta i 70-gradig. Den förra delen av dessa
fem försök, alltså förloppet vid 20°, återges
blott med ett antal punkter, vilka som synes
nära ansluta sig till medelkurvan.
Fortsättningen, alltså de höga värdena vid 70°,
representeras av enskilda kurvor. De
vertikala strecken markera det stadium av
upplösning, då metallen överflyttades.
Fig. 3. Dessa kurvor motsvara 20- och 70-graders kurvorna på fig. 1 men
återge förloppet i en lösning, som är 0,5 n med avseende på såväl svavelsyra
som zinksulfat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
