Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
lowskaja och Lawrow (3) utfört kvantitativa
bestämningar av resorptionshastigheten för olika
organiska lösningsmedel (djurförsök). Författarna ha
lyckats angiva vissa mätbara egenskaper hos
lösningsmedlet, som ha inflytande på resorptionshastighet och
förgiftningsrisk. Bl. a. kan framhållas, att ehuru
hudskadande lösningsmedel i allmänhet icke äro
vat-tenblandbara så fordras dock en viss vattenlöslighet
av storleksordningen 0,01—1 % för att snabb
resorp-tion skall äga rum.
De inre skadorna till följd av perkutan resorption
av klorerade kolväten bestå enligt djurförsök
[Lapi-dus (4) och ScHWANDER (5)] i första hand av
fettde-generation av levern. Dessutom uppträda patologiska
förändringar i hjärna, nervsystem, njurar och blod
bild. Den kliniska bilden torde vara densamma som
vid förgiftning till följd av inandning (jfr nedan).
I praktiken torde denna förgiftningsmöjlighet spela
en mycket underordnad roll, då man vid längre
påverkan på huden samtidigt måste räkna med
inandning av ångorna, varigenom betydligt större mängder
upptagas än genom huden.
B. Inverkan av ångformigt klorkolväte.
Klorerade kolväten verka vid inandning
resorb-tivt; lokala retverkningar på slemhinnorna uppträda
endast vid höga koncentrationer. Huvudparten av
den inandade mängden utsöndras ånyo genom
lungorna på kort tid. Ämnenas giftverkan, i varje fall den
akuta, är huvudsakligen beroende av den maximala
koncentration, som under inandningen eller kort tid
efteråt föreligger i blodet och vävnaderna. Härmed
sammanhänger, att den absoluta koncentrationen i
luften är utslagsgivande för deras verkan. Samma
absoluta giftmängd kan verka dödlig, om den
plötsligt inandas i hög koncentration, åstadkomma en
normal narkos, om den inandas i en lägre koncentration
och över huvud taget ej ha någon påvisbar effekt, om
den inandas i mycket låg koncentration.
Klorerade kolväten klassificeras farmakologiskt
såsom narkotika. I praktiken spela de akuta
verkningarna dock en underordnad roll i jämförelse med de
svåra’skador, som kunna uppkomma efter upprepad
inverkan av små mängder.
Vid en jämförelse mellan olika klorerade kolvätens
relativa giftighet kunna två olika metoder tillämpas.
Enligt den första antages det giftiga ämnet blott
förekomma som gasformigt (enfasverkan) och man anger
den koncentration, som under viss tid ger en viss
toxisk effekt eller den tid, som erfordras för att vid
en given koncentration erhålla en viss toxisk effekt.
Enligt den andra metoden antages det giftiga ämnet
förekomma i såväl gasformig som flytande fas
(två-fasverkan). Härvid måste givetvis ämnets flyktighet
spela stor roll för förgiftningsrisken. För att erhålla
tvåfasgiftigheten multipliceras de enligt första
metoden erhållna värdena med vätskans ångtryck.
Begreppet tvåfasgiftighet skapades av Lehmann för att
möjliggöra en korrektare uppskattning av den
praktiska förgiftningsrisken.
I tekniken förekommande klorerade kolväten med
mycket lågt ångtryck, såsom klorerad difenyl
(Clo-phen) eller klorerad naftalin (Nibren, Halowax)
kunna givetvis icke ge upphov till förgiftning genom
inandning.
1. Akut ospecifik verkan (narkos).
Samtliga klorerade kolväten framkalla vid
inandning i viss dos en narkos, som, om den resorberade
mängden ligger under en viss gräns, ej medför
irre-versibla förändringar. Av naturliga skäl finnas
endast enstaka uppgifter om de koncentrationer och
påverkningstider, som hos människan utgöra gränsen
för normal reversibel narkos. Den narkotiska
gräns-koncentrationen för kloroform uppgives vara 70—80
mg/1 [A. D. Waller (6)]. Enligt Lehmann och
Schmidt-Kehl (7) orsakar koltetraklorid i konc. 80
mg/1 medvetslöshet inom en minut.
I metanserien har metylklorid svagast narkotisk
verkan men kännetecknas av hög specifik giftighet.
Även kloroform intager en särställning, i det den
narkotiska verkan tilltar förhållandevis starkt med
införandet av den tredje kloratomen, varför
kloroform representerar ett maximum för den narkotiska
verkan inom metanserien.
I etanserien stiger den narkotiska verkan i
allmänhet med stigande antal kloratomer, stigande
molekylvikt och kokpunkt. Den maximala narkotiska
verkan synes ligga vid tetrakloretan. Även
klorato-mernas ställning i molekylen är av betydelse. Vid
de isomera 2-dikloretanerna och 2-trikloretanerna är
den narkotiska verkan svagare hos asymmetriska än
hos motsvarande symmetriska föreningar.
Etylenderivatens narkotiska verkan stiger även
med stigande antal kloratomer. Såsom omättade
föreningar äro de mindre stabila och därmed mindre
giftiga än motsvarande etanderivat.
Vid samma antal kloratomer stiger den narkotiska
verkan från metan- över etylen- till etanserien.
I nedanstående tabell ha sammanställts uppgifter
ur ett äldre arbete av Lehmann (8) och ur Lehmann
och Schmidt-Kehls ovan citerade arbete. Siffrorna
ha beräknats på basis av utomordentligt omfattande
försök med olika djurarter.
Relativ Molar Narkotisk
flyktig- narkotisk verkan
het verkan (tvåfas)
Metylklorid ........ 0,11
Diklormetan ....... 0,9
Kloroform ......... . . 6,3 1,5 10,8
Koltetraklorid ..... 4,1 1,0 4,1
Trans-dikloretylen . 0,53
Cis-dikioretylen 1>1
Trikloretylen ...... 2,2 1,8 3,8
Tetrakloretylen .... . . 1,0 2,4 1,0
Monokloretan ...... 0,2
Dikloretan ......... 1,1
Trikloretan ........ 2,5
Tetrakloretan ...... 0,2 7,0 1,9
Pentakloretan ...... .. 0,17 7,8 1,0
2. Akut specifik verkan. Vid inandning av högre
koncentrationer under tillräckligt lång tid kan
narkosstadiet övergå i död på grund av förlamning av
andningscentrum eller hjärta. Även om död ej
inträder, kan den akuta förgiftningen (narkosen)
åtföljas av irreversibla skador. I synnerhet efter
inandning av tetrakloretan, pentakloretan och
trikloretylen uppträder ofta som en följd av akut
förgiftning efter ett symtomlöst intervall (latenstid)
rubbningar i ämnesomsättning, leverfunktion och
nervsystem (s. k. "zweites Kranksein").
Uppgifterna angående vilka koncentrationer och
påverkningstider, som erfordras för att akut dödlig
76
12 sept. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
