Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
denna och alkoholhalten i vätskan på samma botten
av punkten I)x på jämviktskurvan vågrätt till vänster
om Fv Relationen mellan sistnämnda alkoholhalt och
den i ångan från bottnen under representeras av
punkten F, lodrätt under D1 osv.
Uppritar man alltså ett diagram enligt fig. 4 och
drager linjer parallella med koordinataxlarna
trappstegsformigt mellan förstärkningslinje och
jämvikts-kurva med början vid den punkt, som representerar
uttagsbottnen, kommer summan av punkterna F1; F2
osv. att angiva teoretiska antalet bottnar, som
fordras i förstärkaren för att med givna värden på F och
E erhålla alkoholhalten xE i den uttagna produkten.
Det verkligen erforderliga bottenantalet blir större
på grund av att jämvikt i praktiken ej hinner
inställa sig mellan ånga och vätska på bottnarna,
C. Avdrivaren.
Då värmetillförseln sker med direkt ånga, blir
ångåtgången Da Mol per timme, ty den i kolonnens
botten tillförda ångan måste Mol för Mol fortsätta
genom hela avdrivaren. Den värmemängd, som
bortföres från apparaten med den uttagna spriten, samt
den, som förloras genom ledning och strålning, har
härvid försummats.
Betraktar man nu bottenrummet i avdrivaren,
finner man, att till detsamma kommer per timme Da
Mol vattenånga samt Fa Mol återflöde och att från
detsamma avgår Da Mol vatten-alkoholånga samt A
Mol dränk. Vid jämvikt erhålles då
Da + Fa = Da + A och A = Fa
samt om man tänker på alkoholmängderna:
Fa xF = DaxD + Fa xA
Alltså blir:
F F
Xd = jr xF — -na xA (5)
u a Ua
Denna ekvation representeras av en rät linje,
avdriv-ningslinjen (fig. 4), vars vinkel mot x-axeln, oc,
bestämmes av ekvationen:
= . (6)
’J a
Sättes xD — 0, finner man vidare, att linjen skär
x-axeln vid xF = xA.
Återflödet i avdrivaren per timme (Fa) består av
F Mol (återflöde från förstärkaren), M Mol (ingående
lut) samt den mängd kondensat, som bildas vid
uppvärmning av den inkommande luten från
inmatningstemperaturen till vätsketemperaturen på avdrivarens
översta botten. Det sistnämnda kondensatet måste
bli proportionellt mot M och kan därför inräknas
genom att multiplicera M med en faktor, e, som är
större än 1. Man får alltså:
Fa = F + eM (7)
Faktorn e är bestämd av ekvationen:
(8)
där qF och qM äro värmeinnehållen i kcal per Mol
hos vätskan på översta bottnen i avdrivaren och den
ingående luten resp., r är det molara
ångbildningsvärmet. Om vätsketemperaturen på bottnen är
Fig. 4. Avdrivning- och förstärkningslinjer.
och hos ingående lut tM1 samt lutens medelmolvikt
ni, blir:
m
e = l +-(tF — tul) (9)
Om luten införes vid koktemperatur, dvs. om tm =
= tF, blir tydligen e — 1. Om
sprit-vattenblandningen införes i ångform, blir qM = qF -\-r och e = 0.
Det antal Mol, som per timme tillföres apparaten,
och det antal, som under samma tid bortgår från
densamma, måste vid jämvikt vara lika, alltså:
M + Da = E + Fa=E + F + eM = D-\-eM
eller
Dtt=D + M(e-1) (10)
Detta är ett uttryck för apparatens ångförbrukning.
III. Tillämpningar.
I fig. 4 Hr xA ritad många gånger för stor, för att
figuren skall bli tydlig. Med den skala, som använts,
och normalt värde på xA skulle den ej alls synas,
utan jämviktskurva och avdrivningslinje skulle mötas
i origo. Det torde utan vidare framgå, att avgörande
för avdrivarens arbete är avdrivningslinjens lutning
mot x-axeln (a). Har man bottenantalet givet och
a blir för stor, så att avdrivningslinjen kommer så
nära jämviktskurvan, att det fordras fler trappsteg
än det disponibla bottenantalet, måste
avdrivningslinjen parallellförskjutas åt höger, varigenom xA
alkoholhalten i dranken, blir större.
Genom att tillämpa Kirschbaums beräkningsmetod
på de specialförhållanden, som råda vid de
ifrågavarande apparattyperna, kan man emellertid komma
till ännu klarare insikt om dessa typers arbetssätt
och egenheter.
A. Grundtypen.
Som framgår av fig. 1 består denna apparat av en
kolonn delad i avdrivare (lutkolonn) och förstärkare
(spritkolonn). Återflödet erhålles i en kondensor,
som kyles uteslutande med lut. Apparaten värmes
med direktånga, och hela den avverkade lutmängden
passerar kondensorn, innan den inmatas i apparaten.
Då måste den värmemängd, som borttages i
kondensorn, och den ångmängd, som kondenseras, bli
14 nov. 1942
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
