- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Kemi /
93

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kemi

värmer blandningen till den temperatur, tm, som den
i verkligheten får efter de båda lutproportionernas
passage genom kondensorerna, måste samma antal
värmeenheter ha upptagits i lutterkondensorn.
Kall-lutens förhöjda temperatur kallas sålunda t’L. Om
qM Mol av luten går genom spritkondensorn och
därvid värmes från t L till tM0, blir

QPM {tmo — tL) = pM (t’L — tL), varur t’L = tL +

+ q (tmo —t
l)-I lutterkondensorn kondenseras då e0M Mol ånga.
där

m , m r

eo = P~{tm-t’L)=p — [tm

(1 - g) t L-q t MO] (29)
I spritkondensorn kondenseras e’0 M Mol ånga, där

77% 771

e’0=PT (t’i -tL)^PTq (t mo - h) (30)

Vid blandning av pM Mol lut av temperaturen tMl
med (1 — p) M Mol kallut erhålles tm° i
blandningen. Man får åå, MtM2 — MtL(l—p)-\-M.tUiP och

771 771

e=l+-(tF-tm)= 1+ -[tF-tL(l-p)-tM1p] (31)

För både lut- och spritkolonn gälla grundtypens
ekvationer. Ångförbrukningen blir då:
för lutkolonnen

Da=M(e + e0—1) (32)

och för spritkolonnen

D’a = M{ 1 + e’o—1) = e’0M, ty e blir här 1 (33)
Hela ångförbrukningen blir

Da±D’a = M(e + e0 + e’0—l) (34)
Vidare blir för lutkolonnen

foie~\- eo) — 1

tga =

och för spritkolonnen

tg «’=

fo(e + e0—l)

f’o{l + e’0)-l
f’o e’o

(35)

(36)

där f0 — xE/xM och f’0 = x’E/xE. Tydligen blir f0f’o =
= f, ty x’E motsvarar xE vid grundtypen.

Då de båda kolonnerna äro helt oberoende av
varandra, blir systemet ej bundet som vid de båda andra
typerna, och man kan åtminstone inom vissa gränser
köra det, hur man vill. För att kunna göra en
jämförelse måste därför antagas, att man kör en
apparat av nyare typ med lika e och tg a som en
beträffande lut- och spritkolonn lika konstruerad apparat
av äldre typ. Detta låter sig göra, om man matar
dem med kallut av olika temperatur. Lutens
sammansättning antas däremot lika. Under
förutsättning att äldre typen har rätt ångfördelning, kan man
sätta tg ex. för nyare typens båda kolonner lika med
tg oc för grundtypen och får då:

«i)—l /o (e + eo) — 1 /’o(l + e’o)— 1

f(e + ei— 1) f0(e+e0— 1)
Utlöses e0 och e’0, erhålles

foe’

o* o

eo + e’o = ei

■ - 1)

† — †o-f’o

† — 1

Insättes detta värde på e0 -(- e’0 i ekv. (34), erhålles
för nyare typen ångförbrukningen

f—fo—fo-Ml

(Oa+D’a)n = M(e



För äldre typen är den

(Da + D’a)ä=M(e + €,-1).

För att få samma värde på e i bägge fallen måste
man alltså ge nyare typen så mycket kallare lut, att
ångförbrukningen per timme blir 100 (/ — f0 —
— f’o + !)/(/ — 1) procent större än för äldre typen.
Då e är lika, ha apparaterna, som framgår av
utredningen för grundtypen, lika stora förutsättningar till
ångbesparing genom utnyttjande av drankens värme.
Om en apparat av viss konstruktion vid samma e
visar större ångförbrukning än en annan, måste den
förra konstruktionen i och för sig ha sämre
ångeko-nomi.

Insättes f’0=f/f0, fås merförbrukningen av ånga till
f-fo-f/fo + 1

y =

f — i

f— i

") (87)

Undersöker man denna funktion, finner man, att
y =0 för fo — 1 och †0 =/. Mellan dessa punkter
har den ett maximum, y — (\/ / — för

†0 — \J†. Då fo— 1 betyder, att xE = xM, och
f0 — † betyder, att färdig produkt erhålles i
lutter-kolonnen, motsvara båda dessa värden en övergång
till grundtypen, varvid i ena fallet lut- och i andra
fallet spritkolonnen försvinner.

Då / är cirka 250, skulle nyare typen alltså vid
maximum förbruka 88 % mer ånga än grundtypen.
I praktiken blir dock skillnaden ej så stor beroende
på omständigheter, som i det följande skola
diskuteras.

2. Apparatens driftsegenskaper.

Det har alltså visats, att nyare typen på grund av
sin konstruktion måste ha sämre ångekonomi än de
båda andra typerna. Härmed sammanhänger
förhållandet, att förvärmning av luten med dranken ej
kan genomföras vid nyare typen utan stor
alkoholförlust, under det en sådan går bra vid äldre typen.
Att så måste bli fallet, kan man för övrigt förstå
därav, att vid nyare typen en förvärmning för
lutkolonnens vidkommande äger rum redan i
spritkondensorn. Då den dessutom har samma verkan, som
om den skett fore lutens passage genom
lutterkondensorn, kommer den att verka sänkande både på e
och e0 och ökar därför alkoholförlusten mer än en
lika stor förvärmning med dranken efter kondensorn.
Härvid erhålles ingen ångbesparing för lutkolonnen.
En så anordnad förvärmning förekommer ej vid de
båda andra typerna.

Då nyare typen består av två praktiskt taget
självständigt arbetande kolonner, äro kontrollerna många
och delvis oberoende av varandra. Sålunda kan
spritkolonnens ångförbrukning ändras, utan att detta
inverkar på lutkolonnen. En ändring av sprituttaget
från lutter- till spritkolonn inverkar på båda
kolonnernas arbete, men dess storlek är ej bestämd annat
än av en godtyckligt väld temperatur på
uttagsbottnen. I praktiken kör man kolonnerna
individuellt och med hjälp av termometrar. Apparaten
måste därför anses relativt svårskött, och det torde
vara nästan omöjligt att köra den på gynnsammaste
sätt åtminstone under längre tid.

Temperaturen i förspritångan från lutterkolonnen
regleras genom ändring av inmatad lutkvantitet, men
samtidigt brukar man reglera ångtillförseln på tryc-

11 april 1942

93

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:26:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1942k/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free