Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
torv endast på en liten del av mossen, huvudsakligen
för att utprova mossmaskineriet. På en yta av ca
12 hektar bröts 12 000 ton frästorv. Det goda
resultatet berodde på mycket god väderlek och riklig
tillgång på maskiner. Under sommaren 1941 var
tillverkningen igång på en mycket stor areal och
med nästan hela maskinuppsättningen, dvs. med ett
40-tal traktorer. Denna sommar har turen dock icke
varit så god. För det första släppte den stränga
vintern icke sitt grepp om mossen förrän strax efter
midsommar, och sedan kom en svår regnperiod under
juli och augusti. Dessutom ha de gengasdrivna
traktorerna vållat en hel del bekymmer. Det har
konstaterats, att produktionen med en gengasdriven traktor
endast är 50 % av den produktion, som erhålles med
samma traktor driven med flytande drivmedel.
Tyvärr har det varit synnerligen svårt att erhålla
dugliga arbetare, som kunna bemästra gengastraktorerna.
Försök med installation av kompressorer på trakto-
Fig. 15. Brikettladan med fabriken i bakgrunden
rerna för att öka effekten ha icke givit något
nämnvärt resultat. Även flytande ersättningsbränslen,
såsom torvtjära, stenkolstjära m. m., ha provats.
Stenkolstjära från Höganäs kan användas i en blandning
av 75 % stenkolstjära och 25 % dieselolja.
Gengasdriften på mossen medför givetvis ökade
brandrisker, men under den gångna sommaren har
endast ett allvarligare eldsvådetillbud, orsakat av
gengas, förekommit, dock utan större materialförlust.
Vid den intill mossen liggande meteorologiska
stationen ha de förhållanden, som påverkat
torkningen, studerats. Det visade sig dock mycket snart, att
det var svårt att sammanställa de erhållna
observationsresultaten för att få ett mått på
torkningsintensiteten. Därför anskaffades en enkel utrustning
bestående av en plåtlåda, ca 400 mm i fyrkant och 60
mm djup. Lådan fylldes med torv av en fuktighet
motsvarande mossytans, dvs. ca 75 %. Under vackra
dagar lättnade lådan, och den avdunstade
vattenmängden bestämdes genom vägning, varefter lådan
vattnades, så att ursprungliga vikten åter uppnåddes.
Man fick härigenom ett bra begrepp om
torkningsintensiteten. Vid regn blev lådan tyngre, och det
kunde då dröja flera dagar, innan den kom tillbaka
till ursprungsvikten. När detta skett, var mossen i
regel sådan, att fräsningen åter kunde börja.
Fig. 16 visar ett diagram över
torkningsförhållandena samt antalet frästimmar. De svarta fälten
utvisa antalet frästimmar per dag och de ljusa staplarna
markera torvlådans vikt. Som synes är
överensstämmelsen mellan torkningen och antalet frästimmar
synnerligen god.
En fråga, som är intressant, är huru det går med
de stackar, som äro upplagda på mossen i 9 månader.
Om torven är välhumifierad, tränger även ett kraftigt
regn in endast ca 25 mm i stacken. Denna skorpa
fryser på vintern, och stacken blir hermetiskt tillslu-
6
17 jan. 1942
Fig. Ii. Torkanläggningen enligt Peco-systemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
