Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik.
Fig. 11. ff,= + 1,4 m.
Fig. 7 visar en svag spaltkavitation i form av vita
ångblåsor med anslutande spår av mikroskopiskt
små luftblåsor.
Ungefär samtidigt med de första ångblåsorna
kunde en dimmig, skummande fläck iakttagas vid
sko-velinfästningen, skovelroten. Denna fläck bestod av
mikroskopiskt små luftblåsor, kännetecknande den
inträdande luftavskiljningen i hålkälen vid skovelns
övergång till navet. Tyvärr var det ej möjligt att
fotografiskt avbilda dessa fina luftblåsor, men i det
genomstrålande ljuset voro de tydligt synliga.
Samma förlopp, med kavitationen tydligt
uppträdande först efter luftavskiljningen, äger rum även vid
skovelroten, s. k. rot- eller hålkälskavitation, dock
först vid högre sughöjd.
Lufthaltens inflytande på luftavskiljningen och
ångblåsebildningen.
En direkt siffermässig jämförelse mellan
luft-avskiljning och kavitation och särskilt deras
beroende av lufthalten i vattnet kunde mätningarna lämna
endast i samband med de stroboskopiska
iakttagelserna. Såsom jämförelseskala för båda fallen
användes det av Thoma införda kavitationstalet
B„ — Dn
H,
a —
H
med Ba — barometerstånd,
Da = ångtryck,
H, = sughöjd,
H = fallhöjd.
Ensamt för luftavskiljningen skulle det vara
riktigare att i ovanstående ekvation såsom Numachi
angivit insätta luftmättnadstrycket istället för
ångtrycket. Avsikten med dessa försök var emellertid ej
att pröva riktigheten av de av Numachi föreslagna
ändringarna, utan att bestämma luftavskiljningen och
lufthaltens inflytande på det hittills allmänt använda
kavitationstalet.
Såsom kriterium för den inträdande
luftavskiljningen resp. kavitationen lades vid föreliggande
försök deras början vid skovelroten till grund och av
den anledningen användes försökshjul, som i motsats
till eljest använda hjul, voro särskilt känsliga för
rot-kavitation. Spaltkavitationen. gav inga tillförlitliga
värden på grund av den jämförelsevis alltför stora
Fig. 12. Hs — + 1,7 m. Spalt-, rot- och ytkavitation förena sig.
spalt, som var oundviklig vid den lilla
löphjulsmo-dellen om endast 205 mm yttre diameter.
Iakttagelserna gjordes alltid på en och samma skovel, för att
undvika eventuellt inflytande från onoggrannhet i
tillverkningen.
För att kunna ändra lufthalten inom ett så stort
område som möjligt, infördes ändringen av den så
kallade lufthaltsgraden a/as i stället för ändringen
av den absoluta lufthalten. Härvid betyder a
vattnets vid försöket uppmätta lufthalt reducerad till
0°C och 760 mm Hg; ocs lufthalten i med luft
mättat vatten vid den rådande temperaturen och
trycket Ba — H„ likaledes omräknad till 0°C och 760 mm
Hg. Införandet av lufthaltsgraden möjliggör en
dimensionslös framställning av försöksvärdena.
Ädringen av lufthaltsgraden skedde vid detta
försök genom ändring av fallhöjden. Därvid hölls tur-
n
binens drifttillstånd, dvs. förhållandet–-konstant.
VH
n = varvtal, II — fallhöjd.
Såsom framgår av fig. 13 stiger värdet av talet o1
för den inträdande luftavskiljningen med ökande
lufthaltsgrad. Däremot förblir talet o2 för den
inträdande kavitationen opåverkat av lufthalten.
Fig. 13. Prov med 8-skovligt kaplanhjul med lågt specifikt
varvtal. at— för Inträdande luftavskiljning och <r2 —för
inträdande kavitation samt motsvarande fallhöjder och Si
som funktion av relativa lufthalten «/«.,
21 febr. 1942
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
