Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik
kilremmar utan några mekaniska kopplingar. Den
elektriska utrustningen, som ursprungligen var av
tysk tillverkning, har på senare åren bytts ut mot en
Asea-utrustning, och det är glädjande att kunna
konstatera, att Aseas utrustning är i alla avseenden
betydligt överlägsen den tyska och därtill åtskilligt
billigare. Den elektriska utrustningen består dels av
en strömvändare och valsströmbrytare samt en eller
flera 3-poliga kontakter. Glädjande nog ha vi
hittills icke haft en enda reklamation på någon
Asea-utrustning, trots att påfrestningen är ganska stor på
dessa apparater, som dag ut och dag in utsättas för
mycket stora antal manövreringar, ibland 6- à 700
gånger per timme.
En annan ny maskin är en planfräsmaskin med
automatisk längdmatning och snabb transport av
bordet (fig. 2).
De elektriska apparatutrustningarna ha ju på
senare tider gjort sådana framsteg, att konstruktörer
av verktygsmaskiner i stor utsträckning kunnat
utbyta den mekaniska manövreringen mot elektrisk
manövrering. Detta är ur prissynpunkt av stor
betydelse. Verkstaden har trott, att här i landet skulle
finnas marknad för en produktionsfräsmaskin med
intermittent matning och snabbförflyttning av bordet.
Det har således varit rätt naturligt, att vi från den
standard planfräsmaskin, vi tidigare haft och vilken
konstruktion för övrigt är ganska ny, sökt utveckla
denna genom inkorporering av de senaste framstegen
på det elektriska manövreringsområdet.
Bordets ytterdimensioner äro 880 X 240 mm.
Antalet spindelhastigheter är 8, liggande mellan 60—600
varv/min., och matningarna äro 12, liggande mellan
8,2—360 mm/min. Maskinens drivmotor är på 2,8—3
hk vid 1 420 varv/min.
Maskinen är i främsta rummet avsedd att täcka
behovet av en snabbarbetande automatisk fräsmaskin
för masstillverkning och bör således vara lämplig på
sådana platser, där flera maskiner skola skötas av
en man. Dess arbetssätt är följande.
Bordet har försetts med en separat drivmotor för
matningen och snabbtransporten och driver en
matningsväxellåda, som är inbyggd i knäet. Bordets
rörelser regleras av gränslägeströmbrytaren, som
genom apparatskåpets kontaktorer manövrerar dels
matningsväxellådans matnings- och transportrörelser,
dels manövermotor och huvudmotor.
Matningarna och snabbtransporten verka på
följande sätt. Huvudstyrspaken nedtill på
matnings-växellådans framsida föres över fräs- och
matningslägena till snabbgångsläget, där den släppes. Spaken
går genast automatiskt tillbaka till matningsläget,
och bordet börjar gå i snabbtransport mot fräsen.
När arbetsstycket nått fräsen, träffar första
anslaget en kolv "VR" och trycker ner denna
mot gränslägesströmbrytaren, som genom
manöverskåpet via en tandkoppling tillslår
matningsrörelsen. I matningsväxellådan finnes ett
lamellkopp-lingsaggregat inbyggt, som engagerar drivningen
av snabbtransporten. Lamellkopplingen ligger i läge
för drivning av snabbtransporten, genom att en
"magnetkoppling" trycker samman lamellerna för
snabbtransporten. När "magnetkopplingen" upphör
att verka, återföres tandkopplingen medelst en
fjäder, och matningshastigheten fortsätter tills
fräs-operationen upphör, då nästa anslag trycker ned en
kolv "E", varvid snabbtransporten åter engageras
och för bordet vidare till nästa anslag, som då träffar
kolven VR, varvid snabbtransporten urkopplas och
omkoppling av rörelseriktningen sker och bordet
automatiskt genom snabbtransporten återföres till
utgångsläget, där det stannar. Nu föres
huvudstyrspaken till 0-läget, varefter en ny arbetscykel kan
börja. Fräsmaskinens bordskruv har dubbla muttrar,
möjliggörande med- eller motfräsning.
Föreningsmeddel anden
Svenska teknologföreningens avdelning för Mekanik
höll sitt ordinarie aprilsammanträde tisdagen den 14
kl. 19,30 på Svenska teknologföreningens lokal,
Brunkebergstorg 20. Till sammanträdet hade inbjudits
medlemmar av avdelningarna för Kemi och
bergsvetenskap samt Väg- och vattenbyggnadskonst.
Förhandlingarna leddes av avdelningens ordförande,
undervisningsrådet Ryho Lundquist, medan direktör Harald
Erikson och civilingenjör Torsten Widell valdes till
justeringsmän för dagens protokoll.
I avdelningen invaldes herrar Sten Järås, Södertälje,
och Ragnar Schlyter, Stockholm. Genom anmälan
inträdde i avdelningen civilingenjörerna Harry
Andersson, Bertil Ankarstrand, Bo Klingberg och Harald
Werklund, samtliga Stockholm.
Från föreningsstyrelsen förelåg skrivelse med
begäran om tillsättande av en kommitté, med uppgift att
avge yttrande över SMS 230, "Förslag till
standardisering av maskinrör, dvs. ihåliga ämnen till svarvade
maskindelar av stål och gjutjärn". På styrelsens
förslag beslöt avdelningen att överlämna ärendet till en
kommitté, bestående av civilingenjörerna John Munck
af Rosenschöld och Gustaf Andersson, med den förre
som sammankallande. Därefter överlämnades ordet till
aftonens förste föredragshållare, fil. dr John Tandberg,
som höll ett livligt uppskattat föredrag med titeln" När
rostar en spik? Några rön beträffande röstning och
rostskydd." Genom försök hade fastslagits, att någon
röstning ej behöver befaras, om luftens relativa
fuktighet är mindre än 50 %, oberoende av det absoluta
fuktighetstrycket. Föredragshållaren hade även sökt
finna en teoretisk förklaring till detta fenomen, och
påvisade därvid, att det med all sannolikhet
sammanhänger med den kapillära kondensationen. Slutligen
visades resultaten från en del jämförande
undersökningar över med olika rostskyddsmedel behandlade
skruvar, utsatta för ett ur rostningssynpunkt
synnerligen krävande klimat. Graden av rostbeständighet var
ungefärligen klassificerad, och man fick även uppgifter
om kostnaderna för de olika behandlingsmetoderna.
Dagens andra föredrag hölls av tekn. dr Sven
Brennert, som talade om några aktuella rostskyddsmedel.
Därvid behandlades först ett antal mer eller mindre
kända metoder för anbringande av zink- eller
aluminiumöverdrag sedda från såväl förbrukarens som
tillverkarens synpunkter, men föredragshållaren gick
även in på en del nyare och mindre kända metoder,
såsom plätering, inkromning och kiselimpregnering
och dessas praktiska utvecklingsmöjligheter.
Efter föredragen kom en livlig diskussion till stånd
med inlägg från herrar Lundberg, Liander, Wessblad,
Lidén, Palmær, Norlin m. fi. Sedan avåts den
sedvanliga supén, vid vilken avdelningarna för Mekanik och
Kemi och bergsvetenskap voro starkt representerade.
Dessutom deltog en representant för de flesta av
teknologföreningens övriga avdelningar. På grund härav
16 maj 1942
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
