Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
50 kg /m
12.2 kg /mm
Fig. 6. Påkänningens
variation med radien i ett
massivt eldrör.
på lämpligt sätt. Då
väl de flesta
kanonkon-struktörer sedan lång
tid tillbaka använda
formler, som grunda sig
på töjningshypotesen,
finnes det därför ännu
intet bärande skäl för
att frångå dem, utan
dessa formler kunna
fortfarande användas
åtminstone vid beräkning
av skjutpåkänningarna
i eldrör.
50 Ko/mm
Vilspänningan
Fig.
Påkänningens variation med radien i ett mantlat
eldrör i vila och vid skottlossning.
Fig’. 7. Mantlat eldrör.
Enligt töjningshypotesen blir den resulterande
tan-gentialpåkänningen i ett godtyckligt cylindriskt rör:
+ ai
S = ar
m
Om vi använda de kända värdena på at och ar
samt förutsätta, att axialspänningen a, = O, erhålles
med m = 3 den av Kaiser använda formeln:
(d„
S =
3 (ff2 — 1)
%
Detta är den allmänna formeln för beräkning av
påkänningarna i ett eldrör enligt töjningshypotesen.
Fig. 6 visar, hur påkänningarna variera med
radien i ett massivt eldrör enligt töjningshypotesen.
Som synes, är spänningen i eldrörets ytterkant
relativt låg.
För att få en bättre spänningsfördelning
och därmed kunna tillåta större arbetstryck
har man sedan lång tid tillbaka använt
eldrör med en eller flera mantlar. Fig. 7 visar
ett exempel på ett eldrör med en mantel.
Själva mantlingen sker på så sätt, a-tt
mantlarna i tur och ordning krympas på
kärnröret. Härigenom erhållas
tryckspänningar i kärnröret. När sedan
skjutspänningarna överlagras, kan eldröret upptaga
ett tryck, som motsvarar tryckspänningen i
innerskiktet pius materialets
elasticitetsgräns.
Har man samma material i kärnrör och
mantlar, brukar man avväga krympmåttet
så, att maximala påkänningarna i mantlarna
och kärnröret bliva lika stora vid skjutning
(fig. 8). I många fall kan det dock vara
fördelaktigt att välja material med lägre
hållfasthetsvärde i mantlarna än i kärnröret.
Härvid får man avväga krymp måtten eller
serragen, som de även kallas, så att de
resulterande påkänningarna i eldröret stå i
proportion till de olika materialens sträckgräns.
Fig. 9 visar, hur det tillåtna maximala
trycket eller riktigare, trycket dividerat med
tillåtna påkänningen, varierar för olika
diameterförhållanden och för eldrör med upp till 3 mantlar enligt
töjningshypotesen. I diagrammet är även för
jämförelsens skull inlagd en kurva, som visar samma
förhållande för omantlade eldrör, beräknade enligt
invarianthypotesen. Av dessa kurvor framgår vidare,
att det inte lönar sig att konstruera omantlade eldrör
med mer än kalibertjockt gods, ty den lilla ökning av
gastrycket, som man därigenom kan uppnå, motväges
av en mångfaldig ökning av vikten.
De krympmått, som man vanligen använder i
eldrör, uppgå till 1 à 2 %o av diametern. Erforderliga
formler för beräkning av eldrör återfinnas i
ovannämnda bok av Sch winning samt i Bergmans
lärobok i artilleriteknik, del III.
Nar ett eldrör är förslitet, är det åtminstone vid
mindre kanoner enklast att utbyta hela eldröret. Vid
Fig.
Förhållandet mellan innertryck och max. påkänning som
funktion av diameterförhållandet.
84
15 aug. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
