Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
trycka ihop det inre skiktet, så att tryckspänningar
uppstå i detta. Denna metod att åstadkomma
tryckspänningar i ett eldrör ger teoretiskt samma resultat,
som om man tillverkade ett eldrör av oändligt många
mantlar. Metoden kallas därför självmantling eller
autofrettage. Vid denna behandling, som är ett slags
kallbearbetning, höjes även materialets sträckgräns.
Detta fenomen (autofrettage) kan även ernås genom
att man driver en dorn genom eldröret eller genom
att man skjuter kanonen med ett för högt tryck.
Vid hastigt påseende skulle man tro, att
autofrettage vore en mycket värdefull arbetsmetod.
Noggrannare undersökningar visa dock, att den har
vissa svagheter och osäkerhetsmoment, som minska
dess betydelse. Dessa olägenheter äro framför allt
åldringsfenomen och ökade risker vid onormala
tryck. Autofrettage användes därför vanligen ej, när
man har tillgång till högvärdiga material. Vid
krigstillfällen däremot, då man har mindre tillgång till
legerade stål och då man inte behöver taga någon
speciell hänsyn till åldringsfenomenen, kan autofrettage
däremot vara mycket lämpligt genom att billiga
kolstål kunna användas.
Ovan ha några hållfasthetsfrågor för eldrör
behandlats. Som man ser, är det många faktorer, som
inverka på ett eldrörs hållfasthet. Att vid praktiska
beräkningar taga hänsyn till alla dessa skulle ställa sig
alltför tidsödande, men genom att, liksom inom andra
områden av tekniken, uppställa enkla formler och
till-lämpa dessa tillsammans med erfarenhetsvärden
erhållas dock resultat, som visa en mycket god
överensstämmelse med verkliga skjutförsök.
Litteraturförteckning.
Gabriels innerballistiska metod återfinnes i Zeitschrift für
das gesamte Schiess- und Sprengstoffwesen, Häfte 1 och 2 år
1941 sid. 1—3 samt 25—27.
A. Lamothe : Essai sur la théorie des crushers en cuivre,
Mémorial de 1’artillerie frangaise år 1937 s. 529.
W. Sch winning VDI: Konstruktion und Werkstoff der
Geschützrohre und Gewehrläufe.
G. Kaiser : Construction der Gezogenen Geschützrohre.
(Wien 1892.)
Maskinernas konstruktiva anpassning till den
moderna rörliga uppställningen.
Av diplomingenjör ALFRED LILLIENDAHL.
Varje maskin med roterande eller fram- och
återgående obalans söker utföra vissa rytmiska rörelser.
Är maskinen stelt förbunden med underlaget, tvingas
underlaget att deltaga i rörelsen. Härigenom uppstå
vibrationer i maskinens underlag och omgivning och
påkänningar mellan maskinen och underlaget.
Vibrationernas skadliga inverkan på maskinen och
människan är tillräckligt känd; maskinernas
livslängd och arbetsprecision nedsattes och
människornas trevnad och arbetsförmåga påverkas av ihållan-
695
Fig. 1. Gummi-metallelement i sin enklaste form
(a) och i utförande (b) för samtidig upptagning
av vertikala och horisontella belastningar.
de vibrationer och oljud. Det hittills mest effektiva
medlet mot vibrationernas spridning består i
placeringen av elastiska mellankroppar mellan maskinen
och underlaget.
Försök med dylika mellankroppar ha gjorts sedan
länge. Framgången har emellertid tidigare knappast
motsvarat förväntningarna, vilket dels berodde på
användandet av olämpligt material och dels på
otillräckligt utnyttjande av i och för sig lämpligt
material. Man har använt filt och kork i olika former,
men dessa ämnen äro oelastiska och förlora all
fjäd-ringsförmåga, så snart luften under maskinviktens
tryck utpressas ur cellerna. Gummiplattor ha ej
heller givit något positivt resultat, gummiplattan är
alldeles för styv, då deformeringen av plattans inre
partier förhindras av ytterpartierna, så att gummits
deformeringsförmåga ej kan utnyttjas.
Samtliga här anförda konstruktioner använda
dessutom genomgående bultar eller annan metallisk
förbindelse mellan maskinen och underlaget. Bulten
fördärvar isoleringen, då den bildar en bro för
omedelbar överföring av oljud och kännbara vibrationer
från maskinen till underlaget. Bulten omöjliggör
vidare gummits fria deformering.
Man har slutligen använt sig av individuella
element av "silent bloc"-typ. Vid dessa element
pressas gummit hårt in mellan två metallhylsor och
förlorar genom förspänningen en stor del av
elasticiteten trots frånvaron av bultar eller andra metalliska
förankringar.
Genom utvecklingen av tillförlitliga förfaranden för
fastvulkanisering av gummi vid metall har man
under senare år kommit till en helt ny
vibrationsdämpare. I sin enklaste form består en sådan
vibrationsdämpare av en gummikropp med två påvulkaniserade
metallplattor, ungefär enligt fig. 1. Element av denna
principiella konstruktion kunna framställas i snart
sagt vilken form som helst, passande till alla
maskinkonstruktioner och belastningsförhållanden.
Gummit kan fritt deformeras och dess fjädringsförmåga
fullt utnyttjas; dämpningsförmågan är stor och några
genomgående metalldelar förekomma ej.
Trots gummi-metall-elementets stora
anpassningsförmåga och mångsidiga användbarhet har det hittills
86
15 aug. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
