Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mekanik.
felsen borde vara en ultima ratio. Man kan i många
fall nedsätta rörelsernas amplituder genom
omplacering av gummikropparna. Härmed skall ej vara sagt,
att fjädringen måste göras styvare. Det har tvärtom
visat sig, att en mjukare fjädring med förbättrade
resonansförhållanden bidragit till en minskning av
amplituderna, så märkligt detta må synas i första
ögonblicket. Man får komma ihåg, att amplituderna
till stor del bero på skillnaden mellan driftvarvtal och
maskinmassans egensvängningstal.
Hjälpkonstruktioner versus anpassning.
Uppställas i drift befintliga maskiner eller äldre
maskintyper på gummi, måste i regel en mer eller
mindre primitiv och föga tilltalande
hjälpkonstruk-tion användas, i syfte att ackommodera
gummimetall-elementen. En dylik hjälpkonstruktion, som i sin
enklaste form utgöres av balkar eller vinkeljärn, kan
naturligtvis fylla sitt ändamål, blott den konstrueras
med hänsyn till svängningskraven. Felaktigt
konstruerade hjälpkonstruktioner kunna framkalla
okontrollerbara och mycket obehagliga resonansfenomen.
En sådan hjälpkonstruktion kan emellertid aldrig
ge idealiska förhållanden och bör under inga
omständigheter användas för maskiner, som nykonstrueras.
Här böra fästorganen anpassas till den elementtyp
och det elementläge, som enligt beräkningarna blir
effektivast i svängningshänseende. Som redan
anförts blir det även billigast i längden att från början
konstruera maskinen för uppställningen på
gummielement. Naturligtvis bör maskinen först beräknas
med tanke på svängningsförhållandena. Sedan böra
de element väljas som anses bäst ur
vibrationsdämp-ningssynpunkt. Först därefter böra fästorganen och
maskinens allmänna anordning utarbetas i detalj.
En dylik arbetsgång kräver samarbete från första
stund mellan konstruktören och en
vibrationsspecialist. Det är ofta svårt för den senare att på ett
försenat stadium rädda en vibrationsbenägen
konstruktion genom inkopplandet av gummikroppar, för vilka
fästorganen ej äro avsedda.
Gummi-metallelementet är ett relativt nytt
konstruktionselement, som självfallet kräver en viss
anpassning. Ju mera intensivt och målmedvetet denna
anpassning sker, desto tidigare kommer
maskintekniken i tillfälle att avlägsna vibrationernas skadliga
inverkan på maskinernas livslängd och
arbetsprestation, och desto mera framgångsrikt kan kampen föras
mot oljudets enerverande inverkan på människorna,
som bo och arbeta i industrisamhällena. Denna
anpassning måste naturligtvis gå hand i hand med
ytterligare utveckling och förbättring av
gummi-metallelementet, som dock redan nu nått en mycket
hög standard och nära nog obegränsade
användningsmöjligheter.
Vad som i detta syfte kräves, är ett intimt
samarbete mellan gummielementens framställare och
maskinernas konstruktörer. Hittills har detta
samarbete i stort sett bestått i mera tillfälliga
meningsutbyten. I framtiden borde samarbetet antaga en mera
varaktig karaktär.
Gummitekniken har lämnat ett ytterst värdefullt
bidrag i form av ett nytt konstruktionselement, och
maskinteknikens uppgift blir numera att i praktiken
acceptera detta konstruktionselement.
Teorien för termobimetaller.
Av E. V. VIDEGREN.
A. Inledning.
överklädd metall.
Om tvenne olikartade metall- eller legeringsplattor,
vilka vid en viss högre temperatur äro smidbara och
inbördes svetsbara, under utprovade förhållanden få
passera mellan metallvalsar, förbindas de två
plattorna fast med varandra och reduceras samtidigt deras
gemensamma tjocklek. Efter ytterligare kall
valsning, utglödgning, kallvalsning och planing förutom
onämnda mellankommande behandlingar erhålles en
tvåskiktad metallplåt, som kan göras olika i
avseende på dimensions-, hårdhets- m. fi. förhållanden.
Sagda produkt kallas bimetall eller överklädd metall.
Efter samma idé kan även framställas trimetall eller
tvåsidigt överklädd metall.
Termobimetall.
En bimetalls två parter kunna väljas så, att de
hava olika utvidgningskoefficienter för uppvärmning
jämte andra erforderliga egenskaper, såsom nog
form-fasthet vid ifrågakommande temperaturer.
Uppvärmes en strimla av dylik bimetall från vanlig rums-
temperatur, då strimlan till formen är plan, till en
högre temperatur, kommer strimlan, t. f. a. olikheten
i värmeutvidgning hos parterna och enär denna
utvidgning för vardera parten är likformig i alla
riktningar, att antaga en sfäriskt välvd eller böjd form,
som framträder starkast i strimlans längdriktning.
Denna bimetallens egenskap har man utnyttjat vid
fysikaliska apparater och instrument, elektriska och
mekaniska regleringsanordningar etc. De speciella
krav, vilka dessa arter av bimetall måste fylla, hava
förskaffat dem benämningen termobimetaller, vilka
här skola närmare behandlas.
Termobimetallen skall utmärka sig genom
egenskapen, att dess formförändring vid en ändring av
metallens temperatur från en lägsta gränstemperatur till en
högsta sådan stadigt går i samma riktning och kan
i ett praktiskt taget obegränsat antal fall exakt
reproduceras med avseende på storlek och den mot
förändringen svarande kraft, som erfordras för att i form
av tryck eller dragning återföra den kalla eller varma
bimetallen till utgångsläget vid dess
framställningstemperatur och hålla den där i praktiskt taget
obegränsad tid.
21 nov. 1942
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
