Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
FACKAVDELNING
MEKANIK
HÄFTE 10 Redaktör TORSTEN WIDELL 17 OKT. 1942
INNEHÅLL: Kälsvetsar i bärkonstruktioner, av Joel Björklund.—• Teorien för termobimetaller, av E. V.
Videgren. — Föreningsmeddelanden. — Litteratur.
Kälsvetsar i bärkonstruktioner.
Av JOEL BJÖRKLUND.
Ett av de områden, där svetsmetoden under senare
år funnit en riklig tillämpning, omfattar
tillverkningen av bärkonstruktioner av skilda slag. Vid
utförandet av järnkonstruktioner såväl för
byggnadsindustrien som för transportanordningar, broar och
andra konstruktioner, som skola tjänstgöra som
bärorgan, har svetsningen visat sig innebära många
fördelar framför tidigare använda metoder för
sammanfogning.
Tillämpningen av svetsmetoden har givetvis
nödvändiggjort en omläggning av tidigare
konstruktionsprinciper resp. en utveckling av nya, för att de
fördelar, som ligga i metoden helt skola kunna
utnyttjas. Man kan skönja en utveckling utefter tvenne
linjer, och särskilt då det gäller
fackverkskonstruktioner står konstruktören ofta inför valet av den ena
eller den andra.
Av dessa båda linjer kännetecknas den ena av
användningen av s. k. kälsvetsar och den andra av
att s. k. stumsvetsar utbildas. Givetvis kan man ej
tala om en renodling av den ena eller andra
svets-typen för en viss konstruktion, utan i allmänhet
förekomma båda typerna. Men det oaktat kan man
tala om tvenne skilda linjer, ty ofta står
konstruktören inför valet av endera typen för de viktigaste
fogarna, vilka ju äro de för konstruktionens
ändamålsenlighet utslagsgivande.
Oaktat hittills gjorda undersökningar otvivelaktigt
visat stumsvetsens överlägsenhet över kälsvetsen i
flera avseenden, är dock användningen av den
senare berättigad i många fall. Särskilt för vissa
fackverkskonstruktioner kan den vara att föredraga
framför stumsvetsen. Detta sammanhänger med den
omständigheten, att "tillämningen" av materialet blir
väsentligt dyrare vid användning av stumsvetsar än
vid kälsvetsar. Man måste därför i många fall räkna
med högre tillverkningskostnader för en
fackverkskonstruktion med stumsvetsar.
Häremot står den fördelen hos en stumsvetsad
konstruktion, att denna vid riktigt utförande och med
ett minimum av erforderligt material har en större
hållfasthet särskilt vid variabla belastningar.
Absolut taget är det givetvis möjligt att göra den
käl-svetsade konstruktionen tillräckligt hållbar även för
variabla belastningar genom en rikligare
dimensionering, men då måste man naturligtvis taga en höjning
av den egna vikten med i köpet. Man måste vid valet
av svetstyp sålunda avväga de olika kostnaderna
mot varandra och även bedöma värdet av en låg
egenvikt hos konstruktionen.
Avsikten med denna artikel är emellertid icke att
gå in på de frågor, som ha samband med denna
bedömning vid tillämpningen av de båda svetstyperna,
utan att söka behandla ett par frågor, som kunna
vara ägnade att klarlägga erforderliga dimensioner
hos kälsvetsen. Dylika frågor måste givetvis lösas,
innan man överhuvudtaget kan träffa ett riktigt val
av svetstyp.
En kälsvets kan liksom en stumsvets läggas såväl
i kraftens längdriktning som i dess tvärriktning. Den
tvärgående kälsvetsen har för kraftöverföring endast
underordnad betydelse och kan i varje fall ej
användas som ett alternativ till en stumsvets. Den
längsgående kälsvetsen har ofantligt mycket större
tillämpning i verkliga kraftförband, och man kan
därför inskränka sig till en behandling uteslutande av
denna svetstyp.
Det ligger i sakens natur, att en kälsvets aldrig
kan förbinda ytor som ligga i samma plan, utan att
ytorna tvärtom måste bilda en viss vinkel mot
varandra (ej gärna under 60 à 70°). I kraftförband
fordra dessutom såväl teoretiska som praktiska
förhållanden, att tvenne kälsvetsar läggas helst
symmetriskt i förhållande till sektionens tyngdpunktslinje.
Kälsvetsarna komma sålunda att ligga vid
ytterkanterna av åtminstone den ena av de delar, som
sammanfogas. Stora ytor av de sektioner som skola
förbindas, bliva således icke omedelbart förbundna
med varandra, och kraftlinjerna uppvisa därför
delvis kraftiga utböjningar åt sidorna. Hela kraften
måste föras över i ett annat plan genom
svetsarna vid sidan av den ena sektionen. Denna
kraftöverföring måste ske under starkt koncentrerade
formförändringar huvudsakligen i själva svetsarna,
och en följd härav måste bli, att en viss förskjutning
mellan de båda sammanfogade delarna uppkommer.
Vid belastningen sker dessutom en formförändring av
de sammansvetsade delarna.
När man gör dessa reflexioner uppkommer lätt
frågan, hur spänningen fördelar sig i en kälsvets,
och man får väl då medgiva, att det på deduktiv väg
knappast är möjligt att nå ett resultat, som kan bliva
19 sept. 1942
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
