Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tabell 1. Metaller och legeringar såsom parter i termobimetaller.
Sort Sammansättning Metaller % Spec. vikt Sm.-pkt "C UtvidgningakoefTicient X 10 6 20°—100° 20°—200° 20°—300° Elastieitetsmodyl X 106, kg/cm i I 20 °C 100 °C 200 °C Spec. värme, C, cal / g-’C Sp. el. motst. q0 Ohm ■ mm 2 m t-koeff. föreo A ■ 10» [-Värme-ledn.-förm.-] {+Värme- ledn.- förm.+} q cal/cm • °C • sek.
i
Heræus-legering ...........Fe 68 Ni 27 Mo 5 8,2 1 475 19 19,5 20 1,63 c>o 1,60 cv> 1.55 0,n 0,82 0,55 0,03
Resistin ...................Cu85Mnl5 8,3 920 18 19 20 1,18 cxjI-14 oo 1.07 0,098 0,50 0,2 cv>0,O5
Koppar ...................Cu 99,8 8,9 1 080 17,7 17,8 18,6 1,25 1,21 1,15 0,091 0,017 3,8 0,90
Järnbrons .................Cu 99 Fe 1 8,9 1 085 17,7 17,8 18,5 1,27 1,21 1,15 0,094 0,065 3,8 0,43
Rostfritt stål ..............Fe 73 Cr 18 Ni 8, rest 1 7,88 1 400 16,2 17,2 18,3 1,94 oo 1>88 cv> l.»o 0,12 0,75 mycketlåg 0,045
Kopparnickel ..............Cu 80 Ni 20 8,9 1 150 15,2 15,6 16,i 1,3 cv>l»26 oo 1,20 0,n 0,27 1 0,087
Alumin.-brons Ba 83 .......Cu 93,4 Al 6 Mn 0,6 8 1 050 14,5 15,4 16,4 1,2 ool^s cv> l.o» °.ll0 0,15 3,8 0,18
Nickel ....................Ni 99 8,8 1450 13,3 13,8 14,3 2,o ^ 1,95 cv>l>86 0,109 0,086 5 0,142
Armcojärn ................Fe 99,75 7,8 1 500 11,6 12,5 13 2,07 2,02 1,96 0,n 0,15 5 0,13
Kromstål .................Fe 81,7 Cr 17, rest 1,30 7,75 1485 10 10,5 11 2,3 cv> 2,27 cv>2>20 0,n O,60 mycketlåg 0,065
Heræus-legering ...........Fe 58 Ni 42 8,2 1 450 4,5 4,9 5,3 1,43 cv) 1,40 ^ 1,37 0,11 0,64 1,3 0,03
luvar .....................Fe 64 Ni 36 8,4 1 450 1,4 3,4 6,7 1,45 cv>1.43 cvjI.38 0,11 0,85 1,2 0,03
sträcka av 10 cm på 0.001 % när, som motsvarar en
mätkänslighet av 0,001 • 0,01 • 100 = 0,001 mm. Alltså
kunde man säkert avgöra, om aeg för denna Cu var
420
så låg som ca —— = 63 kg/cm2. Man har i
verklig-6,7
heten konstaterat, att denna mjuka och renaste
koppar har mycket låg elasticitet.
Såsom elasticiteten definierats här måste den vara
stor i samma mån som den specifika medelkraft,
vilken är erforderlig för kristallens deformation
genom skjuvning i olika atomplanriktningar och mer
eller mindre av tvillingkristallbildning relativt vissa
planriktningar. Den specifika medelkraften återigen
är beroende av atomernas art, relativa ställning i
grannplanen, betraktade två och två, grannplanens
låsning genom tillsättningar i atomplanen och
temperatur.
Om den förutsatta sträckbelastningen av
metallstaven ökas utöver elasticitetsgränsen, börjar en inre
och därför utåt framträdande deformation, som,
förutom elastisk, är uppkommen genom
atomplanglid-ningar och vridningar av kristallpartier med bildning
av tvillingkristaller, ty dessa erfordra en relativt
ringa specifik belastning jämfört med den specifika
belastning, som erfordras för att på tvären slita isär
flera parallella atomplan eller oregelbundet blandade
atomer, såsom i eutektikumfyllning mellan kristaller
eller genom kallbearbetning söndersmulade kristaller.
Denna inre böjnings-, vridnings-, glidnings- och
isärslitningsdeformation innebär metallens gradvisa
amorfisering och ju mer den fortskrider, desto mer
måste deformationen komma att utgöras av
atom-plansönderdelning på tvären, varför totalbelastningen
på den deformerade stavsektionen måste stegras för
att åstadkomma fortsatt stavförlängning och
sektionsminskning.
Om det icke behövde tagas hänsyn till den
sistnämndas stora betydelse, kunde man vänta sig, att
förlängningstillväxten från och med tillståndet, då
belastningen fallit ned från den belastning, som vid
göt järn betecknas såsom övre sträckgräns till den
undre sträckgränsen (som väl även utan fel kunde
kallas verklig elasticitetsgräns), skulle avtaga med
varje lika belastningstillsats, så att man slutligen ej
finge någon tillväxt av förlängningen utan blott
bristning. Till följd av den med förlängningen
nödvändigt sammanhängande sektionsminskningen, som
vanligen gynnas vid provstavens mitt, blir förloppet ej
sådant som det nyss tecknade, utan förhållandet
AX : Ag stegras, vilket leder till en kontraktion av
provstaven vid det ställe, där brottet sker.
Men erfarenheten visar även, att Al: Aa
genomgående stegras, om tiden At för tillväxten Aa ökas,
vilket torde följa därav att atomlägesväxlingar
erhålla en större betydelse vid långtidsbelastning.
Detta förhållande har framtvungit provningsmässig
bestämning av långtidssträckgräns för de i praktiken
under sådana förhållanden använda metallerna, att
sträckgränsen eller en andel därav må utgöra den
tillåtna belastningen.
Resultatet av dylika tidssträckgränsbestämningar,
som kunna utföras för metaller i olika
provningsskick [såsom kristalliniskt (mjukt); härdat;
kallbear-betat, varigenom mer amorfiserat; vid högre [-temperaturer],-] {+tempera-
turer],+} kunna uppgivas på olika sätt, exempelvis för
sträckning:
17 okt. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
