Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Tabell 2. Termobimetaller.
Part (Halv- helhård) Termobimetall för
permanent funktionshållbarhet vid tidsbegränsad funktionshållbarhet vid
20° C k6 kg/cm2 300° C k6 kg/cm 2 20° C k6 kg/cm 2 300° C k6 kg/cm2
Fe 68 ’%, Ni 27 %, Mo 5 % .................... 1000 1000 4 000 4 000
Resistin (enl. tab. 1) .......................... 350 300 1 700 1500
Koppar (Cu 99,7 %) .......................... 200 175 (150°) 1000 800 (200°)
Järnbrons (enl. tab. 1) ........................ 300 250 1500 1200
Rostfritt stål (enl. tab. 1) .................. 800 800 3 200 3 200
Kopparnickel ( „ „ 1) .................. 400 350 1800 1600
Aluminiumbrons ( „ „ 1) .................. 500 350 2 000 1500
Nickel ( „ „ 1) .................. 1000 800 4 000 4 000
Armcojärn ( „ „ 1) .................. 430 400 1 800 1800
Götjärn (C < 0,5 %) .......................... 550 550 3 000 3 000
Götstål (C > 0,5 %) .......................... 750 750 3 500 3 500
Kromstål (enl. tab. 1) ......................... 900 900 4 000 4 000
Fe 58 %, Ni 42 % ............................ 900 900 4 000 4 000
Invar ......................................... 800 800 3 500 3 500
Mässing (Cu 70 %, Zn 30 %).................. 350 270 (200°) 1 500 1200
(Cu 60 %, Zn 40 %).................. 350 270 (200°) 1500 1200
Tombak (Cu 85 %, Zn 15 %) ................... 350 270 (200°) 1500 1200
Brons (Cu 95 %, Sn 5 %).................. 350 270 (200°) 1500 1200
Zink (renlegerad) ............................. 100 (20°) 80 (50°) — —
Dessa belastningar äro dock så
höga, att de ej kunna läggas till
grund för praktiska behov.
Man kan därför genom studie och jämförelse av de
erhållna diagrammen (vid behov förlängning av
kurvorna) finna, vilken hårdhetsgrad för metallen är
lämplig att använda. Det är intet annat än hänsyn
till gruppen n, r och d i ekv. 36 c, som hindrar att
för det godkända materialet sätta in ett lägre värde
på kyridn än det funna o0 varigenom hållbarhetstiden
ökas (—kanske till onödig längd).
Här ventilerade synpunkter böra även anläggas vid
val av bimetallernas hårdhetsgrad, varigenom man i
lämpliga fall kan giva termobimetallen betydligt
utvidgat temperaturomfång. Detta gäller dock blott för
sådana konstruktioner, vid vilka bimetallen endast
under en kort andel av konstruktionens beräknade
hållbarhetstid befinner sig upphettad till det speciella
temperaturfångets övre gräns.
Man måste nämligen göra sig den frågan: varför
undergå kallbearbetade, hårdgjorda metaller en
fortgående om än långsam töjning, fastän de epdast
utsättas för elasticitetsgräns (strängt taget ingen
bestämd gräns, enär den, såsom vid ex. med bronstråd,
erhålles preliminärt genom korttidsdragprov) och
därunder liggande spänning? Detta är så mycket
mer beaktansvärt som töjningen kunde betraktas som
en ytterligare kallbearbetning av
elasticitetsgräns-stegrande inflytande. Töjningen är verkan, ej
orsak. Det är den fortsatta belastningen, som gynnar
omständliga och kanhända i längden farliga
atom-lägesväxlingar och hela komplexglidningar. Den i
detta tillstånd varande metallen förhåller sig som en
amorf, seg kropp, ex. beck, asfalt eller liknande, som
fortsätter att flyta, fastän trycket minskar till en
bråkdel av det ursprungliga. Detta betyder, tillämpat
på en termobimetall, att man ej kan påräkna
permanenta egenskaper hos en dylik vars
temperaturområde antagits så omfattande, att någondera parten får
påkänningar, som motsvara "elasticitetsgränsen" för
hårdgj ort, till stor del amorft materiel. För att få
permanent funktionsduglighet hos en bimetall måste
man, trots det, att metallen bör vara hårdgjord genom
kallbearbetning, nöja sig med en påkänning, som
ligger under den värmebehandlade, rekristalliserade,
mjuka metallens elasticitetsgräns och som med
tillhjälp av ekv. 7 ger bimetallens "temperaturområde",
definierat i avd. B. 1.
Denna avdelning kan lämpligen avslutas med
följande tabell över värden på (kb) oo ) i ekv. 7,
\0,S85/
vilka erhållits från olika källor och väl kunna anses
tillåtna under de förutsättningar, som finnas angivna
i tabellen (tabell 2).
c. Om termobimetallens leveransskick och
användningssätt.
Termobimetallen levereras i form av plåt eller band,
i blankt, mer eller mindre hårdvalsat tillstånd och i
önskad tjocklek och bredd.
Termobimetallen, av olika sammansättning,
användes mest i olika form av strimlor, såsom raka, böjda
(med eller utan korrugering), spiralböjda,
skruvvin-delböjda, infästade vid ena änden på sådant sätt, att
infästningen ej hindrar de två parternas
skjuvnings-rörelse, eller stödda mellan ett lager vid vardera
änden, fjädrande vid den ena. Användning av
korrugerad strimla möjliggör användning av fasta lager.
Metallen får ej utsättas för skarpa, obehövliga
böjningar och ej heller för temperaturer, överstigande
den angivna maximaltemperaturen, alltså ej för
hårdlödning eller mjuklödning. Metallens uppvärmning
för att bringas till funktion kan ske genom den
omgivande gasens eller vätskans förmedling eller genom
el. ström, som passerar bimetallen eller en
motståndsledning längs bimetallytan. Sker uppvärmningen
genom elektr. ström i bimetallen, böra parterna hava
högt spec. el. ledningsmotstånd.
Bimetallstrimlor, som äro känsliga för
korroderan-de inflytande, ex. röstning, måste skyddas däremot
genom lämplig ytbehandling, såsom galvanisk
förnickling eller försilvring.
114
19 sept. 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
