Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
och (64), och med dessa värden
insatta i de föregående formlerna
erhålles skjuvkraft och skjuvspänning
även för balksektioner, bestående
av tre delar och med symmetrisk
form.
C. Experimentella undersökningar
och konklusioner.
Fördelningen av
skjuvspänning-en i fogen blir som av den
förestående utredningen framgår i
väsentlig mån beroende av produkten ocl,
som är direkt proportionell mot
svetsens längd och står i omvänt
förhållande till sektionens
dimensioner och form. oc innehåller
dessutom under rotmärket förhållandet
7*z,a
k2a
E ’
Ju större k är, ju stelare
svetsen sålunda är, desto ojämnare
blir fördelningen. Utan att k är
bekant, kan man icke bestämma
spänningsfördelningen.
Det är vidare nödvändigt att
experimentellt fastställa, huruvida
man vid anslutning av stavar, som äro belastade i
längdriktningen, måste räkna med en över ytorna
jämnt fördelad kraft eller om kraftfördelningen följer
det i ekv. (2) antagna förhållandet eller eventuellt
något annat.
Författaren har icke varit i tillfälle utföra härför
erforderliga undersökningar, vilka måste bli ganska
omfattande, om eventuella variationer av k och andra
faktorer skola bestämmas. För att erhålla en
ungefärlig uppfattning om föreliggande förhållanden har
dock ett par försök utförts, av vilka några slutsatser
kunna dragas, och huvuddragen av dessa försök
skola här relateras.
Bestämningen av k kan ske t. e. om man svetsar
samman två stavar med relativt stora dimensioner
medelst mycket korta svetsar och genom
töjnings-mätningar vid svetsarnas ändar uppmäter
förskjutningen mellan stavarna. Vid den korta svetsen och
de i förhållande till svetsens tjocklek stora
dimensionerna hos stavarna, kan man räkna med en
praktiskt taget jämn fördelning av spänningen.
Vid ett försök, som gjorts på detta sätt och vid
vilket töjningarna mättes medelst Mårtens
spegelapparat, kunde dock ej töjningarna uppmätas
tillräckligt noggrant. Töjningarna vid de båda ändarna
av svetsarna uppvisade väsentliga avvikelser
sinsemellan, och mätvärdena voro tydligen i hög grad
influerade av andra faktorer än töjningen i svetsarna,
sannolikt av inspänningsmoment vid provmaskinens
backar.
Ett annat försök gjordes med ett svetsförband
enligt fig. 33. Vid såväl detta som det följande
utgjordes materialet av St 37, som glödgats eftei
svetsningen. Genom att mäta töjningarna dels vid
de båda ändarna av svetsarna och dels på det ställe,
o
där spänningen är lägst, kunna såväl k som „ be-
oc2
stämmas.
Den punkt av svetsen, där den lägsta spänningen
uppkommer kan bestämmas genom differentiering av
ekv. (7), och blir
I .
x = ——ln
2oc
1-
ß
(l-<
-ocl\
(67)
och den lägsta spänningen är
Focl
x . = 2
mm M
[exl— e~al)2al
ß\ [JX.I
„21
_— ocl
Om man vid försöken begagnar stavar av ej alltför
skiljaktiga dimensioner, kan x rätt noggrant
fastställas även om man ej i förväg kunnat uppskatta
ocl och k till rätta värden.
För töjningsmätningen användes klockindikatorer,
vilkas utslag genom ett hävarmssystem kunde göras
10—13 gånger större än själva töjningen. Även vid
detta försök kunde ej undvikas, att mätningarna vid
svetsarnas ändar influerades av biomständigheter,
varför dessa mätningar ej kunna begagnas.
Däremot visade mätningarna i närheten av
svetsens mitt bättre resultat. För olika belastningar
fanns god överensstämmeles mellan mätningarna och
antagandet om proportionalitet mellan töjning och
spänning. Fig. 34 visar de mätta värdena.
För det svetsförband det här är fråga om är
1 \k2a
oc’
= (A
U
+
AJ E
om spänningen är jämnt fördelad i ytorna och
hi2\k2a
/ 2 1 As2\
\T1 + Ta + l^j
om de båda ytterstavarna dessutom påverkas av ett
böjande moment, medan den inre har jämn
fördelning.
I båda fallen är
ß — %
k2a
ÄJs
Vid användningen av dessa värden skall man
räkna med den kraft, som uppkommer i den ena av
de båda parallella strävorna.
I föreliggande fall är således
(2 , 1 \ k2a A k2a
ll + MhiT =1’214–-
eller ock
E
oc■
12 1
(7 + T-T + ;
4
Q.o/<~> cm
1,4
_12 \ k2a _
3,354
k2a
E
0,0/t
0.0/2
0,0/0
0,003
-O, oai
O.00V
Qooi-
/ooo 2ooo 3ooo Vooo Sooo töoookg
Fig. 34. Töjningar vid mitten av svetsen
av provstav enligt fig. 33
134
19 sept. 1942
Fig. 33.
Provstav för dragprov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
