- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Skeppsbyggnadskonst och flygteknik /
44

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Ti dskri ft

Fig. 31. Foto av
provisorisk
mo-dellfräsmaskin.

verkade av Asea i Västerås, och denna firma har på
ett synnerligen tillfredsställande sätt utfört detta
mycket speciella uppdrag.

Fartygsmodeller tillverkas vanligen av paraffin,
och det är vår avsikt att också använda detta
material. Vi hava sålunda beställt en speciell
fräsmaskin för tillverkning av paraffinmodeller hos
firman R, W. Munro i London. Denna firma har byggt
dylika maskiner till engelska försöksanstalter samt till
skeppsprovningsanstalten i Trondheim. Modellfräsen
var klar för leverans under sommaren 1940, men
krigets utveckling omöjliggjorde leveransen. Vi måste
alltså tills vidare tillverka våra modeller för hand,
och som material var då endast trä användbart. Bäst
är lätt och mjuk mahogny, men den svenska furan
ger även ett fullgott material. Tillverkningsmetoden
är den vanliga. Man limmar ihop skikt för skikt,
vilkas tjocklek är vattenliiijeavståndet och vilkas
ytterkontur är vattenlinjen. Det visade sig snart, att
denna metod blev tidsödande och dyrbar, då det
gällde att bygga modeller med precision. Vi beslöto
därför att bygga en provisorisk fräsmaskin (fig. 30)
i avvaktan på leverans av den engelska, Genom
tillmötesgående från Chalmers tekniska högskolas rektor
fingo vi gratis övertaga en bordhyvel från högskolans
verkstad. I denna hyvel hade vi en god början, med
ett bra fundament och ett kraftigt bord 1 med
kugg-stångsmatning 2. Bordet förlängdes åt ena hållet för
att 6—7 meters modeller skulle få plats.
Förlängningen uppbäres av ett hjul, som löper på en räls.
Avståndet mellan stativen för vertikalsliderna
ökades, så att 1 meter breda modeller kunde fräsas. I
övre ändan på stativen fastbultades ett tvärstycke 3.
De två frässpindlarna 4 äro för hand vertikalt
höj-och sänkbart fastklämda på var sin lilla vagn 5, som
med kullager rullar på tvärstycket. Frasen 6 består
av 4 st. snabbstålsskär och är 150 mm i diameter. Den
drives av en motor 7, som sitter i övre änden av
spindeln. Motorn utvecklar 500 watt vid 3 000 varv/min.
Frässpindlarna röra sig båda samtidigt utåt eller inåt
med hjälp av en i ena ändan höger- och i andra ändan
vänstergängad spindel 8. Spindeln vrides runt för
hand med hjälp av en ratt 9. Vid fräsbordets ena
sida är utbyggt ett bord 10, på vilket linjeritningen
lägges. Linjerna äro gjorda i samma skala som
modellen. En cirkulär celluloidschablon 11 med
samma diameter som fräsarna (150 mm) är fästad till
närmaste frässpindelvagn. Linjeritningen
upplägges, så att spantritsar och mittlinje ligga riktigt i för-

hållande till modellen. Vid fräsning igångsattes först
fräsar och bord. Sedan vrider man den förut nämnda
höger- och vänstergängade spindeln, så att
schablonen ständigt tangerar vattenlinjen. På detta sätt
överföres vattenlinjen till modellen. I fig. 31 visas
ett foto av fräsmaskinen. För att minska arbetet vid
ihoplimning av modellen göras limskikten mycket
tjocka. Arbetsmån för fräsen är ungefär 10 mm.
Frässkikten bruka hållas ca 10—25 mm. De
överskjutande trappstegsformade träpartierna (12 i fig.
30) efter fräsningen borthyvlas för hand. Efter
putsning med sandpapper är så modellen klar för målning.

På senare tid hava försök med självdrivna
modeller blivit mer och mer aktuella. Jag skall därför
i detta sammanhang även säga några ord om
tillverkningen av modellpropellrar. Propellrarna gjutas av
en legering av bly, antimon, tenn och vismut.
Gjutformarna äro av gips. Den gjutna propellern
bearbetas för hand genom filning till en noggrannhet av
± 0,05 mm. Under filningsarbetet måste propellern
kontrollmätas ett flertal gånger. Till sist putsas den
med finkornig smärgelduk och polermedel.

Den mätmaskin (fig. 32), som användes för
kontrollmätningar, hava vi tillverkat själva genom att
bygga om en gammal revolversvarv. Propellern
upp-sättes på en dorn och kan vridas runt medelst en
snäckväxel 1. På en skala 2 avläses vridningsvinkeln.
Mätspetsarna 3 och 4 för tryck- och sugsidan äro
inställbara på olika avstånd från propellercentrum.
Spetsarna äro blott rörliga parallellt med
propelleraxelns riktning. Bladsektionernas stigning 5 anger
inätspetsen för trycksidan, och genom att mäta
relativa förskjutningen 6 mellan spetsarna erhålles
bladens tjocklek parallellt med propelleraxeln och alltså
ej den verkliga tjockleken. Fig. 33 visar ett foto av
mätmaskinen.

Det har visat sig, att vi även för
propellertillverkning måste anskaffa ett maskinellt hjälpmedel för
att nedbringa arbetstid och tillverkningskostnad. Vi
äro därför för närvarande sysselsatta med att kon-

Fig. 33. Foto av apparat för uppmätning av propellrar.

44

16 maj 1942

Fig. 32. Apparat för uppmätning av propellrar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:27:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1942s/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free