- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Skeppsbyggnadskonst och flygteknik /
89

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik

förr eller senare blir absolut, i synnerhet vid brist på
material. Detta är nog en mycket svårknäckt fråga?

Civilingenjör Sten Hæger: De fall, som jag nämnde,
där vi kapade och svetsade, rörde sig mest om skott
och bordläggningsplåtar, spant, däcksplåtar och
däckshus osv. Det blir kanske svårt att sätta in ett svetsat
mellanstycke mellan för- och akterskeppet. Det skulle nog
se underligt ut. Försök härutinnan hava ännu ej gjorts.

Direktör Nils Rogberg: Under de sista åren har man
ju fått rätt många belägg för att de av
klassificeringssällskapen föreskrivna vanliga isförstärkningarna äro
av mycket ringa värde. Det skulle ur många
synpunkter, icke minst med hänsyn till nödvändigheten av att
under nuvarande förhållanden upprätthålla Sveriges
sjöfart på Östersjön så länge som möjligt, vara
önskvärt att man finge rationellare normer för
isförstärkningarna. Den utredning, som gjorts av
isbrytarsakkun-niga, har visat, att de svenska fartyg, som i verklig
mening kunna betraktas som isförstärkta, äro ytterst få,
högst ett tiotal. Erfarenheterna från de senaste
isvintrarna hava visat, att dessa fartyg klarat sig relativt bra,
medan de fartyg, som endast varit isförstärkta enligt
respektive klassificeringssällskaps fordringar, fått
mycket svåra skador. Det är att hoppas, att de vunna
erfarenheterna skola kunna tjäna som grundval för
utarbetandet av mera ändamålsenliga
isförstärkningsbestäm-melser och att dessa bliva fastställda av
klassificeringssällskapen. Härtill fordras emellertid initiativ från de
nordiska länderna, för vilka frågan har en särskild
betydelse.

Civilingenjör Viktor Schreil: Med anledning av
ingenjör Hægers intressanta föredrag skulle jag i detta

(Forts, på sid. 91.)

Bilderna, fig. III, 1—4, visa ett lastfartyg på 2.360
tons d. w., skadat vid explosion av en magnetisk mina
den 21 juli 1940.

Som synes å bilderna 1 och 2, blev fartygets
bordläggning på grund av explosionstrycket hårt intryckt
mellan varje spant, alltså samma utseende på skadan
som om detta varit utsatt för en hård ispressning.

Fig. III, 2.

Bilderna 3 och 4 visa, huru inventarierna på grund
av den hårda stöten kastats åt alla sidor.

På grund av den hårda och hastiga stöten, som en
minexplosion åstadkommer, så hava alla maskindelar
av tackjärn, vilka äro fastbultade i skrpvet,
benägenhet att spricka, såsom maskinramar, kolonner, fötter
för hjälpmaskiner, bockar och bottenplattor för
däcksvinschar etc.

Kostnaderna för detta fartygs reparation gick till
ca 400 000 kronor med en arbetstid av 6 månader.

Fig. III, 3. Fig. III, 4.

19 sept. 1942

89

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:27:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1942s/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free