Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
"Medför modernt skeppsbyggeri krav på ändrade
bestämmelser å skrovmaterial?"
Inlägg av bergsingeniör PER MATTON-SJÖBERG, Domnarvet.
I ett föredrag med ovanstående titel, hållet vid
Svenska teknologföreningens avdelning för
Skeppsbyggnadskonst vårmöte den 22 maj 1942 och
publicerat i Teknisk tidskrift, häfte 33, 15 aug. 1942
(Skeppsbyggnadskonst häfte 8), har varvsingenjör
,R, Fredrikson framlagt några mycket intressanta
synpunkter på fartygsmaterialet och dess egenskaper.
Till såväl föredraget som den efterföljande
diskussionen vore en hel del att säga. I det följande skola
emellertid endast några mera väsentliga punkter
tagas upp till behandling, då det skulle föra alldeles
för långt att ingående behandla hela det
problemkomplex, föredraget innefattar.
Ingenjör Fredrikson påtalar, att inga gränser äro
uppställda för fartygsmaterialets kemiska
sammansättning. I själva verket är det dock så, att
klassificeringssällskapens fordringar på hållfasthet,
förlängning och bockning ställa ganska snäva gränser
för materialets analys. Bestämmelserna om 41—50
kg/mm2 hållfasthet med 20 % resp. 16 %
förlängning för plåt över resp. under 9 mm tjocklek giver
för plåt av de inom skeppsbyggeriet vanligen
förekommande tjocklekarna (8—25 mm) en kolhalt av
0,15—0.32 à 0.124 % och en manganhalt av 0,40—0,.eo
à 0,65 %, varvid de lägre värdena gälla för tunnare
och de högre för tjockare plåt. Vid kalif
länsnings-plåt, där hållfasthetsvariationerna endast få uppgå
till 6 kg/mm2 (41—47 kg/mm2), måste analyserna
innehållas synnerligen noga, om
hållfasthetsfordring-aråa skola kunna uppfyllas.
De angivna analyserna äro medelanalyser på plåt
eller stångmaterial. Stål är emellertid icke något
homogent material, utan halterna av kol, kisel,
mangan, fosfor och svavel variera i olika punkter
av götet. Kol-, fosfor- och svavelhalterna kunna i
stort sett sägas stiga dels från ytan mot centrum
av götet, dels från götets rot mot dess topp. Man
strävar naturligtvis att hålla dessa s. k. segringar
så små som möjligt, men de kunna aldrig helt
undvikas.
Detta förklarar, att ingenjör Fredrikson kunnat
finna en kolhalt av 0.35 % i en plåt, som höll
Lloyd’s fordringar. Om detta värde vore
medel-analys för plåten, skulle denna hava en hållfasthet
av ca 55 kg/mm2, dvs. vara alldeles för hård. Det
troliga är, att provet tagits ut i en punkt av plåten,
som härrör från götets övre del, just inom det lilla
område, där kolhalten har sitt maximum. Analysen
är alltså inte representativ för plåten, som sannolikt
har en medelanalys av ca 0,559 à 0,22 % kol.
Material av den analys, som angivits för
amerikansk och ungersk plåt, märke Al och Ul, håller
icke klassens fordringar på hållfasthet. De i tabell 4
visade hållfasthetssiffrorna äro också i knappaste
laget. Även här kan provtagningen hava spelat in,
plåtarnas medelanalys kan vara något högre, än vad
som framgår av siffrorna i tabell 5.
Fosforhalten begränsas i viss mån av bockproven.
Vidare är fartygsmaterial ett material av bästa
handelskvalitet, varför man strävar efter att hålla
halterna av fosfor och svavel under 0,røO %.
Det kan alltså knappast sägas vara fullt riktigt,
att ett med nu gällande bestämmelser byggt fartyg
uppvisar ett skrov, som är ett konglomerat av olika
stål. Ståltypen är tvärtom ganska entydigt bestämd
av klassificeringssällskapens fordringar.
Kravet på en maximering av fosfor- och
svavelhalten till var för sig 0,®9 % och tillsammans
0,OTO % är i allmänhet redan nu uppfyllt. Kravet
på en maximering av kolhalten till 0.2D %
förutsätter däremot antingen en övergång från den nu
vedertagna typen av fartygsmaterial med ingen eller
helt obetydlig kiselhalt (s. k. otätat stål) till ett
material med en högre kiselhalt (s. k. tätat stål),
eller en höjning av manganhalten i den nu använda
ståltypen. Båda alternativen innebära en fördyring
av materialet, det senare dessutom vissa
metallurgiska svårigheter. Svetsbara stål av kvaliteterna
St 48 och St 52 med kolhalten maximerad till 0,20 %
finnas ju sedan länge i handeln, men de ställa sig
så dyra i tillverkning, att de endast kunna komma
till användning i specialfartyg. Det torde för övrigt
icke heller möta några som helst svårigheter att
svetsa ett stål av den nu använda typen, även om
kolhalten uppgår till 0,22 å 0.124 %.
Det kan i detta sammanhang nämnas, att det sedan
länge är känt att man vid helt nedsvetsat material
för en och samma analys erhåller betydligt högre
hållfasthetsvärden än vid på vanligt sätt framställt
material. Härtill bidraga flera faktorer, bland annat
den mycket finkorniga struktur, som erhålles vid
smältans snabba stelning, en viss gasupptagning
under svetsningen osv. Både den finkorniga
strukturen och den i förhållande till hållfastheten låga
kolhalten bidraga till att giva det nedsvetsade
materialet en god slagseghet.
Beträffande de i tabellerna 2, 3 och 4 visade
slag-seghetsvärdena kan först framhållas, att det är
principiellt felaktigt att slå Izodstavar i
Oharpy-hammare. Slagseghetsvärdet påverkas av provets
och anvisningens storlek och form, slaghastigheten
och temperaturen. Några likformighetslagar gäila
icke, varför värden, som erhållits med en viss
prov-ningsmetod, ej utan vidare kunna jämföras med eller
omräknas till värden enligt någon annan metod.
Man vet alltså ej, hur ingenjör Fredriksons resultat
ställa sig till värden enligt kända, standardiserade
metoder, även om man naturligtvis kan säga, att
siffrorna i tabellerna äro sinsemellan jämförbara.
För de tre anvisningarna på Izodstaven har
ingenjör Fredrikson genomgående fått två värden av
samma storleksordning och ett högre eller lägre.
Därvid har slag vinkelrätt mot plåtens yta givit
högre och slag "från sidan" lägre värden. Detta har
sin förklaring i segringszouernas läge i plåtens
sektion. Man kan dock ej helt värja sig för tanken, att
98
18 april 1942
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
