- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Skeppsbyggnadskonst och flygteknik /
103

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik

Problemet är emellertid
enkelt statiskt obestämt,
och deformationsvillkoret
är att vridningen av röret
B (se fig. 3) skall vara lika
med vridningen av röret
C. Vinkelvridningen av
ett rör har behandlats av
H. Wagner och C. Kimm i
"Bauelemente des
Flug-zeuges".

1 » /I «

Här betyder:

0 = vinkelvridningen
per längdenhet av
röret,

F — arean, som
inneslutes av röret,
G = skjuvmodul.

Deformationsbetingelsen är:

EL=_

d

Fig’. 3.

Ør

t„

1 I c A sn
A\qbl

aB ( b
1 /
lc

S c n A sn . A
,11 . +
1 b b Tn

qa ■ a sa\

t„ i

, e A sn S e " A sn . J qa- A sA

A\qal~~- fil , àAy- "

Ar,\ d ln 1 d d Tn la >

W = l

2 G-t

<h = ■

1 !

I A A,

*■ tå

Fig. 4.

l„ = tröghetsmoment kring huvudaxeln Y.

(19)

Ekvationerna (14), (17) och (19) giva oss de tre
obekanta skjuvflödena qa, qb och qd. Med
användning av ekvationerna (8), (9) och (13) beräknas
skjuvflödena i de övriga fälten.

III. Beräkning av skjuvmedelpunkten.

Skjuvflödena q komponera sig av vrid- och
skär-påkänningar [första termen på högersidan i ekvation
(6)] samt böjpåkänningar (andra termen i samma
ekvation). Skjuvmedelpunkten erhålles genom att
bilda uttrycket för skjuvflödenas arbete, och sedan
beräknas läget av S genom villkoret att
vridnings-arbetet skall vara ett minimum. Skjuvflödenas
arbete är:

~ q2 ■ d 11

(20)

S

1 verkar parallell med huvudaxeln Z.
1 ’ t

ds1

W =

2 G

1 I

b

eds „

q — = Wi + w2

e / 1 Ju

+ f[qd-rlAAy

d \ f-y d

h
2 d^s2

-W 3

+

l AA,,\2A.

AAy\2Ass j

(20 a)

I stället för qd är det lämpligare att införa qe.

1 e

tf* = qa —~r I A Ay

LV d

(22)

W



qb

1 , ,\2ds,

y b

+

e/ 1 st >

+ /{qe+TlAAy

d \ lye ’

A A,

d So

+ (?»■

\Ay y
lu ’

h
Ass

l = cylinderskalets längd.

Integrationen sträcker sig över alla skjuvfälten.
Skjuvmedelpunktens läge är oberoende av storleken
S, och vi kunna därför antaga S — 1. Det är lämpligt
att uppdela totalarbetet i tre delarbeten PFi; W2 och
W3. W1 är arbetet av skjuvflödena i nosen, W3 är
arbetet, som utföres av mellanväggen, och W2 är de
övriga plåtarnas arbete. q1 är således skjuvflödet i
nosen vid fältet st, qs är skjuvflödet i mellanväggen,
och q2 är skjuvflödet i cylinderskalet C (se fig. 4)
vid fältet s2. Enligt ekvation (9) är således:

1 si

Qi = ?» — t 2 A Ay

l!1 b

Vridarbetets minimum erhålles nu genom att derivera
partiellt m • a • p • qb resp. qe och sätta uttrycken lika
med noll.

dW
3qb

’ds Ass

qe

0

Qb

t

1 f c ^ s
ly rl b

^=0
3 qe

(23)

(21)

se ekv. 15 a och 17).

ds

T ’

A So

q"~r =

-tÅaa>

As3 s2 . ,

,.....J / I

21 nov. 1942

(24)

103

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:27:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1942s/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free