- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
15

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK

lingen. Vidare var bristen på läroböcker en svår
belastning och vi voro mycket hänvisade till tysk och
fransk litteratur. Slutligen nedlades alltför mycken
tid på skönritning.

Så fanns det även en yttre anledning till oro. Den
nya härordningen, vilken skulle bättra på 1800-talets
operettförsvar, ställde stora krav på teknologerna
(90 % i aktiv värnpliktsålder) med betydligt
inkräktande på den obligatoriska sommarpraktiken och de
terminsbundna årskurserna med risk för hela
studieårs förlust.

Nu hade studenterna hoppats, att hänsyn skulle
tagas till alla dessa omständigheter, men lärarekollegiet
ställde sig i allmänhet avvisande, ja ofta uteblevo svar
på framställningar. Den till synes mest förstående av
lärareminoriteten var den utomordentlige professorn i
matematik, Ivar Bendixson (1861—1935). Avvogheten
kom också till uttryck i högskolans nya stadgar, som
regeringen utfärdade 1901 28/6 (SFS nr 56), vilka
i full utsträckning skulle tillämpas från höstterminen
1902. Som offentliggörandet skedde mitt i sommaren,
var det först vid återkomsten till Teknis man började
begrunda aktstycket.

Stämningen förtätades, då Svenska Dagbladet 1901
18/11 innehöll en lång ledare, "Tekniska högskolan
och den utsträckta värnplikten". Däri framlades våra
bekymmer sakligt och förståelsefullt. Sålunda
framställdes krav på omorganisation till en verklig
högskola och uttalades förvåning över regeringens
oförmåga att samordna studier och värnplikt.

Redan samma dags middag möttes omkring 200
studenter (nästan halva totala elevantalet) till
rådplägning, varvid uppdrogs åt Wilhelm Graneli (1879—
1934), Allan Boo och undertecknad att skriftligen
tacka tidningen för dess hjälp. Under rubriken "Fria
uttalanden" stod vårt inlägg följande morgon med
titeln "Tekniska högskolans organisation".

Detta utlöste omedelbart (19/11) tvenne kallelser
för Graneli och mig till besök hos föreståndaren (1890
—1902), professor Robert Dahlander (1834—1903),
tillhörande den förnämliga grupp väg- och
vattenbyggare (65 st), vilken fick sin utbildning vid Högre
artilleriläroverket å Marieberg (1842—69). Efter
föreläsningstidens slut vidtog det halvtimmeslånga
förhöret, medan en skara kamrater väntade utanför.

Vi förebråddes att ej ha vänt oss till styrelse eller
kollegium, vilket var lätt att bemöta med hänsyn till
föregående erfarenheter. Vidare beskylldes vi för att
ej ha rätt att tala å elevkårens vägnar, varvid
föreståndaren drog fram de 20 "förrädarnes" skrivelse i
pliktfrågan våren 1900. Slutligen upptogs till
bemötande varje punkt i tidningens ledare, varvid åsikterna
voro oförenliga.

Upprörda över beskyllningen att ej ha kamraterna
bakom oss utlades omedelbart teckningslistor, där 390
av 393 ordinarie elever instämde. Av de återstående
voro 2 ej anträffbara och 1 nekade. Dahlander blev häpen
och vänligare, medan Bendixon gladdes åt enigheten.

Nästa fas i utvecklingen var en lång insändare av
en teknolog i Svenska Dagbladet 26/11, där våra
synpunkter i detalj framlades och samma dag hölls ånyo
ett allmänt möte i hörsal R med 275 deltagare. Nu
behandlades på allvar frågan om bildande av en
självständig studentkår, varvid man kom in på spörsmålet
om förhållandet till Svenska teknologföreningen.

Det förhöll sig nämligen så att föreningen var delad
på 2 sektioner, en för ingenjörer (1 075 st) och en för
teknologer (225 st). Sistnämnda mindretal (17 ’%)
bestämde föreningens namn, till myndigheters,
allmänhetens och tidningarnes ständiga förvillande.

Nu hade sedan februari 1898 föreningens
omorganisation förberetts och ungdomen anslöt sig
huvudsakligen till den meningsriktning, som önskade en

klyvning i "Svenska ingenjörs- och
arkitektföreningen" och "Tekniska högskolans elevkår". Denna
ståndpunkt hävdades framförallt av ordföranden (1884—
88, 94—96, 99—1902), överingenjör Adolf Ahlsell
(1844—1916), jämväl Mariebergare. Men den
långsamma behandlingen — de nya stadgarna antogs
slutgiltigt först 1910 26/11 samtidigt med att den siste
teknologen lämnade föreningen — skärpte kravet från
de unga att få taga hand om kårbildandet.

Mötet tillsatte sålunda en interimsstyrelse, tillika
stadgekommitté, bestående av Ivar Wendt, Boo,
referenten, Graneli och Gustaf Rosén. Efter en veckas
flitig användning av fritiden voro de 2/12 färdiga med
stadgeförslaget (40 §§) och nu följde en rad möten
(4/12, 6/12, 10/12, 16/12, 17/12), där detaljerna
dryftades för att avslutas 1902 14/1. Vid ett nytt möte
16/1 hade 344 av 441 teknologer antecknat sig för
medlemskap och 30/1 bildades kåren med val av styrelse.

Medan organisationsarbetet pågick fortsattes fejden
i Svenska Dagbladet. Sålunda förekom 28/11 en
ledare "En teknologisk studentkår", där vederhäftigt
redogjordes för vad som försiggått och redaktionen vädjade
till myndigheter m fi att välvilligt stödja kåren.

30/11 följde på första sidan en lång insändare från
"lärare", vari teknologen av 26/11 bemöttes. Därvid
framhölls bl a att Svenska teknologföreningen alltid
uttalat sig för det 50-årsjubilerande pliktsystemets
bibehållande. Redaktionen kommenterade utförligt
insändaren och höll fortfarande på studenternas
ståndpunkt.

12/12 tog slutligen under "Fria uttalanden" en f d
elev till orda om "Tekniska högskolans organisation"
och uppehöll sig huvudsakligen vid motsättningen i
pliktfrågan mellan lärare och elever. Det förtretliga
systemet upphörde med kungörelsen 1904 8/12.

Under stadgebehandlingen inträffade emellertid en
upplyftande episod. Högskolestyrelsens vördade
ordförande (1888—1902), generaldirektör Rudolf
Cronstedt (1826—1903), även han Mariebergare, fyllde 75
år 6/12 och studentkåren beslöt att uppvakta honom
genom interimsstyrelsen. I sitt svarstal framhöll han
ödmjukt, att han numera hade så liten del i
utvecklingen, men hoppades "att högskolans organisation
måtte i en ej alltför avlägsen framtid bliva omarbetad
enligt elevernas önskningar och tidens krav". Detta
budskap framfördes vid mötet 10/12 och utlöste varma
känslor för den gamle ädlingen.

Samtidigt med de allmänna kårproblemen hade
fackskolorna sina speciella bekymmer. Vad väg- och
vat-tenbyggarne angår var det framför allt tvenne nya
spörsmål, som uppmärksammades: vattenkraftens
tillgodogörande och betongens användning. Vidare ansågo
vi terminsavgifterna väl höga för vårt fack, som
saknade laboratorier.

1901 8/10 framkom en elev i V3 med förslag till
ändringar i lärokursen. Den förnämlige professorn i
väg- och vattenbyggnad (1877—1903) Wilhelm
Almqvist (1836—1911) — Mariebergs skickligaste elev —
ställde sig förstående, varför kamraterna anmodade
Wendt, Gösta Landby och förslagsställaren att
utarbeta ett detaljförslag, som inlämnades till föreståndaren.

Våra särintressen ventilerades samtidigt i Svenska
Dagbladet med hänsyn till väg- och
vattenbyggnadskåren. 1901 19/11 och 1902 9/1 funnos sålunda ledare
med titeln "Ingenjörer eller militärer?" och 17/1 kom
under fria uttalanden ett inlägg i samma ämne.

Svenska Dagbladet har sålunda under dessa för
teknologerna betydelsefulla månader skänkt dem ett
kraftigt stöd.

Man har med glädje iakttagit studentkårens
utveckling. När halvsekelsgränsen nås kanske tidsavståndet
är tillräckligt stort att medgiva en detaljskildring av
den minnesrika höstterminen 1901. RB

24 jan. 1942

15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:39 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942v/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free