- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
30

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Knäcksäkerheten hos sammansatta pelare och
strä-vor är 1 hög grad beroende av förbandet, mellan
elementen. Det reducerade tröghetsmomentet kan även här
användas vid beräkningarna. Exempel pà en
sammansatt konstruktion utsatt för knackning äro träpålarna
vid bågställningen för Sandöbron. De äro 40 m långa,
stå i 20 m vatten och äro nedslagna 20 m i lös mark
samt taga en last på 37 ton vardera.

Tal påvisade även att de kurvor över rörelserna
mellan järn och betong, som erhållits vid betongdelegerades
undersökningar av kamjärn, i princip överensstämde med
rörelserna i ett spikförband. Detta kunde möjligen
giva upphov till en ny teori för beräkning av armerad
betong.

Efter föredraget följde diskussion.

Professor Kari. Ljungberg framhöll, att katastrofen
vid Sandöbron till stor del var orsaken till att
problemet av många upptagits till behandling.
Beräkningssättet med skjuvkraften i en förbindning jämnt fördelad
över hela ytan mellan två förbindningar är användbart
vid talrika förbindningar på kort avstånd från
varandra, men är icke riktigt, då endast ett fåtal
förbindningar finnas.

Docent John-Erik Ekström betvivlade, att de runda
spikarna voro underlägsna de refflade. De runda
spikarna äro lättare att slå i, samt ha vid samma
tvärsnittsarea större motståndsmoment mot böjning än
spikar med kvadratisk sektion. Vidare frågade tal, om vid
de av föredragshållaren nämnda försöken spikarna
hade bestått av samma järnmaterial samt om träet haft
samma fuktighetshalt.

överingenjör Herman Jansson betonade, att trä är
ett material, som krymper och sväller efter
fuktighetshaltens variationer. Äro formlerna även användbara
för konstruktioner, utsatta för atmosfärens inverkan
och hur blir saken, då vid uttorkning springor uppstå
mellan de hopspikade elementen?

Föredragshållaren tackade professor Ljungberg för
kompletteringarna, vilka voro alldeles riktiga. Yid de
jämförande undersökningarna mellan runda och
refflade spikar hade givetvis fuktighetshalten i träet
mätts och vidare hade spikarna bestått av samma
material. Att spikförband med refflade spikar är
starkare än med runda beror på att problemet är ett
tvåkom-ponentsproblem, spiken och träet, där oftast träets
hållfasthet var avgörande. Fuktighetshaltens variation är
av stor betydelse, enär en ökning av fuktigheten medför
en minskning av förskjutningsmodulen. Vid
långtidsbelastningar tillkomma dessutom träets plastiska
deformationer. Hänsyn till dessa faktorer kan man taga vid
en utveckling av teorierna.

Professor Georg Wästlund frågade, hur stora
tvärkrafterna i gallerverkssträvan voro i förhållande till
den axiella kraften under utböjningen samt om
spikförbanden dimensionerats med hänsyn till beräknade
tvärkrafter.

Civilingenjör Ulf Bjuggren påpekade, att
föredragshållaren visat diagram över spänningsfördelningen vid
normala belastningsfall men av betydelse vore även att
veta spänningsfördelningen vid brott.

Föredragshållaren förklarade, att några
beräkningar över spikarnas påkänningar på grund av
tvärkrafterna icke utförts, men troligen voro de små, enär de
uppmätta deformationerna voro mycket små. De nya
teorierna äro grundade på ett rätlinjigt samband
mellan kraft och deformation. Vid brott har emellertid
deformationskurvan böjt av betydligt från den räta linjen,
varför felet hos en beräknad spänningsfördelning vid
brott blir betydligt, vilket ju f ö gäller för nästan allt
inom hållfasthetsläran.

Ordf framhöll, att det var en kär plikt för honom att
tacka föredragshållaren för föredraget och för den
klarhet och varsamhet, varmed han ledde vandringen på de
högteoretiska vägarna, samt önskade lycka till på
forskningens fortsatta väg.

Vid efterföljande supé och samkväm deltogo ett
60-tal medlemmar. Civilingenjör Anders Ahlén talade
därvid om Några intryck från resa till Tyskland under
år 19Jfl för studium av liusiyggnadskostnader.

Resan hade företagits på uppdrag av SBEF och SBF
dels för studium av förhållandena på
entreprenadområdet i Tyskland, dels för att samla material för en
jämförelse mellan husbyggnadskostnaderna, särskilt
lönekostnaderna, i Berlin och Stockholm. Speciellt hade med
en dylik utredning åsyftats att utröna i vilken
omfattning de erkänt höga byggnadsarbetareförtjänsterna i
Stockholm vore ett resultat av en särskilt hög
arbetsintensitet eller av en hög lönenivå. Utredningen hade
tänkts så, att man för i Berlin utförda byggnader
skulle införskaffa detaljerade uppgifter såväl om antal
arbetade timmar för olika fack som om lönekostnaden.
För samma byggnader skulle därefter lönekostnaderna
beräknas enligt gällande ackordsprislistor och timlöner
i Stockholm. Genom förmedling av
Reichsinnungsver-band des Baugewerkes hade erforderligt material ställts
till förfogande för tvenne i Berlin 1936 och 1938 utförda
bostadshus.

Utredningarna om lönekostnaderna vore visserligen
ännu icke färdiga, men så mycket stode likväl klart, att
de lägre lönekostnaderna i Berlin icke vore enbart en
följd av lägre lönesatser utan att även antalet
arbetstimmar förefölle att vara lägre.

I samband med dessa utredningar hade även en del
uppgifter erhållits om totalkostnaderna. För ett av de
undersökta bostadshusen i Berlin hade totalkostnaden
varit 81 260 RM eller ca 23 RM/m-’. Till jämförelse
nämndes, att för en i samband med en utredning rörande
byggnadskostnadesindex undersökt byggnad av
ungefär samma storlek i Stockholm totalkostnaden hade
varit 205 000 kr eller ca 66 kr/m3.

En närmare undersökning av orsakerna till den stora
differensen vore ännu icke avslutad, men
föredragshållaren meddelade, att materialkostnaderna tillsynes icke
uppvisade några mera betydande skillnader. Cement
och framför allt murbruk voro visserligen dyrare i
i Stockholm, men i gengäld vore träpriserna icke
oväsentligt högre i Berlin. Däremot vore det uppenbart,
att utöver den stora skillnaden i lönekostnaderna
byggnadskostnaderna i Berlin gynnsamt påverkades av i
förhällande till Stockholm mycket lägre kostnader för
installationsarbeten. Målnings- och elektriska arbeten
syntes sålunda vara flerdubbelt dyrare i Stockholm än
i Berlin, även om man toge hänsyn till ev differenser i
utförande och kvalitet.

Ordf tackade talaren och hoppades att detta skulle
bliva början till ett internationellt samarbete inom
husbyggnadskonsten. Erling Reinius.

Meddelanden

Problemet Sandöraset. Då undertecknade ej
erhållit del av den kritik mot våra artiklar i denna
tidskrifts allmänna avdelning 1941/35, som professor
C. Forssell, Stockholm, tillåtits publicera i tidskriftens
allmänna avdelning 1942/5, förrän tidskriften i tryck
på vanligt sätt distribuerats till oss 1942 1/2, och då
vidare ett manus, som skulle kunna intagas i detta
häfte, måste vara fackredaktören tillhanda omkring
5/2, har ett bemötande i detta häfte ej varit möjligt.
Våra bemötanden komma därför att införas i
kommande häfte för fackavdelningen för väg- och
vattenbyggnadskonst. Stockholm 1942 5/2.

Ivar Häggbom Erik Nelander Justus Österman

30

28 febr. 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:39 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942v/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free