- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
39

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST SAMT HUSBYGGNADSTEKNIK

Emellertid anger Rubin, att ett starkt slagregn den

23 augusti klockan 16,30 (dagen före gjutningens
påbörjande) vållade höjning om 7 cm av ställningens
hjässa. Detta visar åtminstone, att virkets
fuktighetshalt ökades vid regn. Den 24 augusti (och
följande dagar) radde torkväder, och ställningen sjönk
denna dag1 enligt Rubin mera än vad
betonggjutningen föranledde. Detta synes visa, att ställningen var
under uttorkning."

Av professor Rubins uttalande, att ställningen den

24 augusti sjönk mera än vad betonggjutningen
föranledde, drar således professor Forssell den
slutsatsen, att torkväder rådde den 25 till 31 augusti.
Slutsatsen är för mig oförklarlig, allra helst som
arbetsledningen rapporterat, att dimma rådde den 25,
27, 28, 29 och 31 augusti och att det regnade den
30 augusti (Skånska cementgjuteriets utredning bil 8).

Av vad som sagts här ovan framgår, att professor
Forssells torkväder ej förefunnits de kritiska dagarna
efter den 24 augusti. Allting talar för, att
ställningen vid tidpunkten för raset den 31 augusti ej skulle
ha varit söndertorkad.

Detta torde även vara anledningen till, att en del
av de teorier, som framförts från annat håll, bland
annat av professor Ljungberg, byggde på, att
fuktigheten skulle ha ökat i ställningen. Möjligen är även
anledningen densamma, när professor Forssell själv
räknar med, att vid tidpunkten för raset
extrapåkän-ningar skulle ha förefunnits i bågarna, som motsvarar
10 % fuktighetsökning i träet.

Professor Forssell har därför byggt upp sin nya
beräkning på förutsättningar, som ej överensstämma
med de verkliga observerade förhållandena.

Av ovanstående utredning framgår även en annan
betydelsefull sak, nämligen att, då relativa
fuktigheten var lägst i maj, ställningen bör ha varit som
mest uttorkad under den svåra stormen den 7 juni.
Yindtrycket pressade då i rät vinkel mot
ställningens längdaxel. Under några timmars tid var
vindhastigheten så stor, att det, trots befintliga räcken,
ej var möjligt att gå på överflänsen över bågen.
Stormen var enligt ortspressen den svåraste, som i
mannaminne rasat i dessa trakter.

Västernorrlands Allehanda skriver dagen efter
stormen den 8 juni bland annat följande: "Den svåra
nordvästliga stormen är enligt en gammal
naturiakttagares mening säkerligen den svåraste som gått fram
i västra Ångermanland under detta århundrade .. -1
Skadorna på åkerjorden äro på många håll
betydande, lätt som den är efter den ihållande torkan1 och i
skogarna ha massor av träd stormfällts. På flera
håll äro vägarna blockerade av fällda träd och
nedfallna telefon- och kraftledningsstolpar."

Jag hade då själv tillfälle att genom en teodolit
observera ställningens rörelser i sidled. Den befanns
vara ungefär en plankbredd dvs ca 5 cm. Härmed
är bevisat, att ställningen, när den var som mest
uttorkad, ägde en mycket tillfredsställande styvhet i
sidled, samt att den ej var för svag för vindtryck och
detta trots att den vid ifrågavarande tillfälle ej var
ordentligt fastgjord viel anfangen.

De beräkningar, som professor Forssell gör i detta
sammanhang, och enligt vilka ställningen skulle få
icke mindre än två meters utböjning i sidled av vind-

1 Kursiverat av artikelförfattaren.

belastning, giva därför icke en rätt bild av de
verkliga förhållandena. Man kan fråga sig, vad som är
anledningen härtill.

1. Som jag tidigare framhållit, fördelar Forssell
transversalkraften på ett felaktigt sätt över
båg-skivans bredd.

2. Professor Forssell räknar vidare med en
"skjuv-modul", som är konstant i den utböjda strävans
längdled. Detta är ej heller rätt, såvida man ej
mäter medelvärdet på "skjuvmodulen" på sätt som
jag gjort genom att utföra knäckningsförsök med
sammansatta balkar.

Spikbelastningen kommer nämligen vid symmetrisk
last att variera från strävans mitt, där den är lika
med noll, till ett maximivärde vid strävans upplag.
Av professor Forssells egna försök framgår (fig 8,
s 48), att G0 har ett många gånger högre värde, om
spiklasten går mot 0 (G0 = 10 000 kg/cm2), istället
för t e värdet 70 kg (G0 80 kg/cm2 enligt Forssell).
Man skall därför inte räkna med minimivärdet på
G0, vilket professor Forssell gör, utan med ett värde,
som ligger mellan Gmin och G„a,. Professor Forssells
beräkning blir därför även av denna anledning
missvisande.

3. Utböjningens storlek är ej beroende av
"skjuv-modulens" storlek sådan som den definierats av
professor Forssell som en koefficient gånger tangen-

(d P\

ten till kraft- och deformationskurvan I - A Man

\dA!

erhåller ett rättare värde, om man räknar med
se-kanten g).

4. Professor Forssell har vidare korrigerat
försöksvärdena till överensstämmelse med
"medel-spräckhållfastheten" hos träet. Oavsett att detta
skett enligt en metod, som han kommer att beskriva
senare och som jag därför ännu ej kunnat granska,
men vars riktighet jag ifrågasätter, frågar man sig,
vilken "medelspräckhållfasthet" Forssell avser.
Rätteligen borde korrigeringen i så. fall ha skett till
"medelspräckhållfastheten" hos träet i
Sandöställ-ningens hjässa!

Professor Forssell avfärdar mina utredningar helt
kort med, att de "äro ägnade att genom sin längd och
sin invecklade beskaffenhet förvirra den icke
initierade läsaren" samt att jag söker sannolika ,«-värdet
"under former, som dölja innebörden av operationen".
Men jag har dock framlagt mina beräkningar för
granskning, medan professor Forssell föredrager att
nu ej offentliggöra, hur han korrigerar sina
försöksvärden till överensstämmelse med
"medelspräckhållfastheten" hos träet. Då många forskare försökt men
ej lyckats att framlägga en allmängiltig och
godtagbar teori härför, borde professor Forssell snarast
möjligt publicera sin undersökning.

Professor Forssells beräkningar äro således även
denna gång behäftade med avsevärda brister.
Omarbetas beräkningarna, så finner man, att ställningen
fortfarande även med de av professor Forssell nu
uppställda nya förutsättningarna, uppvisar en
tillfredsställande säkerhet mot knäckning i sidled.

Genom att antaga en väsentligt större
initial-krokighet hos ställningen än professor Forssell gör,

kan mail naturligtvis påvisa kritiska påkänningar i

densamma. Men detta är ju en svaghet, som vidlåder

28 mars 1942

39

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:39 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942v/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free