- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
44

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

vad vi under senare år fått erfara kunde vara ett
upprepande av vad som under annan geologisk tid
förekommit."

"Problemet är av stort intresse, ehuru vårt land
hittills i jämförelse med andra länder synes hava
blivit relativt skonat från förödande översvämningar.
För utrönande av orsakerna till översvämningar
måste man i första hand fästa uppmärksamheten på
den snabba utvecklingen inom den lukrativa och
defensiva vattenrättens tekniska tillämpningsområde.
Genom de arbeten, som här förekomma, förändras
oupphörligen markytans topografiska beskaffenhet,
vilken förändring omedelbart måste följas av
förändringar hos intensiteten i vattendragens avrinnande
vattenmängder."

Härefter hänvisar Jonzon till de resultat, som
Ossian Appelberg arbetat sig fram till i den med
Polhemsmedaljen belönade år 1886 utgivna
avhandlingen: "Bidrag till kännedom om den i Sveriges
vattendrag framrinnande vattenmängden". Jonzon
påvisar, att efter torrläggning av tidigare
översvämmade ängsmarker skulle högvattenmängden,
beräknad enligt Appelbergs koefficienter, öka från 12,5 till
15,4 m3 för ett visst vattenområde. Jonzon fortsätter:

"Då det beträffande de större åarna ofta icke är
möjligt att med ekonomiskt gott resultat förebygga
översvämningar genom enbart rensningsarbeten,
torde enda medlet till bättre förhållanden ligga i ett
sådant skötande av regleringarna, som icke enbart tar
sikte på vattenkraftsintresset. Då så är, måste man
fråga sig, huruvida det icke vore lämpligt, att
jordägare tillerkändes lagligt vitsord att använda
sjöarna för åstadkommande av bättre
torrläggningsförhållanden, oberoende av om dessa jordägare innehava
jorden vid sjöarna. Ett vattendrag borde i sin
helhet betraktas som en i sådant hänseende samfälld
egendom för alla de intressen, som äro knutna vid
vattendragets hydrografi, att vart och ett av dessa
intressen ägde vitsord att ansöka om vidtagande av
de åtgärder, som vore ägnade att tillföra detta
intresse en vinst. Avgörandet finge sedan ankomma
på särskild prövning av varje särskilt fall under
vederbörligt beaktande av andra intressen och
nationalekonomisk nytta. Sjöregleringarnas
ändamålsenliga skötande med hänsyn till
torrläggningsförhållandena utefter vattendragen är av stor betydelse för
jordbruket i ådalarna, särskilt som jorden i dessa
delar ofta är av mycket god beskaffenhet, och
utesluter icke sjöarnas nyttjande även för
vattenkraftsintresset."

Jonzon påvisar vidare önskvärdheten av sådana
ändrade regleringsbestämmelser, vilka utan att
minska den ekonomiska vinsten för
vattenkraftsintresset, vore ägnade att förtaga risken för alltför
stora översvämningar. Härigenom uppkomna
markskador, som visserligen ofta äro obetydliga i
jämförelse med de nu uppkomna skadorna, måste dock
ersättas. Vem skall bekosta sådana åtgärders
vidtagande? Rimligt vore, om det ålåge
vattenkraftsintresset att vidtaga och bekosta de åtgärder, som
erfordras till förhindrande av att flödesmängderna efter
regleringen bliva större än tidigare.

Detta anspråk synes även stå i överensstämmelse
med andemeningen i nuvarande vattenlag. Enligt
3 kap. 2 § skall nämligen ett regleringsföretag
tilllåtas, först om det visat sig att viss multipel av ska-

dan ej överskrider företagets beräknade nytta med
avdrag av byggnadskostnaden. Då skadorna genom
häftigare flödesavrinning i vanliga fall ej kunna
beräknas utan synnerligen omfattande undersökningar
av avlopp och strandområden längs hela sträckan
från regleringspimkten ned till havet, bör
regleringen sålunda utformas, så att dylik skada ej rimligen
kan anses uppstå.

Möjligheten att för närvarande tillgodose detta
allmänna intresse åskådliggöres enklast genom ett
praktiskt exempel. En sjö med naturlig
vattenav-bördning genom ett oreglerat avlopp antages bliva
föremål för en regleringsansökan från
nedanförlig-gande vattenkraftsintressenter. Regleringsansökan
antages avse dels uppförande av dammbyggnad och
fördjupning av avloppet från sjön, dels tillstånd att
reglera sjön mellan vissa magasinsgränser. I regel
avses rätt och möjlighet att sänka lågvattnet
betydligt lägre än vad som tidigare varit möjligt. Den
övre magasinsgränsen önskas däremot förlagd till
högsta möjliga nivå, lägst i nivå med och ofta högre
än tidigare medelvatten. På så sätt erhålles ett ökat
lågvattenmagasin, och vattenkraftsanläggningarna
erhålla en större lågvattenmängd. Men hur går det
med det högvattensmagasin, som tidigare funnits
mellan sjöns medelvattenstånd och respektive
normala eller exceptionella högvattenytor? På vad sätt
förhindras en stegrad flödesintensitet genom det för
ökad lågvattenföring fördjupade avloppet?
Begränsas avrinningen av flödesvatten efter regleringens
genomförande till att motsvara högst samma kvantiteter
som tidigare? Nej, i regel medför regleringen ett
minskat högvattensmagasin och möjlighet till
hastigare flödesavtappning. Kraftintressenterna önska
högsta möjliga övre magasinsgräns och ersätta ofta
strandägarna för att få denna magasinsgräns förlagd
till en högre nivå än tidigare medelvattenstånd.
Strandägarna kring sjön önska om möjligt en
nedskärning av sjöns högvattenstånd eller påyrka åtminstone
att tidigare normala och exceptionella högvattenstånd
icke måtte få överskridas. Kontentan av dessa båda
parters önskemål blir högt normalt vattenstånd
under våtår och relativt låga högvattenstånd med
minskat flödesmagasin och utökad flödesavrinning
som resultat. Den tredje parten, som borde
representeras av strandägande jordbrukare vid
nedanför-liggande delar av vattendraget, utför oftast ingen
talan i målet. Dessa sakägare erhålla upplysning om
regleringens positiva syftemål och bibringas
härigenom den uppfattningen, att regleringen verkar
enbart utjämnande på vattenföringen. Utredning,
huruvida de kraftigaste flödena efter regleringen
komma att stegras, utföres sällan och förekommer
knappast i förslag till smärre eller medelstora
regleringsföretag.

Även från fackmannamässigt håll kan man höra
den åsikten förfäktas, att våra vattenregleringar
skulle stäv ja de högsta flödesmängdernas intensitet.
Den åsikten göres gällande, att då hela tillgängliga
vattenmagasinet ökar, skulle också flödesmängderna
magasineras och utjämnas. Det kan icke förnekas
att så kan vara förhållandet beträffande en del s k
överreglerade sjöar, särskilt med avseende å den
normala flödesmängden. I de sällsynta fall, där någon
begränsning av högvattenstånden ej behöver
iakttagas, såsom vid en del sjöar med branta eller kul-

44

28 mars 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:39 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942v/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free