- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1942. Väg- och vattenbyggnadskonst samt husbyggnadsteknik /
54

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 3. Mot höjden + 108 m ö. h. 3 km söder om
Björkes-åkrasjön.

inom de högre belägna delarna vissa områden, där
ytlagren äro genomsläppliga för vatten, så att en del
av nederbörden kan leta sig väg ned till sanden i
sänkan och på så sätt nå Öresund och Östersjön i
form av grundvatten. Den del, som rinner mot
nordväst, har benämnts Alnarpsströmmen.

Innan grundvattnet i någon större utsträckning
användes, var grundvattenståndet i strömmens övre
lopp omkring +50 m ö. h. och sjönk mot
recipienten. På grund av det vattenförande lagrets stora
djupläge och de täckande lagrens stora täthet stod
grundvattenytan även vid strandlinjen några meter
över vattenytan i Öresund. Som markytan över
stora delar av strömmens fåra ligger lägre än det
tidigare vattentrycket i strömmen, erhölls inom
dylika områden artesiskt vatten, då de täckande lagren
genomborrades. Dessa brunnar utfördes i sin
enklaste form på så sätt, att man med 150 mm jordborr
utförde ett 20—30 m djupt hål genom den täta leran
och vid markytan drev ned i hålet en urborrad
trästock med sidoutlopp, genom vilket vattnet fick fritt
avrinna. Allt efter som grundvattnet tagits i bruk,
har vattenståndet sjunkit. Genom att de
vattenförande lagrens övre yta i regel ligger väsentligt
under havsytan, kan dock grundvattenströmmen icke
torrläggas, men uppfordringshöjden blir större, och
saltvatten kan intränga, om uppfordringen överstiger
grundvattenströmmens kapacitet.

Alnarpsflodens längd, mätt mellan de båda
reci-pienterna, är ca 45 km. Då dess bottenbredd är ca
6 km och bottnen ligger på stort djup under
markytan, borde man kunna räkna med ett
infiltrationsområde av ca 500 km2. Om de täckande lagren vore
genomsläppliga för vatten och man sålunda kunde
räkna med att ungefär 1/3 av årsnederbörden
infiltrerades, skulle grundvattenbildningen uppgå till ca
100 mill m3 per år. Den verkliga
grundvattenbildningen torde vara mindre än 1/4 härav.
Vattenuppfordringen för Malmö och Lund uppgick år 1939 till
11,8 mill m3 vatten. Detta motsvarar ungefär 8 %
av årsnederbörden på 250 km2, vilket enligt ovan
antagna beräkningsgrund skulle utgöra
Alnarpsström-mens infiltrationsområde.

Vid städernas vattentäkter uppfordrades
grundvattnet tidigare uteslutande genom ca 70 m djupa
112 mm rörbrunnar ned till kalkberget. Sedan hava
dessa ersatts med 250 mm brunnar, och vid Malmö
vattenverk finnas nu 23 dylika brunnar, som var och

Fig. 4. Sjö å + 69,0 m ö. h. 1,5 km väster om
Björkesåkra-sjön.

en äro försedda med pumpverk bestående av vertikalt
uppställda elektromotordrivna centrifugalpumpar.
Pumpen med centrum å -f- 3,0 m ö. h. är uppställd
i en betongbrunn med 2,0 m inre diameter och på
högst 9,0 m djup under markytan. Motorn står i en
mindre överbyggnad.

Landskrona, som ligger något norr om
Alnarpsströmmen, har hittills fyllt sitt vattenbehov från
brunnar i de lösa jordlagren till ringa djup under
markytan. Det ökade vattenbehovet har med gott
resultat vunnits genom brunnar i kalkberget till ett
största djup av 220 m. Trelleborgs första
vattentäkt nyttjade de övre, sprickfyllda kalklagren, som
här ligga på ringa djup under markytan. På de
senare åren ha borrningar utförts i kalken till ca 130 m
djup, och från dessa hämtas nu en del av
vattenbehovet. Ystad hämtar vattnet från relativt grunda
brunnar i de lösa jordlagren ned till kalkberget. I
Eslöv, som ligger inom ett silurområde, har erhållits
tillräckligt med vatten på 64 m djup under markytan
genom brunnar i sandsten.

Vatten till lantgårdar, mindre samhällen och
industrier inom detta tätt befolkade område erhålles i
regel från grävda eller borrade brunnar i de lösa
jordlagren, vilka som nämnts äga stor mäktighet.
Då lera är förhärskande, kan ej alltid erhållas
tillräckligt med vatten på detta sätt, utan i många fall
hava rörbrunnar nedförts till kalkberget eller inom
det område, som ligger över Alnarpsfloden, till dess
vattenförande sandlager. Industrianläggningar, som
behöva mycket vatten, hava på vissa platser kunnat
uppfordra flera hundra m3 per dygn från
djupborrningar i kalkberget till över 100 m djup.

Hårdhetsgraden hos det vatten, som vinnes i
Alnarpsströmmen, växlar mellan 16—18 tyska grader.
Vatten från de djupa borrningarna i kalkberget har
en hårdhet, som i regel överstiger 20°.

Då den mängd grundvatten, som från
Alnarpsströmmen fortfarande rinner ut i Öresund är relativt
obetydlig, är det nödvändigt att uppsöka andra
vattentäkter för de båda städerna, som nyttja
Alnarpsströmmen. De olika alternativ, som varit föremål
för prövning, äro följande:

1. ytterligare grundvattentäkter;

2. ökning av vattentillgången inom befintlig
vattentäkt genom infiltration av ytvatten;

3. ytvattenanläggningar.

54

25 april 1942

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 11 20:15:39 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1942v/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free